Spacia

Claire stannade på Arielas order och satte sig ner på huk för att inte bli sedd lika lätt. Hon höll en hand på svärdsfästet. Claire hade hört talas om grupper som strök omkring i skogarna runt Asari, men såhär nära staden? Här där hon och Arion hade lekt som barn? Det kändes helt omöjligt. Antagligen var det bara ett djur.

Ariela undrade om hon skulle sjuta eller inte men hon bestämde sig för att ta det säkra före det osäkra.
Hon sjöt lågt mot varelsen i buskarna.
Hon hörde att pilen sjöt in i något eller någon och ett lågt skrik.

Claire ryckte till.
“Vad gjorde du?” viskade hon till Ariela. “Det där kan ha varit en oskyldig människa” fortsatte hon argt. Claire reste sig sakta upp, fortfarande med en hand på svärdfästet och gick fram mot busken dit Ariela skjutit.

” det är väll bättre att ta det säkra före det osäkra” sa Ariela.
Hon följde med och häl en till pil redo.
Hon tänkte inte låta någon attackera henne.
Under alla år själv hade hon lärt sig stänga av alla sina känslor för att kunna försvara sig och överleva.

Claire skakade på huvudet åt Ariela. Det var definitivt någonting fel på den här kvinnan, hon verkade inte ha några känslor över huvud taget.
Claire gick bort till busken och kollade bakom den. Där låg en älgkalv och andades ansträngt.
“Du träffade lungan” sa Claire till Ariela. “Den har svårt att andas, bäst att göra slut på dess lidande” Hon tog fram svärdet ur klänningen och höjde det, innan hon körde in det i älgkalven och gjorde slut på dess lidande för all framtid.

” bra då har vi mat” sa hon lite mer åt det poseriva hålet i sitt tonläge.
Hon förstod inte varför Claire reagerade som hon gjorde älg var ju gott kött.
Hon tyckte att denna resa började bra.

Claire suckade och började flå älgen. Hon tyckte synd om den, den hade varit alldeles för ung för att dö, och om den hade fått leva lite längre hade det varit mer kött på den, men hon visste att Ariela hade rätt, hur mycket hon än inte ville inse det. Mat var mat och detta var den enda maten de hade för tillfället

Hon hjälpte till tills hon såg att solen straks skulle gå ner.
” jag gör upp en eld” sa hon och tog stenar och Tora kvistar för att börja.
Det tog en stund men sen hade hon fått till en härlig brasa.

Claire var klar med älgen ett par timmar efter solnedgång och satte igång med att laga till två bitar kött över den tända brasan. Hon drog sin mantel tajtare omkring sig.
“Tänkt dig huh, vi blir skickade hit av en drake. Jag har aldrig ens sett en drake på så nära håll innan, har du? Helkonstigt.” frågade hon Ariela, mest för att hon inte stod ut med tystnaden längre.

Ariela satt där tyste en stund.
” ja konstigt kan man minst sagt säga” sa hon.
Hon tittade in i elden och miner av branden som dödade hennes familj kom upp i huvudet.
En tår ram ner för hennes kind.
Hon torkade bort den snabbt.
” nej jag har inte heller sätt en drake så nära” sa hon.