Medi & GroverUnderwood

Hon såg efter honom men efter säkert femtio meter kände hon något som slog henne inombords. Hon satte handen mot hjärtat och skrek av smärta. Whe blev vettskrämd och gnäggade innan han stegrade sig och Fey ramlade ihop på den smutsiga marken.
Folk omkring skrek och började ta sig mot henne.

När han hör hennes skrik vänder han sig om och springer tillbaka han menade inte att hon skulle få sådär ont han förstod först nu att det han gjort var kanske mer allvarligt en han trott.
”Är du okej” frågar han. Han skämdes för att han testat detta på henne han insåg hur elak han varit.

Hon såg på honom och hon svalde.
Trots smärtan hade hon inte svimmat och hon satte sig upp och såg på honom.
"Vad hände? Jag ..." Whe hade lugnat sig och hon kom skakande upp på fötterna.

”Kom vi går hem till mig så ska jag bäretta en sak för dig som jag redan borde ha sagt förlåt” sa han och såg utta ner i marken.
”Men lova mig att du inte börjar avsky mig för det jag kommer att säga” sa han och tittade upp på hennes ansikte. Han tog bort ett löv som hade kommit i hennes hår när hon hade varit på marken. Han börjar gå hemåt i tystnad och hoppas hon följer honom.

Hon såg på honom och suckade. Något sa henne att hon inte borde göra det. Hon såg sedan upp och tog med sig Whe och gick efter honom. Tyst såg hon ner och suckade tungt. Något verkade gnaga inom henne och hon svalde hårt. Avsky honom? Vad menade han med det där?

Han kom fram och öppnade dörren.
”Välkommen hem till mig” sa han.
Han satt sig på en av dom få stolarna. Han funderade på hur han skulle formulera det han måste bäretta. Han funderade på om han skulle börja med att fråga henne om hon visste var en själ var eller om han skulle börja med något annat som om hon visste något om smycket kanske?
”Vet du vad en själ är” frågade han när han bestämt sig.

Hon hade knytit fast hästen vid husknuten och gått in. När hon hade satt sig och såg på honom nickade hon.
"Klart jag vet vad en själ är. Alla har väl en själ som ska synas av gud när vi alla dör en dag?"

”Ja du kanske har ett problem då” sa han nervöst. Han reser sig upp och läger lite vatten på kokning så att han kan göra lite kaffe.
”Jo det är så att när gud ska kolla din själ kommer han bara hitta en halv” sa han och såg inte på henne. Han la i lite kaffe pulver i det kokande vattnet.
”Jo det är så att jag har halva din själ i mitt smycke” sa han.

"VA?!" Hon flög upp och såg på honom och gick fram till honom.
"Vad är det du menar med det?!" Hon greppade tag i honom.
"Ge mig smycket. Du ska inte få ha det" Hon såg på honom.
"Och ur vet du det här? hur många gånger ha du gjort det här egentligen`? Du verkar veta hur man gör så."

Han blir rätt röd.
”Detta är första gången jag har gjort det jag lovar” sa han.
”Jag skulle bara ut i skogen för att öva magi och det går ju aldrig som det ska och då så råkar jag fånga din själ” sa han.
”Snälla döda mig inte” sa han bedjande