Prs tippest & JustAFriend

Elliot hade alltid upplevt Sebastian som lugn. Inte lugn på sättet Elliot, dvs en konflikträdd omtänksam mes, utan mer lugn med sina känslor. Inte som Elliot. Inte så jäkla instabil.
Nu var han i alla fall inte lugn. Han skrek inte, som tur var för Elliot hade inte klarat det, men det hördes på rösten att han var upprörd.
"Förlåt..nej, det skulle jag inte", redan i tidig ålder hade han bestämt sig för att ge sina(förhoppningsvis) framtida barn den bästa uppväxten. Den behövde verkligen inte vara full med pengar och status. Nej nej, den skulle vara proppad med kärlek och trygghet. Han ville att de aldrig någonsin skulle behöva uppleva det han upplevt. Inte ens en bråkdel av den. Ingen skulle få skada dem.
När Sebastian kom fram och tittade på såret vände sig Elliot tveksamt om. Han hade aldrig känt sig så blottad förut. Aldrig aldrig aldrig. De stod ganska nära varandra, vilket underlättade en gnutta då det blev svårare för Sebastian att blicka ner på hans mage, annars var typ allt hemskt i den stunden. I stort sett alla ärr var riktade mot den yngre. Magen, bröstkorgen, armarna. Allt var täckt. Mer eller mindre. Det var tomma fläckar runt halsen och underarmarna, annars var det ganska jämnt fördelat. På flera ställen var det flera lager av ärr. Från år av smärta.
Han skämdes så jävla mycket. Över den fula kroppen. Tunn. Tunnare än den borde vara. Skadad. Han tittade skamset ner på golvet. Blundade.

Seb såg ärren. Osäker på vilka som var självförvållade och vilka som kom från hans mamma. Ville fråga, men var osäker på hur hårt det skulle komma ut. För Elliot verkade inte må bra. Och Seb ville inte förvärra det mer än han redan gjort. Helvete.
”Förlåt. Jag kan inte prata nu bara”, sa han sedan och vände bort blicken från den äldres allt för tunna, allt för ärrade kropp. ”Jag blir bara arg.” Han hoppade upp på handfatet bakom sig och tittade upp i taket. På lampan. Sedan ner, på sina händer. Blev plötsligt alldeles för medveten om hur hård och arg hans röst hade låtit tidigare. Mer medveten än förut, alltså. Fan. Fan fan fan. Var det verkligen det Elliot behövde höra? Behövde Elliot en utskällning för att han stannade vid sin mammas sida? Ja, någon gång. Fast inte just då. Inte samma kväll som han tänkt hoppa från en jävla bro. Fan Seb!

Elliot klev försiktigt i badkaret. Drog för draperierna. Försiktigt drog han av sig de sista kläderna och puttade ner dem över badkarskanten, under draperiet. Tog loss duschmunstycket från väggen. Satte på kranen. Stod där och lät det ljumna vattnet skölja av den svettiga kroppen. Det brände mot huden. Han frös fortfarande. Elliot sköljde ur håret och studerade alla flaskor och tuber. Han behövde låna lite schampo. Efter lite läsande av etiketter hittade han ett schampo med vaniljdoft. Han tyckte om det. Mycket.

Det var en snabb dusch. Efter att ha sköljt ur håret(vilket var lättare sagt än gjort) och tvålat in sig och sköljt av så var han klar. Han vred om kranen och insåg avsaknaden av handduk. Och till sin förskräckelse även kläder. Han kunde knappast ta på samma, dygnsura, som han haft tidigare.
"Kan jag låna en handduk?", frågade han tyst. Bra där Elliot, fråga det efter du duschat och står där naken. Lägligt. Wow.

Seb kunde se konturen av Elliots kropp bakom duschdraperiet. Gud, vad tunn den äldre var. Alldeles för tunn och alldeles för ärrad. Förmodligen både fysiskt och psykiskt. Hans mammas fel. Hans. Jävla. Mamma. Hon förtjänade inte ens att bli kallad mamma. Inte Elliots mamma. För Elliot var så underbar och då förväntade man sig att hans mamma också skulle vara det men fan det var hon inte och hon var kanske den vidrigaste människan Seb någonsin hört om.
Det kändes inte rätt att titta på konturen av Elliots kropp så Seb tittade bort. Tog upp mobilen men hade inga nya notiser (bortsett från två missade samtal från mamma och fem sms från Brandon som sa typ 'var är du äckelunge?') så han la ner den igen.
"Öh, ja, förlåt", svarade han och hoppade ner från handfatet. Tog en handduk från lådan och gick fram till badkaret för att ge den till Elliot. Drog bort duschdraperiet lite, fast ändå lite för mycket, för att Elliot skulle kunna ta handduken. Och han såg Elliots kropp.
Helt naken. Vilket var så sjukt men han tittade bort alldeles för snabbt för att ta in några detaljer. Gud, Seb, du kan inte titta sådär!

Sebastian hade sett honom. Naken. Fan.
Elliot var obekväm med att se sitt ansikte i spegeln. Att Sebastian sett hela han. Utan kläder... Det var bara sjukt och han ville försvinna. Så jäkla blottad. Inte längre bara känslomässigt utan nu även rent psykiskt. Det var ju egentligen helt sinnessjukt att Sebastian inte blivit avskräckt av Elliot redan men nu, när han sett allt, borde han väl få upp ögonen för hur ful och äcklig den äldre var?
Han torkade av håret och överkroppen. Sedan virade han den stora fluffiga handduken runt midjan. Trots att den var stor kunde den tyvärr inte täcka hela honom. Han klev ut ur badkaret igen. Valde att inte kommentera något.

Elliot kommenterade inte det. Kanske hade han inte märkt det? Fast jo Seb, det hade han. Han hade sett att du tittade. Det låg något i luften som berättade det. Så tydligt. Och Seb skämdes. Alldeles för mycket för att ens kunna be om ursäkt eller bara uppföra sig som en decent human being.
Då orden inte fann Seb och Seb inte fann orden så låste han upp dörren till badrummet och smög ut. Kontrollerade att familjen fortfarande sov innan han lät Elliot smyga ut bakom. Kusten var klar, allt var lugnt, så han fortsatte mot sitt rum och förmodligen kom Elliot bakom honom.
Försiktigt öppnade han sovrumsdörren. Släppte in Elliot innan han stängde bakom sig och låste. Alltid låsa. Aldrig glömma att låsa igen. Aldrig.

I tystnad drog Elliot snabbt åt sig kläderna på golvet och tassade sedan efter Sebastian. Hörde hur den yngre låste dörren efter dem. Mindes vad som hänt sist. Igår dvs. Allt hade känts så obeskrivligt underbart. Idag var allt förändrat. I alla fall en del saker. Elliots känslor för Sebastian var oförändrade. När tankarna nu slutligen kommit ikapp insåg han vad han kunde ha missat. Dock var hade ganska övertygad om att Sebastian inte kände likadant. Han var bortskrämd. För alltid. Och Elliot hatade sig själv för det. För att han inte kunde vara en bra person. Någon värd att älska. Någon som Sebastian älskade.

"Du kan få låna nya kläder", mumlade han och nickade mot de smutsiga, svettiga kläderna som Elliot höll i. Han gick mot sin garderob och önskade att han kunde be Elliot att vända sig om för han ville inte att han skulle se mängden kläder. Det var för mycket. Alldeles för mycket kläder för en person. Särskilt för den personen som ändå bara roffade åt sig samma tröja cirka varje dag.
Han drog åt sig en svart tröja. Såg till att det inte var något märke på den. Sedan drog han till sig ett par gråa mjukisbyxor. Genomförde samma procedur. Inga märken. Du behöver inte se onödigt bortskämd inför Elliot, snälla nån. Med de omärkta kläderna i händerna vände han sig om och sträckte fram de till Elliot.

Herregud vad mycket kläder. Hann han ens använda alla plagg? Elliot hade inte ens en bråkdel av det där. Det är okej, Elliot. Ni har olika livssituationer. Trots det kunde han verkligen inte undgå att återigen känna sig som en parasit. Han hade fått låna dusch. Handduk. Kläder. Sebastian hade räddat honom från att dö. Och vad hade Elliot gjort? Ingenting. Förstört kvällen.
"Tack", han tog emot kläderna. Vände sig från Sebastian. Drog, med handduken fortfarande virad runt sig, på sig byxorna. När de var på vek han ihop handduken och la den på sängen framför. Han skulle precis dra på sig tröjan när det återigen högg till i axeln.
"Umm, har du något jag kan vira runt såret? Jag vill inte bloda ner din tröja", frågade han som den krävande parasit han var. Även om läkeprocessen börjat så blödde det fortfarande lite. Egentligen var det väl bra att lufta men inte om det eventuella blodet skulle komma på Sebastians tröja. Verkligen inte då. Han hade redan smutsat ner Sebastian tröjor en gång. Visserligen med smink, men ändå. En gång för mycket.

Så fort Elliot hade tagit emot kläderna så vände Seb sig om. Ville inte riskera att upprepa det han gjort i duschen. Det hade varit så långt ifrån okej som man möjligtvis kunde komma. Han skämdes fortfarande. Om Elliot inte tyckte han var pervers tidigare så tyckte han det definitivt nu. Dock vad han ju alldeles för godhjärtad för att faktiskt säga det.
”Öh, ja visst”, svarade han och vände sig om. Möttes av synen av den äckliga axeln och de andra ärren. Det var fler ärr än vad Seb hade, än vad Seb någonsin skulle få. ”Vänta lite.” Han gick mot dörren, låste upp ännu en gång och tassade försiktigt ut i hallen. Vidare till badrummet. Varför hade han inte tänkt på att ta förbandet innan? Fan, vad dum du är Seb. Så jävla dum.
Snabbt steg han in i bakgrunder och drog ut den låda som förbandet låg i. Han grabbade tag i förpackningen innan han återigen lämnade badrummet och gick in i sitt eget rum. Låste dörren bakom sig.
”Här”, sa han och räckte den mot den äldre. Tittade upp i taket för att inte fastna med blicken på den tunna kroppen.