Run for safety, Amelia

Jag älskar hur lätt det är att känna igen sig. Det är även kul att hon är svensk och kommer till Hogwarts eftersom det är något jag själv har undrat över. Vart kommer de svenska trollkarlarna och häxorna. Det är kul med en berättelse som handlar om någon som får uppleva drömen jag tror vi alla hade i elva års åldern.

Ni gör mig lycklig, ni förgyller mina gråa dagar med era kommentarer och får mig att nästan flyga. Det är underbart och fantastiskt att ni finns och att ni är intresserade. Det är den största glädjen, att upptäcka att någon har kommenterat, och den största sorgen att upptäcka att man inte har några tummar kvar X). Jag vill också att det ska vara möjligt att tumma flera gånger på varje inlägg för oj vad ni alla förtjänar det ♥ ♥

Jag vill också säga att jag härmed postar mitt första kapitel som Pixelow, jag här äntligen lämnat det gamla bakom mig och hittat ett namn som är personligt och betyder något.

♥ ♥ ♥Leoney♥ ♥ ♥

Spoiler:
Tryck här för att visa!Tack så hemskt mycket för kommentaren! Det är kul att du gillar brunetten hehehe… Du får ett tack till för hjälpen med grammatiken.

♥ ♥ ♥Tonks/Luna♥ ♥ ♥

Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag älskade varje ord av din kommentar, såklart Ginny är badass xD! Vem Flags är kommer du att upptäcka förr eller senare

♥ ♥ ♥boknörd_♥ ♥ ♥

Spoiler:
Tryck här för att visa!Att du gillar det jag skriver och tycker det är bra är bara fantastiskt, du är själv en underbar skribent och att någon så bra som du gillar min text betydet så mycket!♥ Tack för tummen och kommentaren!

♥ ♥ ♥Avis Fortunae♥ ♥ ♥

Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag skriver samma sak till dig som jag skrev till boknörd_, det betyder så mycket att någon som är så bra på att skriva tycker om det jag skapar och vill läsa det! Jag vill också säga att jag är mycket tacksam för kritiken, det hjälpte, tack.

♥ ♥ ♥ Mintygirl89  ♥ ♥ ♥

Spoiler:
Tryck här för att visa!Ja, killarna är rätt dumma men Judith kommer och hjälper! Tack för kommentaren, det uppskattas alltid!

♥ ♥ ♥catradora♥ ♥ ♥

Spoiler:
Tryck här för att visa!Det är sååå kul att du gillar mitt sätt att beskriva personer. Jag gillar att analysera folk så det kanske har med saken att göra… Du får tids nog reda på vilka roller karaktärerna har!

♥ ♥ ♥ Clara UW ♥ ♥ ♥

Spoiler:
Tryck här för att visa!Det är en teori som jag haft, att det finns utländska magiker på Hogwarts. I den här berättelsen är det någon bortom det normala att en svensk kommer till den skotska skolan men jag tror att det inte hade varit något konstigt om det hade hänt. Tack för kommentaren!

_________________________________________________________________________

Kapitel: 4
Hogwarsexpressen

Judith kom ikapp mig och pojken försvann. Vi gick till nästa vagn och hittade en ny kupé. Där inne satt redan tre personer. Två av dem var tjejer och den tredje var en kille.
- Kan vi vara här, frågade jag snabbt och en av tjejerna nickade.
Alla tre hade redan sina Hogwartsklädnader på sig, klädnader som var både svarta och gula.
- Hufflepuffelever, viskade Judith snabbt till mig.
Vi satte oss ner i kupén. De andra kollade misstänksamt på oss. Vi hade avbrutit dem mitt i ett samtal och jag kände mig lite dum.
- Så ni är inte förstaårselever? försökte jag.
- Nej, vi är andraårselever, svarade killen.
- Vad heter ni då? fortsatte Judith.
- Jag heter Erion, svarade killen.
- Mitt namn är Kate, sa en av tjejerna, hon var blond och hade blåa ögon.
- Och jag är Cassie, sa den andra tjejen. Vad är era namn då?
- Jag heter Judith, svarade Judith.
- Amelia, svarade jag kort.
- Varför stormade ni in här femton minuter efter att tågresan börjat? undrade Kate.
- Vi hamnade med ett par killar som kritiserade Amelia för hennes blodstatus, sa Judith med underliggande avsky i rösten.
- Nej vad hemskt! Alla vet ju att det inte finns någon skillnad mellan mellan renblod, halvblod och mugglarfödda! sa Cassie upprört.
- Han… han sa att… att jag kommer att bli… bli relegerad, stammade jag. Är det nå… någon av er som fr… fryser?
- Nej? svarade Judith och Erion i kör. Det är faktiskt ganska varmt, fortsatte Erion.
- Men varför skulle du blir relegerad? undrade Katie.
- Ingen aning, svarade jag och sen blev allt svart.

Jag hörde röster.
- Vad har hänt?
- Hon svimmade...
- Är hon sjuk?
- Jag vet inte...
Jag öppnade långsamt mina ögon.
- Hon vaknar!
Allt var väldigt suddigt, men kylan var borta. Efter en kort stund kunde jag se igen, det fanns mycket folk runtomkring mig. Det verkade vara folk i alla åldrar, jag kunde räkna dem till runt femton innan…
- Vad händer här? sa en röst som lät myndig.
- En tjej har svimmat, svarade en annan röst.
- Låt mig komma fram, sa den myndiga rösten igen. Jag är faktiskt försteprefekt.
Människorna skingrade sig och prefekten kom fram till mig, där jag låg på golvet.
- Vad hände, sa hon, för jag kunde höra på hennes röst att det var en tjej.
- Jag… jag vet faktiskt inte, svarade jag skakigt.
- Hon började frysa, sa Cassie. Sen stängde hon ögonen och ramlade ner på golvet. Hon låg på golvet och skakade i säkert mer än tio minuter.
- Har jag varit medvetslös i mer än tio minuter? utropade jag skräckslaget.
- Ja det var du, men ta det lugnt och stressa inte upp dig igen, sa Erion.
Jag fokuserade på att andas. Det här hade hänt förut när jag varit rädd eller upprörd men jag hade aldrig varit medvetslös i mer än några sekunder. Jag sa detta till prefekten när jag kände mig lite bättre. Hon gav mig en bit choklad och sa att det hjälpte mot yrseln. Det gjorde det. Chokladen tog bort yrseln och gav mig energin att berätta vad som hänt ur mitt perspektiv. Jag hade förstått vad som hände så fort jag kände den febriga kylan.
Prefekten, som hette Amber, sa att hon behövde fylla i ett pergament om vad som hänt så att Madam Pomfrey, som var sjuksköterska på Hogwarts, kunde hjälpa mig. Jag tyckte inte om situationen men förstod att det var nödvändigt.

Jag kände mig yr igen. De andra i kupén hade fortsatt med sitt samtal medan jag satt i ett hörn och lyssnade. Jag hörde något komma i korridoren. Hufflepuffeleverna sa att det var lunchvagnen när Judith frågade.
- Kan någon köpa något att äta till mig? frågade jag svagt. Jag har lite pengar i fickan… här. Jag orkar inte prata men en främling just nu…
- Jag kan handla en pumpapaj och en chokladgroda om du vill, sa Kate.
- Det blir fantastiskt… svarade jag och gav Kate ett guldmynt. Behåll växeln.

Det gick ungefär fem minuter innan vagnen kom inom synhåll.
- Vill ni ha något från vagnen?
- En pumpapaj och två chokladgrodor, sa Kate.
- Jag vill ha ett paket Bertie Bott’s bönor och en chokladgroda, sa Erion.
- Det blir sju siklar för damen och tre för herren, sa tanten bakom vagnen varpå pengar byttes och växlades.
Kate gav mig min pumpapaj och jag började äta den. Den var god och jag behövde mat i magen. När jag var klar med pajen kände jag mig lite starkare. Jag åt den hoppande grodan utan att undra över hur eller varför den hoppade och blev förvånad när jag såg ett leende ansikte i botten av asken som grodan kom i. Det var ett bekant ansikte. Jag kom ihåg det från perrongen. Familjen Potter hälsade på henne och de verkade känna varandra väldigt bra. Jag kollade på baksidan av kortet där det stod lite om personen. Det stod:
Luna Lovegood är född den 13 februari 1981. Hon var en av de sex Hogwartseleverna som, tillsammans med Harry Potter, stred på mysterieavdelningen på ministeriet år 1996. Hon var också med i Striden på Hogwarts år 1998. Hon var och är fortfarande en god vän till Harry Potter från deras skolgång. Luna Lovegood är gift med Rolf Scamander.

- Vad är det här? undrade jag.
- Det är ett chokladgrodekort, förklarade Cassie. du får ett kort i varje chokladgrode-förpackning.
- Aha, är detta ett samlarobjekt eller? frågade jag.
- Ja det är det faktiskt, du fick Luna, hon är ganska ovanlig så om du inte vill samla själv så kan du nog sälja det.
-Okej, någon som vill köpa Luna Lovegood? frågade jag affärsmässigt.
- Jag skulle kunna köpa kortet för två siklar! sa Judith.
- Någon som bjuder högre? sa Katie som nu ledde auktionen. Första… andr…
- Jag bjuder tre siklar! sa Cassie.
- Okej vi har tre siklar, har vi fyra?
- Jag! sa Erion och alla fem bröt ut i skratt.
- Jag tror att jag behåller kortet, sa jag efter en stunds skrattande.

Resan fortsatte och alla i kupén hade det trevligt. Efter att par timmar nämnde Cassie att vi snart var framme och att jag och Judith nog skulle byta om.
- Oj, tiden går visst fort när man har kul, sa Judith.
- Jag är i korridoren om ni vill mig något, sa Erion lite generat och alla fem brast ut i skratt.
- Tack, sa jag. Jag och Judith bytte om under tystnad medan Cassie, Kate och Erion stod i korridoren och pratade.
- Ni kan komma in nu, sa Judith när både jag och hon var ombytta.
- Vad fräsiga ni ser ut nu! Riktiga Hogwartselever! skanderade Erion.

(hälsning från #gifgaygang)

Superbra!!

Jag fokuserade på att andas. Det här hade hänt förut när jag varit rädd eller upprörd men jag hade aldrig varit medvetslös i mer än några sekunder. Jag sa detta till prefekten när jag kände mig lite bättre. Hon gav mig en bit choklad och sa att det hjälpte mot yrseln. Det gjorde det. Chokladen tog bort yrseln och gav mig energin att berätta vad som hänt ur mitt perspektiv. Jag hade förstått vad som hände så fort jag kände den febriga kylan.
Prefekten, som hette Amber, sa att hon behövde fylla i ett pergament om vad som hänt så att Madam Pomfrey, som var sjuksköterska på Hogwarts, kunde hjälpa mig. Jag tyckte inte om situationen men förstod att det var nödvändigt.

Nu blev det långt här... men jag gillade detta stycket, även om det inte börjar positivt så gillar jag det fortfarande! Det är bra skrivet!!

Om jag får komma med liite tips:

Hogwarts-klädnader

Ta bort bindestrecket:

Hogwartsklädnader

Och även på två andra ställen i texten:
Hufflepuff-elever och Hufflepuff elever

Ändra så att det blir:

Hufflepuffelever

Samma sak när den lilla häxan kommer med vagnen:

Lunch vagnen

Sätt ihop orden:

Lunchvagnen

Annars var det jättebra, och jag längtar tills hon kommer till Hogwarts!

Superbra kapitel! Det är alltid kul att träffa nya karaktärer. Och jag undrar vad som hände när son svimmade...
Du är så bra på att fånga känslor och beskriver detaljer på ett väldigt bra sätt, ser fram emot att läsa vidare

Här är lite tips för att få ännu mer flyt i texten:

"Alla tre hade redan sina Hogwarts-klädnader på sig. Alla tre hade gula detaljer på sina klädnader."
- Det blev lite upprepande med att skriva "alla tre" i båda meningarna, så jag skulle tagit bort det andra.

"Kate gav mig min pumpapaj och jag började äta den."
Jag tror att du missade att skriva jag, det låter lite som att kate åt den

"Människorna skingrade sig och prefekten kom fram till mig där jag låg."
JAg skulle lagt till ett "mig" där, så märks det att det är henne prefekten vill komma till, och inte platsen

Gud vad bra du skriver! De simplaste av meningar får ett sådant underbart djup och blir så beskrivande när du författar!

Undrar verkligen vad som hände där när hon svimmade, längtar till nästa och tack snälla för dina fina ord, du är superduktig♥

Vilket bra kapitel! Oj, vad läskigt att hon svimmade. Tur att hon fick hjälp på en gång.

Undrar hur det ska gå sen. Längtar till nästa kapitel!

♥ ♥ ♥ Leoney ♥ ♥ ♥


♥ ♥ ♥ kokoskatten ♥ ♥ ♥


♥ ♥ ♥ Mintygirl89  ♥ ♥ ♥


♥ ♥ ♥ Avis Fortunae ♥ ♥ ♥


♥ ♥ ♥ boknörd_ ♥ ♥ ♥


♥ ♥ ♥ Clara UW ♥ ♥ ♥


Sommaren är officiellt här! Idag är det den andra juni och vädret här är fantastiskt, jag längtar tills man kan sitta en hel dag ute och bara läsa, två veckor kvar och sen kommer lovet! Hoppas att ni har en bra start på sommaren och många böcker att läsa i sommar! ♥
__________________________________________________

Kapitel 5:
Sorteringsceremonin

En spänd tystnad sänkte sig i kupén. Vi alla var exalterade och nervösa. Tåget skulle snart börja bromsa och stationen rulla in.
- Ni ska få se Hogsmeade för första gången nu, sa Erion.
- Stationen? sa jag undrande.
- Ja, och byn som den ligger i, svarade Kate. Det är den enda byn i hela Storbritannien som bara består av trollkarlar och häxor.
- Wow, svarade Judith. Det visste jag inte.

Tåget började, efter en liten stund, att sakta in. Jag kollade ut genom fönstret. Jag såg hus som såg ut som om de var på ett julkort och ett litet torg där det gick trollkarlar och häxor i sina färgglada mantlar och klädnader. Jag kunde urskilja en byggnad som såg ut som en pub eller ett café och en annan som jag klart och tydligt såg var en godisaffär. Färgerna stod ut från de gråa och bruna byggnaderna och bokstäverna syntes tydligt “Godisbaronen”. Erion hade sagt något om att man fick besöka byn när man gick tredje året. Jag längtade redan. Men jag hann inte längta länge innan tåget stannade och det var dags att kliva av.
Vi lämnade våra väskor på tåget och gick ut på den proppfulla perrongen. Där var elever överallt och jag började nästan känna mig illamående igen innan jag hörde en djup röst ropa:

- Förstaårselever! Förstaårselever kommer hit!
- Det är Hagrid, vi ses vid festen, sa Kate innan hon, Cassie och Erion skyndade iväg.

Jag och Judith tittade på varandra och gick mot rösten. Vi passerade många elever, jag skymtade ett vitblont huvud bland alla andra och gick snabbt därifrån, jag skymtade ett stort, långt, mörkbrunt hår och trodde att det var Amber. Sen såg jag personen bakom den djupa rösten. Det var en minst två meter lång man med långt, trassligt, mörkt hår och små skalbaggsögon som tittade ut under håret. Han såg glad ut när han återigen skanderade:

- Förstaårselever! Förstaårselever kommer hit!

Jag och Judith var nu framme vid jätten som hette Hagrid. Han stod vid en liten strand och i vattnet låg en flotta med små båtar. Vi skulle segla över sjön.

- Hej! Ni ska börja på Hogwarts i år och enligt traditionen tar ni er till slottet i båtar över sjön! Jag tar ledningen så sköter båtarna körandet!

Jag och Judith satte oss i en båt. Jag såg James i en annan båt sittandes med sina högljudda kompisar. Han hade säkert glömt allt om den vilsna flickan på perrongen.

Båtresan var en upplevelse. Det var ganska blåsigt men inte särskilt kallt så vågorna fick båtarna att gunga. Under oss var den svarta sjön och någon skrek att de såg en jättebläckfisk i det svarta vattnet. Jag såg den inte men jag tyckte mig se en liten varelse med många, långa tunna fingrar som såg bräckliga ut. Varelserna i vattnet gjorde mig rädd. Jag gillade inte det att inte ha kontroll och det här vattnet var ett ställe där jag aldrig skulle ha någon kontroll, oavsett vad jag gjorde. Det gjorde mig nervös och nervositeten gjorde i dig att varelsen jag sett i vattnet att fly i fasa.

Båtarna nådde stranden på andra sidan den svarta sjön och förstaårseleverna klev ur sina båtar. Jag blev blöt om fållen på min klädnad när jag klev i det iskalla vattnet. De små svallvågorna, som bildades när min fot bröt den glasartade ytan, blandades med vågorna från de tusentals djur och varelser som rörde sig nära ytan.
Jag såg mig omkring och såg att jag inte var den enda med blöta fötter. James mötte min blick och log försiktigt. Jag log tillbaka och undrade stilla om inte han var en ganska trevlig kille. Jag hade aldrig varit vän med killarna i min klass där hemma eftersom att de alltid var för sig själva och spelade spel, men britter kanske var annorlunda. Nyfikenheten steg och jag längtade efter att få träffa nya människor i den här främmande miljön.


Elevhopen gick mot portarna i slottet. Vi hade åkt båt i nästan en halvtimme och resten av skolan var förmodligen redan i det enorma slottet.

Värmen stötte mot oss som en välkommen vindpust när Hagrid öppnade de tunga dörrarna. Vi gick in i den enorma hallen och upp för en vacker marmortrappa. Framför oss var ett par dörrar till och där stod en stram kvinna. Hennes gråa hår var uppsatt i en stram nackknut. Hon hade en grön klädnad och en mörkgrå hatt. Hon såg sträng ut.
- Välkomna till Hogwarts! Jag är professor McGonagall och jag är rektor här på skolan. Hogwarts är uppdelat i fyra delar, Hufflepuff, Ravenclaw, Gryffindor och Slytherin. Alla fyra elevhem har gett oss fantastiska och begåvade häxor och trollkarlar.
Vi värderar bra uppförande med poäng och bestraffar dåligt beteende med poängavdrag. Det elevhemmet som har mest poäng i slutet av året vinner elevhemspokalen. Följ nu efter mig och ställ upp er på ett led.

Vi följde efter professor McGonagall in i den enorma matsalen. Den stora salen var häpnadsväckande. Det stod fyra bord på golvet framför oss, ett för varje elevhem. Bakom oss stod ett femte bord där lärarna satt. Jag såg en blond, ganska ung kvinna sitta bredvid en man med axellångt flottigt, svart hår och svarta kläder. Jag såg också en ännu yngre kvinna med blont hår och så Hagrid. Han satt vid ena änden av bordet. Jag vände mig om igen och synen av alla elever slog mig än en gång. Denna gång la jag märke till taket, där hängde det tusentals levande ljus mitt i luften och taket, taket såg inte ut att existera. Det var en perfekt representation av himlen utanför. Himlen var klar men moln syntes i kanterna av taket. Det var en underbar detalj i det enorma rummet. Jag kollade på havet av elever igen, vid bordet längst till höger satt Amber med sitt tjocka, bruna hår och ungefär femton platser längre bort skymtade jag ett vitblont huvud. Jag vände snabbt blicken mot andra sidan salen. Vid bordet i mitten, till vänster såg jag Kate, Erion och Cassie djupt inne i ett samtal.

Jag hade inte funderat över vilket elevhem jag ville hamna i eller vilket jag skulle passa i. Jag tänkte på det medan McGonagall tog fram en trebent pall och satte en sliten hatt på den. Hatten såg ut att vara över tusen år gammal. Den var ihopsydd och lappad på flera ställen. Helt plötsligt började den sjunga. Den sjöng en sång om moral och heder. Om elevhemmen och om deras värderingar. Hattens sång hjälpte mig att förstå vad elevhemmen stod för.
Jag förstod att jag förmodligen inte skulle hamna i Hufflepuff eftersom att jag inte var en väldigt flitig person. Däremot kunde jag verkligen inte avgöra vilket av de andra tre husen som jag skulle kunna hamna i.
- Williams, Judith.
Det var det femte namnet som blivit utropat. Judith satte sig på pallen och McGonagall satte hatten på hennes huvud. Hatten var alldeles för stor för henne, den åkte ner för ögonen på henne men det dröjde inte mer än tio sekunder innan hatten ropade:
- HUFFLEPUFF!
Jag suckade djupt. Det enda elevhemmet jag inte kunde se mig själv i hamnade den enda personen som jag klickat med på vägen hit.
- Somersby, Aaron.
- RAVENCLAW!
- Bright, Bobby.
- HUFFLEPUFF!
Sorteringen fortsatte och McGonagall ropade upp namn efter namn. Jag trodde inte att vi var så många förstaårselever.
- Potter, James.
Vid det namnet skapades en tung tystnad i det enorma rummet. Alla visste vem Harry Potter var och nu satt hans son på pallen. Han hann emellertid inte sitta på pallen länge innan hatten skrek:
- GRYFFINDOR!
James såg nöjd ut. Han hade förmodligen inte förväntat sig något annat och gick till bordet längst till vänster där eleverna stod upp och välkomnade sin nya medlem.
- Hansson, Amelia.

Jag började skaka. Fjärilar surrade runt i magen och jag kunde inte svälja ner dem. Jag kände en stark lukt av brandrök. Mitt hår brann men jag kvävde elden snabbt mot min axel. Jag satte mig på pallen och hatten sänktes ner över mina öron. Jag kunde inte se något förutom insidan av hatten.

- Hmm, vart ska jag placera dig? Du är smart och flitig, du skulle passa i Ravenclaw. Men du är modig och kapabel till stordåd, Gryffindor får det bli, eller? Slytherin kallar, du har en slug sida där du skulle gå genom eld för att nå dina mål. Låt mig tänka.

Hatten tänkte, och den tänkte. Jag satt på pallen i vad som kändes som en evighet. Jag började höra mumlande samtal runt omkring i den stora salen. Jag började bli nervös igen. Tänk om jag inte blir placerad någonstans? Tänk om hatten säger att jag måste åka hem igen. Fjärilarna hade nästan tagit över igen när hatten ropade:
- GRYFFINDOR!

Lättad hoppade jag ner från pallen. Men lättnaden varade inte länge. Ingen applåderade. De hade gjort det för varje elev men inte för mig. Jag måste vara någon speciell, det kunde inte vara så att hatten ofta blev förvirrad. Jag andades ut och gick mot det knäpptysta Gryffindorbordet.

Chliffhanger...

Det var bra som varnligt det var bara en sak som jag tänkte på.
Du skrev att det såg ut som ett julkort men eftersom att det ska vara september, eller..?

Vilket bra kapitel! Jag kan förstår att hon tycker att det är orättvist, och framförallt konstigt, att ingen applåderar. Undrar vad det beror på. Hur det ska gå, får vi veta så småningom!

Superfint skrivet som alltid! Jag tyckte också synd om Amelia när ingen applåderade. De blev nog chockade efter den långa väntan. Hoppas de hämtar sig, så att Amelia kan känna sig välkommen.

Jag såg en blond, ganska ung kvinna sitta bredvid en man med axellångt flottigt, svart hår och svarta kläder. Jag såg också en ännu yngre kvinna med blont hår och så Hagrid.

Oj oj oj, det är spännande när de nämns, och du förstår ju varför jag tycker det

Hoppas Amelia kommer att trivas i Gryffindor!