O'Malley's - Medi & Vidomina

"Det var jättebra, Fleur! Du var helt strålande. Du passar på scenen." Patrice besvarade Flers omfamning och drog sig sedan undan för att istället möta hennes blick. "Jag hjälper dig med det imorgon.". Patrice syftade på flytten. Hon nickade sedan instämmande om vinet. "Ja, Papin, ett av de mer populära vinerna här faktiskt!" Hon fnittrade och drog upp en flaska bakom disken för att sedan plocka fram två vinglas åt de. "Så, berätta nu, slår alla dina drömmar in?" Hon log lurigt medan hon hällde upp åt båda och räckte sedan över det ena glaset till Fleur. Patrice tog med sig sitt eget glas för att hoppa upp på en av barpallarna vid disken.

"Menar du verkligen det?" Hon gav henne en kram till innan hon slog sig ner. Snabbt skymtade hon etiketten av vinet och brast ut i skratt.
"Papin är märket. Sen är det ju Fleur som är själva vinet. Det är från vår gård. Pappan min döppte en vinblandning efter sin ända dotter." Hon satte glaset mot läpparna innan hon drack. Nog vad det gott alltid.
"Jag kan nog inte säga det att det var min högsta dröm. men att jobba här kan vara ett äventyr." Hon gav henne ett leende.
"Bor du i närheten?" Frågade hon och ställde ner glaset.

Patrice smakade av vinet. "Jasså? Er gård?" Det slog henne att Fleur förmodligen inte hade så lite pengar som hon utgav sig för att ha. Men Patrice sköt undan tanken. Det spelade väl ingen roll.
"Berätta vad din högsta dröm är då? Jag vill veta!" Patrice skrattade och tog en till sipp av drycken för att se forskande på Fleur sedan.
"Jag bor inte alls långt bort. Det är längst gatan bara, vi är där på nolltid."

Hon såg på henne med ett leende och ryckte på axlarna.
"Tja vad ska jag säga? Bara inget tråkigt. Det började bli enformigt på gården." Hon såg mot scenen och skrattade sedan.
"Åh jag måste nog hem till gården någon gång. Tror familjen skulle sakna mig allt för mycket." Hon lade huvudet på sned innan hon nickade.
"Det låter som en bra lägenhet. Nära och bra.." Fleur såg sedan på sina händer och drog en djup suck.
"Men ska jag göra något? Ge mig något att göra! Känns som jag är på gång nu!" Hon skrattade och tog sig ner från stolen.
"Sen vill jag prata med dig om en sak. Det är inget allvarlgt. Bara viktigt." Hon kastade en blick på Armand innan hon log stort.

Patrice iakttog Fleur och försökte se efter ifall hon kanske hade en hemlängtan ändå. Men strax därpå tappade Patrice intresset, precis när Fleur erbjudit sig att hjälpa till i baren.
Patrice skrattade hon med och tog en till sipp av vinet och ställde sig upp. "Det är din kväll, raring! Du kan väl gå och se efter ifall det finns någon här som vill dansa med dig?" Hon sneglade lite menande åt gästerna omkring de. Nog hade Fleur blickar på sig. "Jag vill höra vad du har att säga. Men spara det allvarliga till sedan. Nu är det dags att fira!" Patrice sträckte sig efter Fleurs ansikte och rörde med pekfingret på hennes näsa.
"Sedan ska jag lära dig allt vad det innebär att vara en storstadstjej!" Patrice fnittrade.

"Åh jag vet verkligen inte hur man dansar här." Hon fick rosiga kinder när hon sneglade mot männen men nickade sedan.
"Det var det jag menade. Vi tar det allvarliga senare." Hon tog sig fram till scenen och såg på när de spelade med ett leende på läpparna.
"Ni spelar verkligen vackert." Hon nickade instämmande innan hon försiktigt såg sig om igen.
"Om ni inte har något emot det. Kan jag få sjunga igen? Spela bara något så sjunger jag något passande..."

Patrice fortsatte att le när Fleur förklarade att hon inte kunde dansa. Åh, hon hade så mycket att lära sig..!
När Fleur sedan lämnade Patrice för att gå till bandet, försvann Patrice iväg för att se efter gästerna inne i baren. Nu när de gjorde sina sista beställningar innan stängningsdags.
"Tack, sötnos.", svarade Frank samtidigt som han spelade på sin gitarr. Han var glad över att Fleur kommit tillbaka för att vilja musicera med de. "Självfallet kompar vi dig. Låt oss avsluta låten bara så.." Han vände sig till bandet som tillsammans spelade det sista slaget och lät musiken klinga ut till publikens jubel. "Det verkar som att det är din tur, tårtsmulan." Frank log brett och gav bandet en blick att börja spela en välkänd svängig melodi. "Den här kan du nog. Efter den här vändan är det din tur.", förklarade han och fortsatte att spela på gitarren.

Hon gav dem ett snett leende innan hon rynkade på näsan. Vilka smeknamn hon fick. Inte var hon van att få så många på så kort tid. Raring, sötnos och tårtsmulan. Vad skulle de kalla henne härnäst? Lantmusen? Försiktigt skakade hon på huvudet innan hon tog sig upp på scenen.
"Så jag ska sjunga nu?" Viskade hon och vred på huvudet mot Frank.
Hur hade alla hittat hit ville hon veta. men de kunde hon fråga någon annan dag.

Frank nickade. "Åh 1..2..3..4!", räknade han in åt henne för att visa att i nästa takt skulle Fleur börja sjunga.
Fleurs uppträdande på scenen hade lockat fram ännu mera jubel och folk ställde sig upp för att göra varandra sällskap i dans, i takt till den svängiga musiken.
Många önskade i smyg att natten aldrig skulle ta slut.
Fleur hade fångat Armands uppmärksamhet igen. Han noterade att hon verkade göra succé inne på O'Malley's. Det var något han skulle lägga på minnet.

Hon sjöng med ett leende på läpparna och rörde lite på höfterna. När sången var slut så var hon nära på att niga men hejdade sig. Höjda handen i en lätt vinkning och såg på dem.
"Tack för att jag får sjunga med er." Hon gav dem ett leende.
"Ska vi köra något igen eller vill ni spela något själva nu?" Frågade hon men hoppades att de skulle bjuda henne att sjunga minst en låt till. Hon kände sig så lycklig här. Så hemma.