Cirkus PRS Emma07 och Zora

Elijah hade knappt hunnit mer än att dra av sig skorna innan han hörde någon knacka på trailerdörren, hade nyss varit ute en sväng på cirkusområdet. Normalt sett hade han väl bara ropat åt besökaren att komma in, men nu när han ändå var så pass nära så kunde han lika gärna öppna istället.
Han hade inte riktigt hunnit tänka tanken innan han öppnade att det kanske var Faith som kommit dit.
”Hej?” Han var frågande, osäker helt enkelt på vad hon gjorde där. Rent krasst kunde hon ju lika gärna ha glömt något hos honom, men då borde han väl ha sett det. Han flyttade sig åtminstone lite ur vägen för henne så hon kunde komma in.

Faith hörde hur det rörde sig innanför dörren och såg sen snabt upp på Eliljah när han öppnade och sa ett osäkert hej. Hon visste nog han var smått sur över hennes reaktion men det vart hennes sätt att smältaallt som skedde runt henne. "Kan vi prata?"Frågade hon förskgt nu och när han aktade sig klev hon tyst in och såg på honom snabbt. Hon hade skipat hejet för att få en bättre chans till ett ord ur hoonm som inte vart hejdå eller gå. Hon v art redo på världens utbrott av honom så hon hade mentalt förberet sig. " Jag vill höra din verson inte Eriks..." Sa hon och såg påElijah, hanvart längre så hon fick kollaup på honom. Han vart rejält blåslagen och det fick bara Faitj känna mer och mer skuld över sin reaktion. Hon hade granskat honom förstod han vart rejält slagen.

Elijah svarade först bara på hennes fråga med tystnad av den enkla anledningen att han inte bestämt sig hur eller vad han skulle svara. Men han kunde i vart fall låta henne prata, och se vad det det ledde till. Låta hans instinkt bestämma reaktionen kanske. Han kände hennes blickar på hans ansikte, vilket för en gångs skull inte kändes särskilt smickrande. Tvärtom. Men som tur var så såg det iallafall lite värre ut än vad det var, självklart var det ju inte trevligt att ha där. Han tog några kliv längre in i vagnen och satte sig i soffan, ett slags svar i sig, en invit till att han var redo att tala åtminstone.
”Och den vill du ha först nu, efter några dagar? Varför först nu?” Frågade han, kanske i lite skarpare ton än han först hade tänkt men det där med att kontrollera humörsvängningar hade aldrig varit hans starka sida. Hans brytning kom också fram mycket tydligare då han blev irriterad, normalt sett var det bara en liten hint på orden som skvallrade om hans ursprung men när han nu blev irriterad pratade han både fortare och orden fick ett klockrent franskt uttal.

Faith följde honom lite med blicken när ahn satt sig ner. Hon valde att stå kvar och märkte tydligt på honom att han inte vart så glad över hennes reaktion. Han hade allt rätt att vara arg, det visste hon. Faith höjde ögonbrynet när han plötsligt öppnade munnen och spiottade fram sitt. Det där gick fort och även hörde hon hans brytning tydligare. Hon hade vant sig vid hans dialet men nu när den kom så tydlig märkte hon den. " Jag behöver min tid att smälta och fundera så ge dig." Försvarade Faith sig direkt på hans påstående och la arman i kors lite grann. " Jag är ledsen för min reaktion men du borde förstå man blir faktiskt arg så du e boven med så försök inte." Sa Faith och såg på honom

Elijah hade svårt att tolka vad det betydde att hon stod kvar där, kanske var också hon osäker på hela situationen. Eller också var hon inte redo att lägga ner stridsyxan? Han hade ingen aning men antagligen vore det väl bäst att inte fundera för mycket på just den saken utan se vad hon sade och vad som hände istället.
"Ursäkta mig, du blev arg? Så det är mitt fel att du sticker iväg när det blir lite jobbigt, för att jag inte sagt att åh jag kanske blir misshandlad här bara så du vet? Jag visste väl för fan inte att dem skulle komma." Kanske att han överdrev lite, men han brydde sig inte det minsta just nu - hon hade lyckats reta upp honom rejält med det där. Nej, reta upp var fel ord. Sårat snarare.
"Jag litar inte på folk. Jag har inte berättat något för jag visste inte om jag kunde lita på dig än, men du gav mig ju svar på det iallafall." fortsatte han envist.

Faith såg kort på honom när han sa han ijnte litade på henne än. Hon skakakr kort på huvudet." Du lysna på dig själv, du har tillitsproblem men även ego för sätta dig bara i offer sitsen. " Sa hon direkt som sitt försvar och såg på honom än, ehnnes blick vart hård och man visste hon inte vart den man leker med i detta. " JAG har berättat saker som inte ns NÅGON vet mer än du och Tim, saker jag har valt att försöka glömma men ändå jagar mig." Sa hon kort ochvart faktiskt med lite besvike på att han inte litade på henne. Hon litade på honom så det gjorde ont när han sa det. Hon litade så pass på honom att hon valde att sova hos honom ibland. " DU måste lära dig att inte hålla hemligheter allt för länge så din bästa vän får ta och sopa undan ditt skit." sa ohn kort

Ärligt talat kändes det bara som om hon försökte skylla bort det hela på honom istället, något han vägrade erkänna i första taget. Ja, han kunde ha berättat. Men han tyckte sig ha anledning nog till att hon skulle förstå varför han inte berättat. Det var egentligen ingen som visste - Eric och Loui visste förstås men bara av det som hade hänt och inget som Elijah självmant berättat. Såklart hade det ju snackats på cirkusen efter det så att ryktet gått, men det var snack som relativt fort lagt sig. Möjligtvis om han sladdrat på fyllan nån gång till Eric, men inget medvetet eller av det som faktiskt var illa. Att han då skulle berätta henne efter en så pass kort tid ändå var ett alldeles för stort steg med en gång. Men på något märkligt vis fick den vetskapen honom att lugna sig lite, att han visste att han kunde förklara sig och inte behövde skämmas för sina ärr.
"Jag kan inte styra eller straffas för vad du väljer att berätta. Jag är glad att du berättar såklart, men att du är redo betyder inte att jag är redo för det." Rösten var lugnare nu, men fortfarande upprörd och det märktes ännu på dialekten.
"Inget av vad som hände är något jag kunnat styra över. Jag hade kunnat prata om det mig dig, ja. Men jag var och är inte redo för det, och jag vet inte när jag kommer vara det heller. Men jag är inte bra på sånt - enda anledningen till att Eric ens vet är för att han var här när jag kom hit och fick reda på det så. Inte en enda mänska har jag valt att berätta för, och jag vill vara säker på saken innan jag ändrar på det." Fortsatte han envist,

Faith förstod hans ord men hon vart med än sur över att han inte nes kanske NÄMDE att han hade ett förflutet han inte är redo att berätta om eller att han har en sak men han vill vänta och berätta. " Och nu vet jag tyvärr." Sa ohn bara kort och man såg på henne hon hade börjat släppa lite med sin ilska mot hans hemlighet. Hon suckar och skakar på huvudet. " Sen, ad har du druckit? ser på dig." Sa hon kort nu och höjde ett ögonbryn.. Hon vart bara nyfiken och veta så hon visste hur hon ens kan gå emot honm. Hon ville inte direkt bråka allt för mycket med hoonm om han vart påverkad.. han lär inte ens minnas detta imorgon då och då vat det ett hopplöst samtal. " Jag orkar inte bråka mer okej, därefter kom jag så ner med gadden." sa ohn direkt i sitt försvar.

Elijah förstod på något vis att de inte skulle komma särskilt mycket längre i den här diskussionen, för båda var alldeles för envisa på sin sak för att ge efter. Båda var väl övertygade åt sina håll på ett vis, han själv tänkte då absolut inte ge efter i detta. Inte bara av egot, för det var inte där som skon klämde. Det var väl att han blivit sårad över att hon fått reda på det och bara stuckit ifrån honom istället för till honom såsom han hade velat. Han hade vågat hoppas på att han skulle kunna öppna sig för henne men istället känt sig straffad för det, och han vägrade ge henne offerkoftan för det. Av den enkla anledningen att han inte orkade struntade han i att svara något mer på det, lade ner utan att låta någon av de vinna egentligen och hoppades på att hon skulle göra detsamma. Slappnade av på ett nytt sätt, kanske hjälpte just spriten till med det men han vågade släppa vaksamheten igen. Låta smärtan synas i ögonen igen.
"Vad spelar det för någon roll?" Han nästan mumlade fram orden något frånvarande och visste inte själv riktigt om dem var för henne eller han själv. Eller om de ens handlade om alkoholen. Inte för att han faktiskt hade druckit mycket - han skulle inte ens kalla sig full. Påverkad kanske, men absolut inte full ännu. Kanske syftade han bara på tankarna i huvudet, vad det spelade för roll hur mycket hon visste eller inte visste.
"Jag sköljde ner att jag inte vet ifall jag dödat en man eller inte." Nu var det åtminstone alkoholen som talade, talade om de tankar som varit omöjliga att släppa de senaste dagarna. Den där dagen för några år sedan då han sist träffat sin familj och saker spårade ur, och han inte haft en aning om vilket skick den av faderns män som försökt tillfångata honom faktiskt varit i då han flytt därifrån. Han var livrädd att de faktiskt skulle ha något allvarligt att hämnas för - men ifall dem hade det borde dem väl inte ha varit bara två? Då skulle de väl ha sett till att göra det ordentligt? Kanske var det undermedvetet också att han ville visa för henne att han kunde tala om det, han hade ju pratat med Eric efteråt som hade sagt att han inte nämnt något om hans sista besök i Paris.

Faith skakar tyst på huvudet bara och till sist gick fram och satt sig i andra sidan av soffan bara för visa hon inte tänker fråga om detta mer. " Jag vart bara nyfiken.. För man dricker olika i olika styrkor." Sa hon envist och såg på honom snabbt och sen ner i sitt knä och lyssnade på hans ord. Hon misstänkte nu började hans sprit drickande kika in. Hon ville inte prata igenom allt om han vart påverkad heller. " Jag hoppas du åt lite när du drack för det e värsta att dricka på tom mage." påpekade hon nu och såg på honom envist. Hon brydde sig lite väl mycket för vara arg på honom. Hon ville inte heller han gjorde idiot grejer som full just nu