Den fortsatta resan - Pirater! PRS Medi Vidomina

"Vi hittar nog något. Oroa dig inte." Ethan klappade Cun på ryggen.
De kom ut på ett soligt torg. Här ute var det aktivitet. Många strosade och iakttog varorna från marknaden. Andra höll underhållning i musik. Barn lekte på gatorna. Ljudet var röster, skratt och musik spred sig runt omkring de. Det var svårt att vara på dåligt humör här.
Ethan tog täten och började genast se närmare på smyckena, halsbanden och ringarna. Kunde de vara något för Kiliah? Han var inte säker. Kiliah verkade inte särskilt ytlig av sig eller ville följa normerna. Å andra sidan hade hon inte haft så många tillfällen för att få klä upp sig. "John! Cun! Vad tror ni? Skulle Kiliah gilla det här?" Han höll upp ett pärlhalsband med en större blå sten, diamant kanske.

Cun gick efter och såg sig om, iakttog människorna och log vänligt mot dem. Stannade när Ethan gjorde det och såg på halsbandet.
"Det skulle passa henne mycket bra. Men är hon verkligen för smycken?" Frågade han och lade huvudet på sned.
"Ända smycken hon bär är hennes bröloppsring."

Elodie hade klivit av båten och kastade en blick över axeln. Hennes mörka hår var stramt uppsatt och hon gav sina vänninor ett varmt leende.
"Åh det är skönt att vara på fasta land återigen. Kom så tar vi oss en titt innan vi besöker huset vi ska bofasta oss i.."

"Hm, alltså jag vet inte?" Ethan såg skeptiskt på de. Damen som sålde smyckena försökte övertyga Ethan att hon visst nog skulle tycka om det. Alla damer tycker om ett vackert smycke. Han tittade närmare på den blå stenen. Den glimmade vackert i solskenet.


Elodies två vänner var själva tjusiga damer, klädda i klänning, håret prydligt uppsatt och fläktade sig med solfjädrarna. De syntes att de kom från en överklass. Särskilt hur de förde sig och såg ut. De fnittrade åt Elodies ord bakom sina solfjädrar och följde efter deras vän. "Bra idé."

"Men köp det. Det kommer passa henne och hon kan bära det när det ä'r fest på båten.." Cun log och såg sedan mot John.
"Hur är det sir?" Frågade han försiktigt.


Elodie såg över axeln igen med en suck.
"Ni behövde inte följa med. Jag skulle ha klarat mig utmärkt själv." Hon började sedan att gå och log stort.
"Åh känner ni hur det fläktar?"

Ethan nickade åt Cuns ord och betalde kvinnan som omsorgsfullt slog in det i en liten tygpåse med snöre åt honom och räckte över. Ethan tog emot smycket och stoppade ner det i byxfickan.
"Vi ser oss omkring mer.", föreslog Ethan och rörde sig vidare runt borden.

"Du bjöd med oss, Elodie. Kommer du inte ihåg det?", frågade vännen förvirrat och fnissade lite osäkert samtidigt som hon bytte en blick med sin andra vän. "Ja, det är fint väder idag. Verkligen.", höll de båda med.

Cun log mot Ethan och såg sedan sig om.
"Kanske hon skulle behöva komma till en skräddare? Få någon ny skjorta skulle vara bra." Sa han och nickade.

Hon fnös och viftade med handen.
"Trodde det var min far som bad er följa med. Nåväl." Hon fällde upp ett parasoll och började att gå och såg sig om.
"Imorgon har jag affärer att göra så ni får roa er på egen hand."
Hon hade kommit upp på marknaden och började att se sig om.
"Åh se på alla vackra smycken."

"Du skämmer bort Kiliah, Cun. Hitta något till dig själv. Vad skulle du vilja ha?" Ethan skrattade och bytte en blick med John.
John rörde sig efter Ethan och Cun. Han blickade ner på varorna som så uttänkt låg placerat på borden. En del vackra saker, en del mindre vackra.
"Här är det kläder, Cun! Vi går in här." Ethan hade upptäckt en butik och framför allt, skjortan som de så tydligt hängde i fönstret för förbipasserande att upptäcka.

Vännerna fnittrade och teg. Elodies humör var underligt. Ville hon inte ha de där? Men som ledaren var gruppen så ifrågasatte de inte. Utan bara tyst nickade instämmande. De skulle hålla sig undan och göra som de blev tillsagda.

"Jag? Äcsh inget ska jag ha. Jag är nöjd." Han skrattade och lade en hand om sin axel och masserade den. Ställde sig vid fönstret och nickade.
"Det där är en fin skjorta. Hon behöver väl ingen riktigt fin? Det duger väl med sådana du har Ethan?"

Hon såg en butik längre fram och började gå dit. Det stod några redan utanför och hon kunde höra de prata. Ett leende spred sig på hennes läppar och såg nyfiket på dem.
"En kvinna i skjorta?" Elodie kunde inte ro för det. Hon lade huvudet på sned och iakttog den unga mannen och log.
"Nej det skulle hon väl inte tycka?" Hon fnissade till och såg sig om.
"Hon skulle väl gilla vackra klänningar?"

Ethan skrattade åt Cuns ord. "Mina skjortor? Men de är ju mina! Nej, något fint ska hon ju ha. Hon är skönheten av oss två.", skrattade Ethan igen och tittade närmare på skjortan. Lade inte märke till kvinnorna som närmade sig förrän hon tagit till orda. "Min fru klär sig helst i skjortor, om du nu måste veta.", förklarade Ethan vänligt och ögnade kvinnan uppifrån och ner. Någon från adelsdam kanske? Rik verkade hon iallafall vara. Ethan fnös. Han var inte imponerad. Vad visste hon om dem?
Han tittade på skjortan igen. "Den här är lättare att röra sig i än en klänning. Det är jag säker på. Vad tror du, Cun?"
Ethan vred på huvudet för att se åt sin vän.

"Jag menade inte att hon skulle ta dina. Men hennes är så slitna så hon borde få nya." Cun såg på kvinnorna och såg sedan bort.
"Ethan har rätt. Killiah är en kvinna som helst klär sig i skjortor och byxor. Så mycket lättare att röra sig i som han säger." han log och synade kvinnorna. De såg inte ut att vvara härifrån.
"Letar ni efter någon?"

Hon såg nu ofäörstående ut och såg på klänningen. Den var helt makalöst vacker.
"Inte klä sig som en kvinna? hmm." Hon såg upp och såg John och hajade till.
"Åh.." Sa hon och satte handen framför de målade läpparna.