Aut neca aut necare – PRS Jackies & Medi

Hon log och nickade sakta.
"Jo jag sa att jag bor i Saintshaim och pendlar varje dag. De ville bara rädda mig..." Hon såg på henne med ett leende.
"Skulle vi inte äta? Jag tror jag är mer hungrig." Hons skrattade sedan till.
"Är det så? Men jag bjuder in dig till fest på fredag. Jag ska laga mat hos oss och du är varmt välkommen. Du är ju familj." Hon log varmt.

”Åh, du kan räkna med mig. Jag säger aldrig nej till att besöka min bror”, sa Celia glatt. ”Har de berättat att de bor i skolans mest flådiga lägenhet? Jag antar att det har sina fördelar att vara vän med rektorns son”.
Med en lätt axelryckning reste hon sig från bänken igen och räckte fram handen mot Lily för att hjälpte henne upp.
”Om du är hungrig är det nog bäst att vi beger oss till matsalen direkt. Det ryktas även om att de bjuder på efterrätt idag och om vi inte skyndar oss så hinner det kanske ta slut”.

Hon skakade nekande på huvudet och såg sig om.
"Så de är rikast och bor på det bästa? Vad kan de inte?" Hon skrattade sedan.
"Jag antar få mens?" Sa hon efter och började gå.
"Jag tror den inte tar slu. Jag menar det är en internatskola som har tonvis med pengar." Hon såg över axeln.


"Det var gott." Caleb lade ifrån sig skeden och såg mot Julian.
"Har vi sömnpulver kvar?" Frågade han innan han torkade sig om läpparna.
"Hur mycket måste vi ha? För jag anar vi måste prata när hon sover?"

Celia skattade med henne.
”Jag antar att vissa har mer tur än andra här i livet.”, sa hon medan de gick mot skolmatsalen, och i samma stund som de klev in genom porten stoppades de av en medelålders kvinna vars hår var uppsatt i en stram knut i nacken.
”Skolans mat är bara för elever som betalat för den”, sa hon strängt och såg ut att granska Lily från topp till tå – precis som Mr. Barcroft verkade hon ogilla att se en elev utan skoluniform..
Celia tog då ett steg framåt och ställde sig snett framför Lily, vilket tvingade kvinnan att vända blicken mot på henne istället.
”Ni kommer att göra ett undantag med miss Stone…”, sa hon med en lugn och säker röst. Därefter lutade hon sig långsamt närmare kvinnan och viskade; ”Eller ska jag kanske berätta för rektorn om dina små besök till Mr. Hamiltons kontor?”.
Kvinnan blev plötsligt vit i ansiktet.
”Hur... Ni... Ni är välkomna att slå er ner.”, sa hon och försvann lika snabbt som hon dykt upp.
Celia gav Lily ett brett leende. Hon tog ett lätt grepp om hennes handled och med högt huvud ledde hon med henne till två tomma platser vid förstaårseleverna bord.



Julian hade fortfarande inte rört sin mat när de andra hade ätit upp – trots att skolan bjudit på efterrätt. Han visste att han skulle ångra det inatt då han förmodligen skulle vakna vrålhungrig och tvingas kliva upp för att äta någonting, men gårdagens händelser spelades fortfarande upp hans huvud och han kunde fortfarande se monstrets groteska ansikte framför sig – om man ens kunde kalla det för ett ansikte.
Han nickade till svar på Calebs fråga och såg sedan ut att tänka efter innan han svarade:
”Det finns längst in i min skrivbordslåda. Ta en eller två teskedar, så sover hon garanterat hela natten och vi kan prata ostört”.
När han såg upp igen fick han syn på Lily och Vincents syster som slingrade sig igenom matsalen.
”När man talar om trollen...”.

Hon såg på kvinnan med oskyldig blick. Hon var nära på att säga något innan Celia började prata. Förskräckt såg hon mot kvinnan innan hon såg på Celia.
"Men så kan du väl inte göra?" Sa hon när de kommit in. Såg all mat som doftade som hon var på en flådig restaurang och hon såg sig om. Det såg inte ut som en skolmatsal.
"Åh det är så stort."


Han nickade och sträckte på sig.
"Perfekt. Jag hoppas pigorna har fixat mat som är i köket. Du äter inte." Han vände blicken mot dörren och nickade.
"Ska vi gå? Vi måste väl tala med rektorn och rådfråga? Eller ska hon med?" Han nickade mot Lily.

Kort efter att de hittat sina platser dök det upp två manliga servitriser som fyllde på deras glas och serverade dagens rätt som täckte hela kostcirkeln.
”Tro mig. Hon förtjänade det. Den där kvinnan har straffat elever bara för att de har påpekat att maten kallnat”, sa Celia när de lämnats ensamma igen. Hon la sin servett i knät och började sedan äta.

Julian grimaserade.
”Jag har på känn att Mr. Barcroft kommer ta med mig och Lily till rektorn i eftermiddag. Jag kan stanna kvar och tala med honom då..”, sa han och sneglade mot Alisair för att se om han hade något att säga, men tog vännens tystnad som att han inte hade något emot det.

Hon följde Celias exempel och slog sig ner. Hon skakade på huvudet.
"Jag kan inte fatta det här. Vi var tvungna att hämta maten och den såg inte ut såhär." Hon såg ner.
"Så middagen serveras här med? Typ samma?" Hon började äta av den.

"Barcroft är ju maktgalen." Vincent såg mot sin syster innan han suckade.
"Om jag känner min syster rätt så skällde Barcroft ut henne igen. Men jag tror hon kommer gilla att inte behöva gå upp vid fyra inatt iallfall."

Senare samma dag stod Julian utanför Lilys klassrum och väntade på att hennes sista lektion skulle ta slut. Han gungande från den ena foten till den andra och slängde snabba blickar mot klockan på väggen. 15:45. Om en kvart skulle de befinna sig på Barcrofts kontor.
Julian var inte så nervös över mötet. Visst, magistern gav honom kalla kårar och skrämde honom nästan lika mycket som demonen gjorde, men samtidigt visste han att rektorn aldrig skulle tillåta att något ont hände honom. Däremot kunde kan inte säga samma sak för Lily...

Klockan ringde och hon samlade ihop sina saker.
"Jag ska med Julian till Barcroft. Men vi ses senare." Hon log mot Celia och gick ut.
"Julian?" Hennes blick var förvånad och hon rynkade på ögonbrynen.
"Hur visste du vart jag var?" Hon kände sig ängslig och vände sig om.

"Ska du behålla ena nycken?" Caleb höll upp två nycklar mot Alistar.
"För att hålla henne säker kanske?" Han såg in i rummet som stod nu klart. Fönstret stod på glänt för att vädra ur och han log.
"Hon kommer inte gilla våran tomma kyl." Han såg mot Vincent.
"Så fort de kommer så kommer vi gå igenom reglerna." Sa han lugnt och såg på Caleb.

Julian bemötte Lilys förvånade ansikte med ett stort leende.
”Jag behövde bara fråga Vincent. Han har rätt bra koll på sin systers schema”, svarade han och lyfte handen till en snabb hälsning när Celia kom ut genom dörren och passerade dem.
”Är du redo att gå, miss Stone? Det är bättre att komma lite tidigt än sent”.

Alistair tog emot en av nycklarna som Cleb höll upp och la den i säkert förvar i sin innerficka.
”Den kan komma till användning senare”, sa han kort och tittat ut över sovrummet för att inspektera deras jobb. Såg bort mot garderoben där två uppsättningar av skolans uniform hängde prydligt.
”Det är perfekt...”,