Splintered heart [PRS]

Aw, så det hade inte fungerat så som Hayley hoppats på. Nu ville hon inte göra honom arg, men att retas är alltid lite kul om det kommer någon sorts reaktion.
"Tänkte att du kanske fortfarande höll på slytherin," förklarar hon och rycker på axlarna. Däremot glädjer det henne, kanske hon kan få honom att hålla på henne istället för hans bror.. det skulle vara väldigt roligt. Hon har börjat gilla honom mer och mer, vilket skrämmer henne. Det kittlas lite i magen på henne, precis som det gjort när han hjälpt henne för några år sedan. Det är inte alltid man träffar folk som är genuint snälla, och han är oerhört gullig, både fysiskt och psykiskt. "Det kan jag tänka mig, du är säkert jätteduktig.. inte lika duktig som mig såklart, men duktig," skämtar sjuttonåringen och gnager sig i underläppen. Fan, är det okej att känna såhär för någon annan när hon har en pojkvän? Hayley har ingen aning om vad som är okej och inte är okej, men det känns som att det här inte är okej.
Ansiktet skiner genast upp när Yaosu erbjuder sig att ta en koll på hennes ögonbryn, kanske det går att rädda? Nu ska hon inte förvänta sig för mycket, som sagt kanske hon får gardiner över ögonen istället.. men det är värt ett försök.
"Kan vi inte göra det nu? Det blir förskräckligt varmt med mössan och tja.. jag passar inte så bra i mössa."

”Antar att jag gör det till viss del, men enda sedan jag slutade känns det som om de spelar ett ganska fult spel”, förklarade nittonåringen, vars blick flackade mellan Hayley och golvet. ”Och det där andra kan jag inte säga något om, skulle behöva spela en omgång mot dig innan jag kan det”, fortsatte han med ett svagt leende över läpparna och slog sig ner på pallen igen, den här gången med ögonen fästa på händerna. Sättet hon konverserade med honom kändes lättsamt, annorlunda. Det var dock inte det som förvånade honom, utan snarare faktumet att han hade så lätt att svara henne..att inte frysa och bara stirra som han hade en tendens att göra, åtminstone i vanliga fall.
När den yngre flickan sedan frågade om han kunde fixa hennes ögonbryn där och då, reste Yaosu sig igen och gick fram till den lilla vagnen. Han fiskade upp en trasa och blötte den, för att röra stegen tillbaka mot sängen där Hayley satt.
”Jag kan ge det ett försök, men du måste allt ta av dig mössan och torka bort allt smink innan jag ens försöker”, konstaterade han och räckte fram den våta trasan mot henne, efter att han satt sig ner på pallen ännu en gång. Naturligtvis var ögonen stelt fästa på händerna, det kändes liksom..fel att titta på henne. Inte fel, det kändes faktiskt ganska bekvämt, men inte rätt. Nu var han dålig på allt som hade med sociala interaktioner att göra, dock hade det nästan känts som om de suttit och flirtat med varandra innan? Och det, det var fel. Hon var i ett förhållande med Isaac och han själv visste inte ens vad han höll på med, plus att han var så gott som en del av personalen. Inte okej, absolut inte.

Okej, kanske Hayleys lilla skämtande gått för långt.. han verkar inte riktigt så pratglad. I hennes ögon verkar han inte vara socialt inkompetent som pojkvännen sagt, kanske bara blyg och tillbaka dragen. Hur som helst bestämmer hon sig för att inte fortsätta pressa honom.. hon vill bara lära känna honom mer, varför vet hon inte riktigt. Han är bara trevligare och mer hjälpsam än andra hon stött på.
"Du skulle säkert inte våga spela mot mig," skämtar hon tyst och tittar ner mot sina knän, som nu är inlindade i bandage. Helt ärligt känns det bra att prata med Yaosu, avslappnat. Kanske han inte känner likadant, kanske han känner sig tvungen. Hur som helst är det väl bäst att hålla käften för sig själv, Hayley lyckas alltid skämma bort sig, vilket hon helst vill undvika.
"Reta mig inte, okej?" Sjuttonåringen gnager sig i underläppen och drar av sig mössan, bara för att gripa tag i trasan. Hayley börjar torka av det smink hon har på sig, så att hon nu är helt utan ögonbryn. Åh.. hon hoppas innerligt att ingen annan kommer in i sjukhusflygeln.

Skulle Yaosu inte våga spela mot Hayley? Tvek på den, bara med anledning av alla år han spelat. Han hade blivit en del av laget vid tretton, blivit kapten under sitt femte år och lett dem till tre vinster. Det var ganska beundransvärt, med tanke på att han inte var mycket för att prata med andra. Att ge instruktioner var däremot en helt annan grej, det var han bra på. Sådant involverade liksom ingenting personligt, utan mest strategi och tomt snack.
”När dina knän blivit bra kan vi ju köra en match”, föreslog nittonåringen och drog lite på ena mungipan. Var det att gå för långt? Var det ens okej att föreslå något sådant? En liten rodnad kröp upp över kinderna och han vek snabbt undan med blicken igen, tittade åt ett annat håll medan hon torkade bort sminket. Det skulle vara svårt att få till ögonbrynen riktigt bra om han inte såg precis vad det var han gjorde och hur utväxten fortgick, så därför var det bra att hon tvättade ansiktet utan några vidare protester.
”Jag kommer inte reta dig”, försäkrade Yaosu och sneglade slutligen tillbaka mot sjuttonåringen. Jösses, det såg extremt konstigt ut. Inte fult, han tvivlade på att hon någonsin skulle kunna vara ens i närheten av ful, men..konstigt. Usch, tänk att någon på riktigt suttit och rakat av vartenda litet ögonbryns hår på henne, det var så elakt att nittonåringen nästan hade kust att kräkas.
”Så, om du sitter hela stilla nu så ska vi se vad jag kan göra”, mumlade han och drog fram trollstaven, som snart drogs löst över ett av de icke-existerande ögonbrynen. Rörelserna var väldigt kontrollerade och försiktiga, utan ens en skakning på handen. Den andra handen dock, den som lagt sig under hakan på henne först få fram rätt vinkel, den var svettig som bara den.
”Hm, vad tycker du?” Undrade han efter ett slag och lutade sig tillbaka, sträckte sig efter en liten spegel och räckte fram den till Hayley. ”Ska de vara längre eller blir det där bra?”

Hayley hade inte förväntat sig att den andre skulle vilja köra en match när knäna läkt, men hon klagar absolut inte. Det får henne faktiskt att lysa upp en aning, kanske för att hon bra gärna skulle vilja lära känna honom. Hon börjar bli mer och mer osäker om det är okej att känna sig alldeles varm vid hjärtat och det kittlas liksom i magen.. nej, det är nog inte okej.
"Du kommer ångra att du föreslog det," skämtar hon med ett glatt litet leende på läpparna. Helt ärligt är hon rätt säker på att Yaosu kommer äga ut henne, men det behöver inte han veta. Fake it till you make it, som några säger. Sjuttonåringen vill inte verka självgod, men förhoppningsvis förstår han att hon bara skämtar. Aja, när mössan och sminket blir kinderna alldeles rosiga. Hon vill inte att någon ska se henne på det viset, helt utan ögonbryn. Det är bara ovant, och hon är väldigt osäker i sig själv för närvarande. Axlarna glider upp till öronen på henne, just på grund av osäkerheten. Kinderna blir ännu mer rosiga när Yaosus hand vilar under hakan på henne. Varför hon reagerar på det viset förstår hon inte, men det är inte okej. Isaac skulle inte tycka om det. Hayley sitter blixtstilla när han tar upp staven, hon vill inte göra något misstag. När Hayley sedan får kolla sig i spegeln andas hon genast ut. Fan vad skönt.
"Tack.. Nu kan jag visa mitt ansikte igen," påpekar hon lättat medan blicken över det ansiktet framför henne. "Du är ovanligt snäll, vet du det?"

”Du är inte lite självsäker du”, svarade Yaosu och skrattade svagt till. Han hade aldrig träffat någon som var så säker i sig själv, förutom Zihao då, men han räknades inte. Det betydde dock inte att han hade lågor problem med det, för det hade han inte. Nej, det var snarare gulligt att hon var så självsäker, och kanske en gnutta lustigt. Han kunde se framför sig hur hon mer än väl skulle kunna ställa sig bredvid honom och påpeka att hon var längre, eller något i den stilen.
”Hm, du kunde visa ditt ansikte innan också..även om jag tycker att du passar bättre med ögonbryn än utan”, sade han och lirkade bort spegeln från Hayleys hand. ”Däremot måste jag få lov att fixa det andra ögonbrynet också, annars kommer folk undra vad i helskotta du håller på med”, påpekade han fortsättningsvis och skrattade ännu en gång till. Hennes kinder var alldeles röda vid det laget, precis som hans egna. Förmodligen gick det inte att märka lika bra på honom med tanke på att han var permanent blek för stunden, men men. Händerna var svettiga som bara den, för att inte tala om resten av honom. Snart skulle hon väl fråga vad det var som stank så förskräckligt, helt ärligt hade det inte förvånat honom. Nu kände han förvisso inte Hayley så väl, men han hade ändå på känn att hon skulle kunna får för sig att slänga ur något sådant utan att tänka sig för.
”Så, du och Isaac?” Frågade nittonåringen och sköt ännu en gång fingrarna under hakan på henne, medan staven började dras över den släta huden. Hennes hud var väldigt mjuk och tillsynes helt felfri. Dunk, dunk, dunk. Hjärtat slog en liten volt inne i bröstkorgen och han svalde hårt i ett försök att uppehålla koncentrationen.
”Hur länge har ni varit ett par? Brukar inte gryffindorare och slytherinare vara fiender i vanliga fall?”

Åh, så han hade uppfattat det som att Hayley är väldigt självsäker.. Nu är hon inte så osäker i sig själv, hon är rätt bekväm med vem hon är, men hon vill verkligen inte tas som självkär. Nej, hon har många elaka tankar mot sig själv också faktiskt.
"Helt ärligt är jag rätt säker på att du skulle vinna över mig. Minns att du var duktig.." förklarar hon och tystnar långsamt. Hade hon försagt sig lite nu? Att hon kollat på honom två år tillbaka? Förr eller senare hade han väl fått veta det, men ändå. När Yaosu sedan påpekar att folk skulle kolla lite snett om hon bara har ett ögonbryn kan hon inte undgå att skratta till. "Nej, jag tänker bara låta dig fixa ena ögonbrynet," påpekar hon ironiskt och himlar med ögonen med ett leende på läpparna. Jösses vad han är lätt att prata med, inte det minsta stel faktiskt, trots att de båda två är lite rosiga om kinderna. Okej, hon är rätt mycket rosig om kinderna. Okej, om hon ska sitta och känna så här för någon annan bör hon göra slut med Isaac. Inte så att hon kan gå och vara med Yaosu, utan för att inte vara elak mot Isaac. Fan den tanken får en klump att växa i magen på henne. När den två år äldre sedan tar upp hennes pojkvän börjar hon genast att gnaga i underläppen.
"Vi började ses strax innan sommarlovet, så vi har inte varit tillsammans något länge," berättar Hayley medan ögonen stryker sig över det felfria ansiktet framför henne. "Jo, vanligtvis brukar vi väl vara fiender.. men helt ärligt är jag nog lite svag för slytherinare." Som Yaosu, till exempel.

Kanske han inte borde ha sagt sådär? Alltså noterat att hon var, eller snarare framstod som, självsäker. Yaosu gnagde sig själv i underläppen medan han fixade till de sista detaljerna på ögonbrynet, så att det skulle matcha det andra till punkt och pricka. Han vad lite av en perfektionist, man var nästan tvungen att vara det om man skulle hjälpa någon med ögonbrynen. Och inte bara ögonbrynen, allting som hade med utseendet att göra! Det sista han ville var att göra saker och ting ännu värre för henne, svårare än så var det inte.
”Var inte så säker på det, har inte tränat på två år.” Nittonåringen lutade sig tillbaka och lät ögonen glida mellan de två ögonbrynen. De såg jämna ut, som perfekta kopior av varandra. Han var nöjd, vilket betydde att det inte kunde bli mycket bättre. ”Och..kommer du ihåg när jag spelade? Det var ju längesen”, fortsatte han och lyfte lite på hennes haka, för att ta sig en titt på ögonbrynen från en annan vinkel. Fortfarande perfekt, nu var han fullständigt nöjd. ”Du hade helt klart ångrat dig om du inte låtit mig fixa båda ögonbrynen, tycker de blev jättebra.” Sarkasm, vad var det? Ja, han hade genuint trott att Hayley menar allvar.
Med hettande kinder drog han, slutligen, hastigt tillbaka handen och knäppte den istället med den andra, i knät. Vad höll han på med? Han pratade inte med andra på det där sättet, aldrig så lätt och naturligt. Det kändes nästan lite obehagligt, speciellt när kinderna blev sådär brännande hela och hjärtat skuttade omkring. Han kunde inte ens förstå varför han kände på det där sättet och med tanke på att det nästintill störde honom, valde han att ignorera det hela.
”Det är ändå några månader, tycker det är ganska beundransvärt..”, svarade Yaosu och räckte ännu en gång spegeln till den yngre flickan, så att hon kunde ta sig en titt på sina nya ögonbryn. ”Du är nog den enda som är det, många i slytherin överlag är arroganta och uppblåsta. Gissar att jag också var det?”

Medan den andre betraktar Hayleys ögonbryn fortsätter hon att betrakta hans ansikte.. okej nej, hon får inte. Att titta på någon så när hon är tillsammans med Isaac känns inte okej. Fan vad hon känner sig dum. Dum och värdelös. Hon kan inte vara i ett förhållande när hon tänker på någon annan, det är inte rättvist mot Isaac. Hon sväljer hårt och vänder blicken ner mot hennes händer, som frenetiskt pillar med varandra.
"Jo.. jag kommer ihåg," erkänner hon med rosiga kinder. Är det lite konstigt att hon kommer ihåg det? Kanske, men med tanke på att hon haft känslor för honom på den tiden så är det väl inte så konstigt att hon kommer ihåg det, eller? Hon tycker iallafall det. När Yaosu sedan påpekar att hon skulle ja ångrat sig så skrattar hon tyst till. "Jag var sarkastisk, hade definitivt ångrat om du bara fixat ena," tillslut verkar Yaosu vara nöjd med ögonbrynen och lutar sig tillbaka med händerna i knät. Det är nog lika bra, sjuttonåringen har blivit alldeles varm i bröstkorgen av att vara nära honom. Det är en känsla hon inte haft med pojkvännen och tja, det skrämmer henne.
"Många är nog det, men har mött en del som inte varit det. Du är en av dem.. från vad jag kommer ihåg så var du väldigt snäll, åtminstone till mig," mumlar Hayley med ett blygt leende, innan hon tar tag i spegeln och börjar kolla till ögonbrynen. Fan vad skönt, de behöver inte ens plockas ett dugg. "Du skulle kunna göra en karriär på att fixa folks ögonbryn. Tack!"

”Jag gjorde inte så mycket väsen av mig på den tiden, så är faktiskt lite förvånad att du gör det”, erkände nittonåringen och stirrade ner på sina händer, med samma, smala leende som innan på läpparna. Han visste inte riktigt vad han skulle göra av konversationen de haft sinsemellan, den hade varit så underlig för honom, just eftersom den inte känts tvingad. Nej, hon hade sagt något och han hade inte behövt vara tyst i flera sekunder innan han svarade, vilket han brukade vara. Inte när han konverserade med någon av bröderna, men när det kom till annat folk - vanligt folk. Okej, nu kunde han inte beskriva Hayley som vanlig direkt, däremot var hon inte en del av det kaotiska Huaze släktet.
”Sarkastisk? Åh..” Yaosu kände hur rodnaden steg ytterligare över kinderna och han slog sig löst över dem, med blicken fäst på en av väggarna. ”Förlåt, jag är dålig med sarkasm och ironi, kan inte riktigt märka skillnaden mellan dem och tja..” fortsatte han smått skamset och skakade på huvudet för sig själv. Det var väl därför Zihao tyckte att han var socialt inkompetent, för att han inte riktigt Kina läsa mellan raderna. Och det kunde han inte heller, bara i vissa sammanhang där det blev övertydligt.
”Tycker du? Försöker vara snäll mot alla som förtjänar det, men många uppfattar mig som dryg eftersom jag är vad de kallar asocial.” Yaosu lät huvudet falla på sned och de mörka ögonen långsamt höjas mot Hayley, så att han kunde se henne i ögonen. ”Du förtjänar att bli bra behandlad, tvivla inte på det”, fortsatte han tyst och blinkade några gånger, innan han plötsligt ruskade på sig. ”Varsågod! Om de gör om det kan du komma tillbaka så fixar jag dem igen.” Han reste sig upp från pallen och bugade sig lätt, någonting han blivit uppfostrad att göra sedan tidig ålder.