Sjunde året på Hogwarts

"Vad händer? viskade jag

Jag kollade på två av de personer som jag älskar mest.
- vad ville han att ni skulle säga? Jag visste att pappa sänt dem även om jag var glad för deras sällskap
- inte så mycket lugna ner dig, även om de inte alltid verkar så, så bryr han sig om dig. Sa Severus och log jag nickade. Draco slog sig ner bredvid mig.
- jag tror din far vill att jag kommer tillbaka. Men jag kommer om det är något de vet du. Sa Sev och gav mig en kram innan han gick. Jag vände mig mot min pojkvän
- vad är det? Frågade jag och tog hans hand och såg på honom och han log svagt.
- han gav Viole märket. Sa Draco lite sorgset jag behövde inte fråga mer utan gav honom bara en kram
- jag är ledsen jag menade inta att ni skulle bli brickor i ett spel. Draco såg på mig och smekte mig ömt över kinden
- det är inte ditt fel, både du och jag får leva me det våra fäder gör. Men vad säger du ska vi åka hem till mig. Jag log glatt och nickade
- hur var bröllopet? Jag såg på Draco där vi gick ner för trapporna.
- fantastiskt till pappa förstörde allt. Mioni hälsar förresten. Draco nickade och även om han accepterade Mioni skulle han inte sakna henne som jag. Snart stod vi utanför Malfoy manor. Vi gick in och Jag hälsade på Dracos föräldrar som bugade jag suckade
- ni behöver inte buga, förresten så är jag ledsen över Viole och sen vill pappa att du kommer på mötet Lucius.
- visst härskarinna. Sa Lucius
- sluta kalla mig det. Och jag ska försöka ordna allt. Sa jag och log. Sen gick jag o Draco upp till hans rum

"Kolla där är Draco och Cara! sa jag till Viole! "Vi springer till de eller? sa jag

Jag stannade och såg undrande på Sally som var där och sen på Viole.
- jag är ledsen Viole. Sa jag och log medlidande, Draco höll min hand berädd att försvara mig

Jag blev dragen fram till min bror och hans tjej.
-"jag är ledsen Viole." sa Cara och log sorgset, jag svalde och förstod att hon syftade på märket.
- "det är inte ditt fel Cara!" sa jag ledsamt och log. Sedan kollade jag på min bror och sedan på min kompis.
-"sally! Kom, vi låter dem vara!" sa jag och drog Sally till mitt rum.

"Vad är det som har hänt? frågar jag!

- jag är glad att din syster är så förstående. Själv ska jag döda pappa. Skrattade jag och följde me Draco in på rummet.
- snart åker vi tillbaka till Hogwarts, synd att du inte går i Slytherin. Sa Draco där jag låg i hans famn
- den här diskutionen har vi haft i i sex år. Skrattade jag
- undra vem som blir rektor nu ja eftersom ja du vet. Och jag förstod att han tänkte på natten i tornet
- jag tror de blir Severus. Sa jag och log o slöt mina ögon

Väl inne på rummet satte jag mig mittemot Sally på sängen.
-"mörkrets herre har sett till att bränna in märket på min arm." sa jag svagt och drog upp ärmen varefter jag visade Sally. Hon kollade stort.
- "du menar väl inte att du är märkt med voldemorts ..." mer hann hon inte säga förens jag tryckte handen för hennes mun.
-"Säg inte namnet! Det är tabuförklarat!" sa jag högt.
Försent.
Det small till utanför herrgården och jag skyndade mig att dra ner Sally till lvardagsrummet och till brasan där hon med flampulver fick fara iväg. Min mor hade satt en lapp där det stod att dem var på ministeriet på spiselhyllan.
Jag gick sakta ut i hallen och öppnade porten, en vind slog mot min kind och jag började sakta gå ut på yttertrappan när någon ryckte tag i mitt hår och höll handen för min mun.
Ännu en man ställde sig framför mig och jag kände genast igen honom. Scabior.
- "har du föräldrarna hemma kanske?" frågade han med silkeslen röst. Jag skakade på huvudet.
- "så fint, då följer du med oss så länge." sa han. Och utan förvarning transfererades jag bort med dem.
När jag slog upp ögonen stod jag i en skog, framför ett tält som ytterligare snappare kom ut ifrån.
Jag blev indragen i tältet och fast bunden vid en fotölj, men av vem såg jag inte förens ljusen tändes, Fenrir Grårygg.

- Draco dödsätarna är här! Jag slog upp ögonen med ett ryck, Draco såg sömnigt på mig
- Va? Frågade han. men jag hade redan rest mig.
- Viole? roppade jag men inget svar, Draco kollade in i hennes rum.
- Det är tomt. jag nickade. det betyder att någon av dödsätarna har tagit henne.
- Cara var kan hon vara? Draco såg oroligt på mig och jag log lugnande.
- Draco jag är ledsen över att behöva fråga dig det här men får jag låna din vänster arm? Draco visste vad jag ville och nickade svagt, sen tog jag armen och sa
- Grårygg! märket lös till och sen ryckte Draco till a smärta.
- Förlåt viskade jag. och jag honom en kram innan jag började gå ner mot grinden, utan för stod Gårrygg o väntade otåligt, han buggade motvilligt och jagvar nu glad att jag kunde bestämma över honom.
- Var är Viole? Jag kollade på honom bestämt.
- Jag vet inte vad du menar härskarinna. sa han och jag tog ram staven
- Ljug inte för mig. Du vet att jag mycket väl kan döda dig. Draco såg skockat på mig, och jag förstod honom, jag hade aldrig dödat någon och skulle antagligen inte klara det, men det visste inte Grårygg. mannen framför ryckte till och svarade sedan
- Jag ska öra dig till henne. han bugade och sträckte ut sin arm, jag tog Dracos hand och snart stod vi i ett tält i skogen. framför oss satt Viole fast bunden.

Nej vad har hänt med Viole tänkte jag. Jag skickar ett brev till Cara Hej vad har hänt med Viole? Sally.