Felis catus - Vidomina & Medi

Hon såg på Francis och sedan de andra. Skulle hon kunna ta sig ifrån ön på så kort tid? Blicken gick sedan mot Louie innan hon snabbt avvek med blicken. Nej det fick inte hända. Hon var tvungen att fly om planen inte gick som de skulle.
"Då ger jag mig av. Jag ska få fram pengarna." sa hon tyst och reste sig återigen.

En man hånlog och såg mot Louie och nickade.
"Du följer väl med Lazy eye-Louie? Så hon inte hittar på dummheter. Jag tror kapten skulle bli rasande om hon försvann."

Francis svarade inte Flora. Istället såg han bara på då hon reste sig från stolen.
Louie vaknade upp när någon av de andra piraterna tog till orda. "Hm? Eh-.. Ja.. Ja, visst!" Han tittade på Francis som han återgått att hälla upp i sitt glas. "Då.. Flora." Louie harklade sig och reste sig upp han med. "..Då följer jag med dig." Louie gick efter henne. "..Så att du inte hittar på några dumheter."

Hon såg olycklig ut när hon såg på honom. Solen sken fortfarande och hon drog ett djupt andetag.
"Tror du jag kan köpa mig fri?" frågade hon tyst och drog handen genom håret. Kunde hon ens fly honom?

"Tror inte du det?", svarade Louie lite för snabbt på hennes fråga och steg ut i solskenet efter henne. "Han har gett dig tid. Mitt tips till dig är att ta den.", sa han med eftertryck. Han pausade. "Skoja inte med kapten, Flora. Han är mycket farligare än vad du tror." Louie såg sig om. Verkade inte vilja prata om det mer. Han harklade sig.
"Så. Har du en plan?"

Hon synade honom och såg sig om.
"Jag tror att jag har en plan. Men jag vet inte om det kommer fungera. Vi måste ta oss till någon som har hand om viktiga papper eller pengar. " Hon synade honom.

Louie såg skeptiskt på henne med sin slöa blick.
"Du vet att du är bland pirater, va?", sa han först lite fundersamt. Han drog in ny luft i lungorna och tänkte efter en stund.
På ön fanns alla möjliga sorters människor. Fattiga som rika. Om det var någon betydelsefull person hon syftade på så hade han några i tankarna. "Tja, det finns ju Gallaghan, det är han som styr stället här. Men.." Louie kliade sig i pannan och såg sig omkring, följde med blicken på de förbipasserade. "..Så finns ju Lottie. Jag tror du skulle gilla henne." Han flinade så att de gulnade tänderna syntes. "Åh, Lottie..!", sa han lite drömskt och fnissade. "Lottie har koll på det mesta som sköts här på ön. Hon är på vår sida så att säga."

Hon såg på honom och nickade. jo hon visste att hon var bland pirater.
"Jo jag är medveten." Hon såg på honom medan han talade och nickade.
"Vi börjar där." sa hon och sträckte på sig. Jag har några ess i rockärmen om man säger så.." Hon såg på sina slitna kläder.
"Även om jag ser ut som jag gör."

Louie höjde på ögonbrynen tafatt. Hade inte riktigt hängt med på vad Flora hade sagt. Det där med ess i rockärmen fick honom att fundera. Vad kunde Flora göra, med så lite frihet som hon hade? Men strax därpå vandrade tankarna vidare. Lottie. Nog hade han gillat henne länge, men hon var charmig och han visste att det var flera som kände detsamma.
"Här jobbar hon."
Louie följde med Flora till ett annat värdshus. Han steg in och såg sig om. "Lottie?", ropade han lite tafatt och svepte med blicken igen runt om i rummet.
Längre bort hörde Louie ett gräl. Det var höjda röster, de lät som en het diskussion och de var inte överens. Men så kunde han urskilja en bekant stämma. "Nej vet du vad..!" Och så small det till. Louie upptäckte Lotties ljusa lockar som for i luften när hon med en kvick rörelse drämt till en av bråkstakarna med en tallrik så att den fallit i kras och lämnat ett öppet sår på drummelns ena kind. Lottie frustade.
"Lottie!", ropade Louie igen och höjde handen i en vink åt hennes håll. Lottie vände sitt söta ansikte åt hans håll. "Louie." Med ens for andan ur henne och hon torkade händerna på det rosa klänningstyget.
Med en sista blick mot de berusade gästerna lämnade hon sällskapet och gick fram till Louie och Flora. "Hej, Louie. Det är fullt här ikväll, jag kan inte ge dig plats här någonstans nu. Du får gå..-" Louie avbröt henne genom att höja handen. "Nej, inte det. Jag är här för.. ja, Francis skulle en väl typ kunna säga." Lottie såg överraskad ut. Tydligt att hon inte tyckte om Francis. Hon rynkade pannan. "..Det här är Flora.", fortsatte Louie och visade med händerna åt Floras håll.

Flora gick efter Louie och såg tveksamt mot världshuset och öppnade munnen för att protestera men hann inte innan de klivit in. Det var mer stök och bråk här än det förra världshuset och hon hoppade till av skramlet.
"Louie..." Började hon men när kvinnan kom fram så hejdade hon åter och såg nyfiket på henne.
När hon blev presenterad så nickade hon som en hälsning och såg sig om.
"Jag trodde jag skulle få träffa en person som hanterade papper." sa hon och såg sig om.
"Jag..."

Lottie tittade på Flora. "Men så söt du är!", sa hon och gav ifrån sig ett skratt. Lottie neg som svar på Floras hälsning.
Louie såg från Flora till Lottie med en menande blick. "Lottie har koll på det mesta här, döm henne inte för fort.", förklarade han åt Flora och log påklistrat då Lottie tittade frågande på Louie.
"Nå? Vad kan jag då hjälpa dig med, Lazy-eye?"
Louie harklade sig och sträckte på sig en aning, som för att göra sig beredd för svaret.
"Det är Flora som behöver din expertis. Hon har hamnat lite i klistret, förstår du, med kapten Francis..-", längre hann han inte förklara innan Lottie satte handen för munnen för honom så att inte orden kunde slinka ut. "Ssch, din dumsnut! Du kan inte tala om hans namn bara sådär. Det här är ett fint ställe!", kläckte hon ur sig upprört. Lottie sänkte sedan handen så att Louie kunde fortsätta att förklara. Han sänkte blicken och höjde den igen för att möta hennes blick. "Förlåt. Jo... Flora behöver din hjälp- Flora? Du kan väl förklara för Lottie?"