Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Trots att Cleopatra inte kunde motivera varför Leonidas hade ett stort hjärta verkade han lyssna till hennes ord. Han följde hennes händer då de varsamt tog tag om hans knutna näve, och det krävdes inte mer än en beröring för att han skulle slappa av igen. Det var så stor påverkan hon hade på honom.
"Okej..", sa han han tyst och lyfte sin fria hand för att dra fingrarna genom det mörka håret som föll vilt över axlarna. Samma hand la han sedan om hennes nacke för att kunna föra hennes läppar till sina egna.
"Jag måste leta upp Philip", fortsatte han efter att deras läppar hade särats igen. Det fanns viss tvekan i hans röst då han inte ville lämna henne, men kunde samtidigt inte lämna saker som det var med Philip.

Cleo log svagt och besvarade hans kyss, det kom en miljon anledningar till hans stora hjärta men hon ville inte riktigt säga någon av de när han sa att han skulle hitta Philip. Hon spände sina käkar och nickade lite för sig själv, visste inte riktigt vad hon kände om det men hon tänkte inte ställa sig i vägen.
"Kan jag komma till dig inatt?" frågade hon tyst och smekte hans armar, ville inte vara själv eller med Philip.

"Jag vill inget hellre.. ", svarade Leonidas efter att ha flyttat undan några mörka slingor som fallit över henne ansikte. För en sista gång la han sina händer om Cleopatras midja och betraktade henne. Fastnade genast vid de stora ögonen som alltid lyckades fängsla honom. Det var något speciellt med hennes blick. Den tog sig alltid in i hans minsta vrå.
"Jag..", började han, men hann inte säga mer då dörren till källaren plötsligt låstes upp från andra sidan och en ung köksflicka klev in. Hon hade bara kommit för att hämta mer vin eftersom det hade tagit slut i palatsets förråd, och väntade sig inte att se fler personer i rummet. "Förlåt mig. Jag visste inte att.." flickan ansikte bleknade då den ena personen vände sig om och hon upptäckte att ryggtavlan tillhörde Leonidas, och att självaste drottningen satt på bordet intill honom. Synen fick henne att nästan tappa den vinflaska som hon nyligen plockat upp. "Ur..Ursäkta mig..", stakade hon fram med blicken fäst mot golvet framför sig. Hon kramade om flaskan lite extra och backade snabbt ut genom dörren för att sedan försvinna iväg samma väg som hon kommit. Leonidas svor till tyst och slängde en blick mot Cleopatra igen. Befarade vad som skulle kunna hända ifall Philip fick reda på vad som försiggick.

Cleo kollade på Leonidas, älskade honom verkligen otroligt mycket och blev alltid distraherad när han var i närheten. Hon märkte inte köksflickan förrän hon öppnat sin mun och kände direkt paniken stiga. Hon hade blivit för chockad och stum för att säga något utan såg bara efter henne med stora ögon.
"Jag löser det." mumlade hon och hoppade ner från bordet. Hon drog handen över ansiktet och nickade lite för sig själv, hon var tvungen att lösa det med sin make för sitt barns skull. Hon smekte Leonidas arm och log svagt, det fanns så mycket som hon var redo att göra för att inte förlora honom. Att ljuga för sin make var absolut en av de saker som hon kunde tänka sig göra för Leonidas.

Leonidas tog hennes hand i sin och smekte lätt med tummen över yttersidan.
"Var försiktig. Ord sprider sig snabbt här..", hörde han sig själv säga innan han lutade sig fram och placerade läpparna mot hennes panna. Han drog sig tillbaka, men släppte inte handen förrän avståndet mellan dem var för långt för att hålla sig kvar. Leo begav sig ut samma väg som flickan hade försvunnit. Han var beredd att göra vad som helst för att hålla Cleopatra och barnet i säkerhet. Philip kunde få låsa in honom, tortera honom, till och med hugga ett svärd genom hans hjärta om det var vad som krävdes.

Flickan skyndade sig tillbaka till kungliga köket och ställde skakigt ner vinflaskan innan hon drog efter andan.
"Vad är det som har hänt? Det ser ut som att du sett dödsguden själv?", sade någon längre bort i rummet. Det var en av de äldre kvinnorna som arbetade i köket. Flickan bet sig försiktigt i läppen. Hon tvekade, men valde att berätta om det hon hade bevittnat i vinkällaren. Kvinnan lyssnade noggrant till hennes ord, nickade förstående när flickan talat klart och sade; "Jag förstår, om det du säger är sant måste kungen få veta. Det är vår plikt att informera honom om någonting händer. Det vore en synd att ignorera det". De begav sig iväg och ryktet om att någon hade sett Leonidas och drottningen tillsammans i en låst vinkällare började sprida sig bland tjänstefolket på slottet. Det tog inte lång tid innan det nådde en av konungens närmaste män, som genast begav sig upp till Philips kammare för att informera honom om det som sades inom palatsets portar. Han knackade på den stora dörren och tog ett steg tillbaka. "Min kung. Jag har nyheter. Det gäller er drottning", sade han i väntan på att få stiga in.

Cleo tvingade ett fram ett leende för Leonidas skull, hon hade absolut ingen aning om hur hon skulle rädda honom från Philip. Hon brydde sig inte särskilt mycket om sitt egna liv, det viktigaste var barnet och Leonidas. Hon såg efter mannen som hon var redo att ge allt till och satt kvar i vinkällaren en stund innan hon återvände till palatset igen. Hon kände på sig att ryktet redan börjat sprida sig då tjänarna tittade på henne med nya ögon. Hon gick till sin egna kammare istället för att söka upp Philip direkt, tyckte att det skulle verka misstänksamt om hon gick dit direkt för att förklara sig. Hon hade ju inte gjort något fel, försökte hon övertyga sig själv om. Det fick ju inte se ut som att hon ljög.

Philip hade gått fram och tillbaka i sin kammare, försökt lista ut hur han skulle be om ursäkt till sin hustru och sedan till sin broder. Han hade kommit fram till en halvdan ursäkt när han blev störd i sina funderingar av en som arbetade för honom. Han kollade på mannen och rynkade på pannan.
"Har det hänt något med barnet?" frågade han direkt och höjde på ögonbrynen. Han var redo att göra allt för barnet, det kom i första hand numera.

Även Leonidas kunde känna blickarna i ryggen när han vandrade genom palatsets korridorer. Han befarade att det inte skulle ta lång tid innan ryktena nådde Philip och vad det skulle innebära – både för Cleopatra och för deras vänskap. Brodern visste redan att han hade förbjudna känslor för drottningen, minsta misstanke så skulle alla deras år tillsammans inte längre spela någon roll. Det Leonidas hade gjort den här gången var oförlåtligt.
I ett försök att ignorera tjänarna sökte han upp en man som hjälpte honom att planera inför det kommande kriget. Liksom Cleo förstod han att det skulle verka misstänksamt om han dök upp inne i Philips kammare.

Mannen bugade sig inför Philip innan han fortsatte att tala i formell ton;
"Nej, min kung. Det pratas bland tjänstefolket. Rykten säger att Er hustru har setts tillsammans med prins Leonidas i en av palatsets vinkällare". Han pausade och tvingades dra efter andan. "Vissa påstår att drottningen begår äktenskapsbrott..". Mannen var äldre och hade funnits med under hela Philips uppväxt. Därmed visste han att Philip och Leonidas var mer som bröder än vänner, vilket gjorde att det tog emot extra mycket att yttra dessa ord.

Philip rynkade på pannan och skakade lite på huvudet, ville inte alls tro på det. Han drog handen över ansiktet och tog ett djupt andetag innan han gick ut från sin kammare. Han gick till Cleos istället och öppnade dörren, hittade henne ute på balkongen. Han gick dit och la armarna i kors, visste inte alls vad han skulle säga.
"Är det sant? Har du varit med Leonidas?" frågade han kallt och spände blicken på hennes rygg.

Cleo stelnade till när hon hörde Philips röst, hade inte alls hört när han kommit in. Hon svalde hårt och öppnade munnen för att säga något men stängde den snabbt igen. Hon vände sig om mot honom och rynkade lite på pannan.
"Jag var med honom i vinkällaren ja. Jag- Du slog mig, Philip. Jag älskar dig men jag trodde inte att du någonsin skulle ha det i dig att skada mig. Jag behövde prata med någon som jag vet är lojal mot dig, för att försöka förstå varför..." sade hon tyst och tittade bort från sin make. Hon bad en tyst bön om att han inte skulle se igenom hennes lögn. Det fanns inte längre något med Philip som hon älskade.

Leonidas hade på avstånd sett Philip gå i riktning mot Cleos sängkammare med bestämda steg. Varje ben i hans kropp sa åt honom att följa efter, men samtidigt visste han att Cleopatra var en stark kvinna som kunde hantera sin make på egen hand. Det var något som han beundrade hos henne. Cleo hade sagt att hon kunde lösa det, och han trodde på henne.
Mannen fortsatte tala om deras taktik inför kriget. Skillnaden var att Leonidas inte längre hörde ett ord av vad han sa. Hans fulla uppmärksamhet låg på platsen där han nyligen hade sett sin broder. Minsta ljud som tydde på att Cleopatra far illa så ville han ingripa.

"Så du menar att jag inte har något att oroa mig över?" frågade Philip irriterat och spände blicken i henne. Han lade märke till hur hennes vackra ögon spärrades upp när hon kollade på honom igen, hon hade honom verkligen runt lillfingret för även fast han kommit in och varit rasande så blev han lugn bara av att kolla på henne.
"Trodde du att jag varit med honom... Som jag varit med dig?" frågade hon tyst, nästan generat. Philip köpte det, det var nästan dumt hur mycket han litade på sin hustru. Han sträckte sig efter hennes hand men rynkade förvånat på pannan då hon drog sig undan. "Du har något att be om ursäkt för." sade hon sedan och kollade på honom. Philip log svagt och la sina händer på hennes mjuka kinder.
"Förlåt att jag slog dig." sade han lågt och kysste mjukt hennes panna. Hon log bara svagt och slöt ögonen en stund, kände sig lättad över att det hade löst sig.