Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Tystnaden tärde på Leonidas. Han var nu säker på att Cleopatra hade läget under krontroll, men stod däremot inte ut med tanken av att de var ensamma där uppe. Att Philip kanske höll om henne just nu – att han kanske rörde vid henne. Det var en känsla som Leonidas aldrig hade upplevt tidigare, och det gjorde honom vansinnig. Han avbröt mannen mitt i konversationen och lämnade platsen. Han behövde vara ensam ett tag och återvände därför till sin egen kammare.
Trots att det kanske hade löst sig mellan Philip och Cleopatra så skulle det ta lång tid innan alla misstankar försvann. Människor hade en tendens att tro på rykten och spred dem gärna vidare. Om de hade otur kunde det sträcka sig utanför palatsets portar och ut bland folket och till andra riken. Leonidas kunde redan se sin faders reaktion framför sig. Hur han bara skulle skaka på huvudet och tyda på vilken besvikelse till son han var.

"Jag är trött och vill sova." sade Cleo efter en stund och backade ifrån honom igen. Hon la armarna om sig själv och gick in igen. Hon satte sig på sängen och släppte ut sitt hår för att borsta igenom det innan hon la sig ner på sängen. Hon granskade hennes make och andades lättat ut när han lämnade hennes kammare. Hon drog händerna över ansiktet och försökte ta det lugnt, blev otroligt nervös. Hon bad en tyst bön om att Philip inte skulle fråga Leonidas något, de kunde inte säga olika lögner. Hon behövde prata med Leonidas, kunde knappt vänta tills slottet somnat och hon kunde smyga dit.

Leonidas ägnade resten av kvällen i sin kammare. Han ville inte träffa någon annan än Cleopatra, och lyckligtvis dök Philip aldrig upp, men han förväntade sig en utfrågning när de väl seglade iväg över havet imorgon. Och innan dess behövde han veta vad hon hade sagt till din make under eftermiddagen. Han bytte om till ett mörk, kunglig morgonrock med gulddetaljer, men lät ringen hänga kvar runt halsen. Det var någonting som han aldrig tog av. Utan smycket skulle det kännas som att den del av honom saknades.
Trots att de bara varit ifrån varandra några i några timmar kändes det som en evighet. Genom fönstret kunde Leonidas se hur solen närmade sig horisonten. Det skymde långsamt. För långsamt.

Cleo hann ta en liten tupplur innan det var dags för henne att smyga in till Leonidas. Hon gäspade lite och drog handen över ansiktet innan hon reste sig upp. Hon granskade sin spegelbild och log nöjt då hon ändå såg hyfsad ut innan hon försiktigt lämnade sin kammare med ett tänt ljus i handen för att kunna se något. Hon såg sig omkring och började med tysta steg gå mot Leonidas kammare. Hon var noga med att inte bli sedd av någon på vägen dit och när hon tyst öppnade dörren och gick in.
"Leonidas?" viskade hon och granskade det mörka rummet. Hon bet sig hårt på läppen och la ljuset på en hylla.

När dörren till kammaren väl var stängd dök det upp en mörk silhuett bakom Cleopatra. En varsam hand flyttade över hennes hår till den ena axeln och ett par läppar rörde vid hennes nacke.
"Jag har väntat på dig..", viskade Leonidas samtidigt som handen flyttade sig till hennes midja och gjorde så att hon vände sig mot honom. Tack vare ljusets låga kunde han nu möta hennes blick. De där ögonen som alltid fängslade honom, tog sig in i hans minsta vrå och nästan gjorde honom knäsvag.

Cleo flämtade skrämt till och la handen för munnen. Hon kollade på honom med stora ögon när hon väl stod vänd mot honom och skakade lite på huvudet.
"Du skrämde mig." viskade hon tyst och drog fingrarna genom hans hår. Hon tryckte sig mot honom så gott som det gick, med magen och allt, innan hon mjukt kysste hans läppar. Tryggheten som hon fick av Leonidas närhet var svår att förklara men hon kände sig alltid felplacerad och obekväm när hon inte var med honom.

Leonidas besvarade kyssen och gav henne ett leende. Till skillnad från Cleo hade han inte kunnat sova. Allt han kunnat tänka på var henne och Philip. Vad hade hänt under dessa timmar? Vad hade dem sagt? Vad hade dem gjort? För hur mycket det än störde honom så var hon fortfarande Philips hustru.
"Är du okej?", frågade han till slut och veckade omedvetet pannan. Han avskydde att inte veta. "Har han gjort någonting mot dig?".

Cleo stönade missnöjt till då kyssen tog slut snabbare än vad hon hade velat. Hon smekte hans kind och skakade lite på huvudet med ett leende på läpparna.
"Nej, jag sa att jag behövde prata med någon som kände honom för att han slog mig och jag inte alls trott så om honom." sade hon tyst och kysste mjukt hans panna. "Och han trodde mig." sade hon tyst.

Leonidas tvekade inte en sekund på att hon hade lyckats övertala Philip. Hon hade den förmågan. Däremot verkade han inte helt nöjd med svaret han fick.
"Rörde han dig..?", frågade han efter en stunds tystnad, utan att släppa blicken från Cleo. Egentligen hade han ingenting med det att göra. Hon var Philips hustru. Men han stod inte länge ut med tanken av att se dem tillsammans.. Kanske var det här vad de andra kallade för avundsjuka? En känsla som Leonidas aldrig hade upplevt tidigare.

"Nej, han rörde min kind och höll om mig. Sen bad jag honom lämna mig ifred. Jag förlät honom också." sade hon tyst och tittade på Leonidas med stora ögon. Hon svalde hårt och tog försiktigt hans händer i sina. "Du måste komma tillbaka till mig, du får inte lämna mig. Okej?" mumlade hon och kysste mjukt hans knogar. Ifall hon skulle förlora någon så fick det inte vara Leonidas, den hjärtesorgen skulle hon inte klara av. Tanken bara gjorde ont i henne henne, att ha det som en verklighet skulle knäcka henne helt och hållet.