PRS Lupple & Medi

Hon såg upp och log.
"Godmorgon själv." Hon sänkte och lade ner fjärrkontrollen.
"Så hur har natten varit?" En mjuk bris drog i hennes hår.
"Du vet att jag ska ta rugmärsprov i dag?" Hon bet sig i läppen.
"Antinge är det ryggmärsprov eller vätska. Båda låter smärtsamma."

"Natten har varit bra, själv då?" Sa han och log och gick fram och satte sig vid henne.
"Nej det visste jag faktiskt inte, men det kommer gå bra. Kommer vara över snabbare än du tror och du borde få bedövning innan." Sa han och log lugnande.
"Hur mår du för övrigt då?" Sa han nyfiket och såg på henne.

"Jag har sovit... Vad i hela friden har du gjort?" Hon såg på honom och satte sig tillrätta.
"Jo jag vet att det kommer gå bra men jag är orolig ändå."
Hon log mjukt mot honom.
"Jag mår bättre och sov faktiskt bra. Hoppas Alexander inte blev arg på mig för jag tryckte på knappen."

Dorian skrattade lågt. "Jag har vilat." Sa han lugnt, det var ju faktiskt sant på ett sätt. Han hade inte gjort något speciellt ansträngande.
" Var inte det." Log han och nickade.
"Vad skönt och höra och det tror jag inte han blev. Han är också lite av en nattuggla." Log Dorian.

Hon såg på honom och nickade och kliade sig på halsen.
"Så kan jag fråga varför ni blev sur på min chef? Komigen jag såg att ni var arga på honom. " Hon såg på honom.
"Du kom tillochmed närmare för att skydda mig." Hon skakade på huvudet.
"Så vad är det?"

Dorian stirrade på hennes hand som kliade hennes hals och han kände hur det vattnades i munnen. Han ville. Han vek bort blicken och stirrade rakt in i väggen försökte hitta något mönster som skulle distrahera honom.
"Din chef, ingen är sur på honom Willow. Han verkade bara konstig. Som jag sa igår. " Sa han och skrattade lågt.
"Jag kanske gillar att skydda dig från faror." Sa han tyst men jag kan uppenbarligen inte skydda dig från mig som också är en fara. Tänkte han irriterat i huvudet.
"En dag Willow kommer du se allting så klart. Då kommer du inte undra över detta för du kommer förstå. Men först måste du sätta ihop pusslet själv." Sa han och flinade lätt.

Willow såg på honom och himlade med ögonen medan hon sträckte på sig så något knackade i hennes kropp.
"Det där satt skönt."
Hon sträckte sig efter knappen och tryckte efter sköterskan och väntade.
"Hoppas jag inte behöver ha en kateter bara." Hon såg ner.

Han hörde hur sköterskan kom inåt och satte sig på stolen och log mot henne när hon klev in.

"Jag behöver gå på toaletten. Jag behöver få av mig alla sladdar." Hon såg ner. Skulle hon förstå? Hon såg mot Dorian och såg rädd ut.
"Hjälp?"

Dorian såg på Willow och förstod inte riktigt varför hon såg rädd ut.
"Vad ska du ha hjälp med?" Sa han försiktigt medan sköterskan började ta av sladdarna med ett snällt leende.