In the dark PRS Vidomina & Medi

Han såg på henne och reste sig när Rion och Leo dykt upp och nickade.
"Jag måste vila en stund. Vi hörs." Han placerade en öm kyss på hennes kind och lämnade rummet. Det var alldeles för stelt.
"Rion godmorgon!" Alice log mot honom och räckte honom korgen med bröd.
"Det var extra gott idag."

Rion iakttog Léon när han lämnade rummet. När han lämnat salen såg han på Alice igen och log mot henne. Kände sig mer trygg när de bara var han och Leo där. Ivan.. Rion hade inte bestämt sig än vad han tyckte om sin skapare. Han blev dock förvånad att Alice inte frågat då Léon hintat om deras relation till Ivan.
"De ser goda ut, Alice. Tack.". Rion plockade ett bröd och kände värmen från de. De var nybakade. "Sovit gott, Alice?", frågade Leo i försök att byta samtalsämne.

Hon räckte över korgen till Leo.
"Snälla prova. Jag älskade dem här. De har mycket smak." Hon log och såg sedan på Ivan och svalde.
"Så vad har de för relation till dig?" Hon lade armarna om sig och nös till. Hon frös ganska mycket och hon huttrade.
"Det är ganska kallt.." Hon såg ner.

"Isabelle, se till att hitta något varmare till Alice, hon fryser ju.", sa Ivan och gav till tecken till Isabelle att hämta något till Alice.
Leo plockade ett bröd ur korgen och nickade. "De doftar ljuvligt, Alice.". Han verkade mena det också. Han bröt de itu så att det ångade om brödet och tog sedan en tugga. Han nickade instämmande. Ja, brödet var gott.
När Alice sedan frågade om relationen till Leo och Rion drog Ivan efter andan och suckade högt. Var skulle han börja? Han ville inte säga för mycket och ville absolut inte skrämma Alice. Han kikade på Rion och Leo som verkade lika spända på svaret som Alice. Ivan suckade igen då han såg deras miner och vände blicken till Alice.
"Rion och Leo.. De är mina skapelser. Det är jag som har gjort de till.. ja, vad det är idag.", sa Ivan och svalde. Han gjorde sig beredd på Alices reaktion.

Isabelle nickade och gick i väg för att senare komma med en kappa och lade den öer hennes axlar. Sedan gick Isabelle tillbaka och ställde sig vid Ivans sida och såg på henne.

Hon hade hört det, men var det sant? Alice såg skräckslagen ut och reste sig upp.
"Så det är därför ni inte vill lämna? Ni..." Hon backade och vännde sig snabbt om och började att ta sig mot dörrarna.
"Jag vill gå ut en stund bara."

Ivan såg på då Alice verkade processa hans ord. Han nickade instämmande. Ja, det var han som hade skapat Leo och Rion. Men han förstod inte vad hon menade med att de inte ville lämna. Han hade inte hört om sådana rykten- att de ville ge sig av. "Alice, såja, ingen fara. Vi gör dig inte illa.", sa Ivan och Leo kom upp på fötter. "Låt mig.", sa han när han såg att Rion också var beredd att följa efter Alice.
"Alice, vänta!", ropade Leo efter henne och kom ikapp henne. "Om du går ut och dagsljuset möter mig så kommer jag att bli skadad, Alice.", sa Leo och lät ändå sansad. "Berätta, vad tänker du?"

Hon såg på Leo och backade undan.
"Leo snälla jag vill vara ensam. Jag ska bara vara ute på gården." Hon såg på dem och svalde och drog sig loss.
En lång man som var människa hade ställt sig vid Ivans sida.
"Min herre ska jag skugga miss om hon går ut?" Han hade ögonen mot Alice.
"Hon kanske smiter."

"Alice..", sa Leo men insåg att orden inte var tillräckliga. Hon hade bestämt sig. "Javisst. Gå du.", sa Leo och nickade. Han backade undan. Rädd ifall hon skulle göra ett plötsligt utfall så att solens strålar skulle träffa honom. Det ville han inte riskera.
Han kom in igen i matsalen.
"Ja, gå efter henne. Se till att hon inte smiter.", sa Ivan som svar på mannens fråga.

Hon gick sedan ut från matsalen och sedan t från huset. Hon var inte propert kläd men hon brydde sig inte. Hon gick mot grindarna men Vasilii var henne i hälarna och såg på henne.
"ivan vill att i stannar. Jag har order att stoppa er ifall ni smiter." Han såg ner på henne och suckade.
"Miss kom med."
Alice såg upp på mannen och såg trotsigt på honom men hon gjorde som han sa och gick med honom in igen. Léon stod i matsalen och såg på Ivan.
"Rådet kommer ikväll." Han såg på honom och suckade.
"Om hon ska stanna så har du jobb att göra, inga mer fester och balar."

Efter frukosten hade Ivan ursäktat sig för att gå efter Léon. Trots att det var Ivans hem hade Léon första ord. Léon talade för rådet och Ivan hade ingen lust att bli deras fiende. Rion och Leo ursäktade sig och lämnade Ivan kvar i matsalen med Léon. Ivan såg då upp på mannen. "Léon. Rådet, är det verkligen nödvändigt?", sa Ivan och försökte låta säker på sina ord men kände en rädsla i sig. "Inga fester. Inget firande.", sa Ivan instämande.