Almost PRS

Det enda problemet med att Hayley gick omkring i den äldres kläder var väl att folk skulle börja fråga så småningom. De var noterbart alldeles för stora för henne och tillslut skulle det nog höja en hel del ögonbryn. Men när det bara var de två kunde hon ju göra det, utan att en massa ögon skulle riktas mot henne. Åh, hon var så otroligt söt när hon hade på sig Yaosus kläder, det såg så oproportionerligt ut på ett smickrande sätt. Tjocktröjan hon bar nu var liksom tio gånger för stor och räckte henne ner över knäna nästan. Det såg lite ut som en klänning, en väldigt fyrkantig klänning. Däremot skulle det nog kunna uppfattas som trendigt om hon spände ett bälte runt midjan, så att plagget fick lite mer form.
Bra, för jag hade kidnappat dig även om du sagt nej, konstaterade den äldre och stelnade sedan till. Eller, det är klart att jag inte skulle ha gjort det om du verkligen inte ville, skyndade han sig att förtydliga och kvävde en suck. Det där hade varit okänsligt, och inte ens på en låg nivå. Han visste vad Hayley tvingats genomgå under livets gång och även om hon ananas inte direkt blivit kidnappad, hade hon tvingats göra saker hon egentligen inte ville. Fan, nu hade han god lust att slå sig själv. Öronen gled tillbaka över hjässan på honom och blicken pilade fram och tillbaka. Yaosu brukade aldrig säga saker utan att tänka sig för, aldrig. Vad hade fallit i honom? Bara för att han nyss stekt sig själv behövde det inte betyda att hjärnan var tvungen att vara en enda stor smet. Kom igen, skärp dig.
Jo, den är väldigt söt..skulle också vilja ha sån där päls, knorrade tjugoåringen och betraktade flickvännen när hon höll upp den lilla kissemissen framför sig. Det var som om katten fått syn på dem och bestämt sig för att de där, de där ville hon minsann bosätta sig hos. Okastrerade katter brukade ju ha en tendens att vandra och välja sina egna hem, så helt omöjligt var det inte. Öronen fälldes genast tillbaka upp på huvudet när Hayley nämnde att den lilla katten var en liten hona. Nu hade han nästan kunnat gissa sig till det, den var ju så liten. Liten och tjock.
Klart vi kan ta med henne, svarade Yaosu och reste sig upp igen när den yngre flickan också gjorde det. Ögonen följde henne på ett smått maniskt sätt och när hon därefter började röra på benen, gjorde han naturligtvis detsamma. Det var ganska uppenbart att hon frös, särskilt nu när hon också fastslagit det. Men hade hon inte gjort det hade det ändå varit lätt att komma fram till den slutsatsen. Benen darrade på henne, precis som asplöv gjorde när blåsten drog genom dem. Han borde ha gett henne ett par mjukisbyxor och kanske till och med dubbla tjocktröjor. Personligen frös han ju inte alls, men han visste mer än väl hur frusen man kunde bli utan päls. Han hade faktiskt levt så i större delen av livet, med undantaget av några fullmånar och dagens kväll.
Jag är ganska säker på att jag kan bära dig, eller snarare fullkomligt, hundra procentigt säker, började Yaosu och sneglade upp mot Hayley. Nu var hon för en gångs skull längre än honom, även om det inte var med mycket marginal. Ryggen nådde över höfterna på henne och ställde han sig upp på bakbenen skulle han utan tvekan vara betydligt längre.
Du, jag är fullkomligt seriös, det är smärtsamt att titta på hur du går och darrar som ett asplöv.., fortsatte han gnällandes och ryggade genast tillbaka när Zihao bokstavligen flög på honom. Som ett bowlingklot ungefär, han hade samma effekt som ett sådant hade på käglorna.
Jag sa ju att det skulle gå bra! Gläfsade den yngre brodern och började studsa på tjugoåringen. Ja, han var överdrivet exalterad. Precis som en glad hund - artonåringen var ju praktiskt taget det, en glad hund. Åtminstone på det stora hela och utan tvivel när han strövade omkring på fyra ben.
Zihao, du är en vuxen man, sluta bete dig som en valpig hund.

Det tar inte lång tid för Hayley att inse varför den tre år äldre stelnar till och blir skamsen över det han sagt. Hon vet ju mycket väl att det varit ett skämt, och helt ärligt så påverkar det henne inte lika mycket som hon trott. Hon har aldrig blivit kidnappat och meningen får henne att minnas tillbaka på det som hänt när hon var liten, men kanske det är för att det är just pojkvännen som råkat säga så som hon inte blir så påverkad.. däremot ryser hon till, att tänka tillbaka på det som hänt de där två åren är lika hemskt varje gång. Men hon påminner sig om att hon är säker nu, och hon vet till hundra procent att den andre aldrig skulle kidnappa henne mot hennes vilja. Det är nog därför hon inte reagerar starkare. Hon bestämmer sig för att låta det där samtalsämnet rinna ut i sanden och fokuserar istället på faktumet att hennes pojkvän är avundsjuk på kattens päls. De röda läpparna, som för övrigt håller på att bli lite blå-aktiga, glider upp i ett leende och hon skakar roat på huvudet åt honom.
”Är du avundsjuk på kattens päls?” Undrar hon retsamt med ögonen fäst på katten i hennes famn. Hon ser ut att trivas av uppmärksamheten och de godbitar hon fått, inte för att hon någonsin verkar ha sett de två större filurerna som läskiga. Underliga katt. Hon är faktiskt väldigt fin, den fläckiga pälsen och de stora ögonen passar bra tillsammans. ”Vill du namnge henne?” Det känns som att katten och Yaosu skulle komma bra överens och tja, då slipper han vara ensam om kvällarna eller de timmar de två inte kan vara tillsammans. Ha en liten katt att krama om när han går och lägger sig. Hayley tänker däremot inte gå med på att han ger kissemissen mer uppmärksamhet och gulligull än henne. Nej, det skulle inte vara okej. Leendet på läpparna växer bara när han erbjuder att bära henne.. det låter rätt trevligt, och kanske hon skulle ha tackat ja om hans muskler inte redan brutits sönder.
”Det låter mysigt.. men vet inte om det är bra för dig att gå och kånka på mig,” Hayley putar lite med underläppen medan hon låter blicken glida ner mot pojkvännen igen istället. Hon längtar tills de kommer till hans kontor, då kan de lägga sig ner i en hög och mysa med varandra, plus så blir det sovmorgon. Det är ju höstlov nu. Plötsligt kommer ännu en lurvboll in bilden och hoppar på Yaosu. Aj. Jo, artonåringen beter sig verkligen som en valpig hund. Men valpiga hundar är väldigt gulliga, så det är okej. Kanske lite konstigt dock att han är hela arton bast. Men men.
”Har ni hittat en katt?” Undrar Joshua nyfiket och glider in bredvid Hayley, de fortsätter att gå framåt mot skolan medan de två Huaze bröderna göra vad de än gör.

Varför Hayley lät det hela rinna ut i sanden kunde Yaosu inte riktigt förstå sig på, särskilt inte som han själv mentalt klankade ner på sig själv över det som sluppit ur honom. Hon borde också ha gjort det, påpekat för honom att det absolut inte var okej och att han borde tänka sig noggrannare för. För det borde han verkligen ha gjort, men hjärnan var som sagt lite av en sörja. De första momenten efter förvandlingen kom han ärligt talat inte ens ihåg, det var mycket möjligt att han varit hundra procent förvildad i någon halvminut eller så.
Vadå? Hennes päls är jättefin! Täckningen är ju fantastisk..speciellt om man jämför med det här gamla tråkiga, svarade den äldre dystert och sneglade ner mot de mörka tassarna. Både han och Zihao hade samma färg på pälsen som deras naturliga hårfärger, med andra ord i princip kolsvart. Kollade man riktigt nära kunde man med nöd och näppe uppfatta att stråna egentligen var väldigt mörkt bruna, däremot var man tvungen att stoppa ner näsan i pälsen för att kunna komma till den slutsatsen. Den lilla kissemissen såg alldeles fläckig ut och det var bedårande. Punkt, inte undra på att han var avundsjuk.
Sluta se så retsam ut, jag har dåligt självförtroende, knorrade tjugoåringen fortsättningsvis och såg butter ut. Dock rann det uttrycket snabbt av när den yngre flickan frågade om han ville ge katten ett namn. Åh, vad sägs om Baozi? Det betyder bulle och tja, hon ser lite ut som en rund bulle, förklarade han och tassade glatt fram vid sjuttonåringens sida. Sedan blev han återigen smått butter, då hon påpekade hur det inte skulle vara bra för honom att kånka runt på henne. Men hon hade faktiskt fel, för enligt Yaosu själv var det en alldeles utmärkt idé av flera olika anledningar. Ett, hon skulle inte behöva släpa sig fram på de där darrande benen som såg ut att vilja ge upp vilken sekund som helst. Två, hon skulle kanske bli åtminstone en smula uppvärmd om hon grävde ner sig i den varma pälsen. Tre, han skulle få vara nära henne till den grad han ville, för nu var de på tok för långt bort från varandra. Han kunde inte direkt gå och pressa sig mot henne heller, risken att han skulle råka knuffa till henne var på tok för stor.
Lyckligtvis fick de andra två ungdomarnas närvaro tjugoåringen att komma på andra tankar. Och bra var nog det, för annars hade han inte gett med sig angående det där att bära Hayley hela vägen upp till slottet. Nu var han däremot alldeles för upptagen med att försöka krångla sig bort från Zihao hans hans äckliga tunga.
Arton år, Zihao, arton år, grälade den äldre brodern och lyckades äntligen slingra sig loss, varpå han tog flera skutt bort och gömde sig bakom Hayley och Joshua.
Ja, och? Jag försöker i alla fall inte vara någonting jag inte är, sköt den yngre av dem tillbaka och stack ut tungan mot Yaosu.
Du är inte en varg, dumbom, du är vuxen man, med andra ord en människa. Yaosu skakade på huvudet och började försiktigt putta på flickvännen, så att de kunde fortsätta mot slottet och värmen.
Kanske, men just nu skulle jag nog ändå säga att jag är betydligt mer varg än människa just nu, envisades artonåringen och började nyfiket nosa på den lilla kissemissen som befann sig Hayleys famn.
Okej, då kan du ju sluta prata från och med nu..gå och gräv ett hål eller jaga fåglar, vargar kan liksom inte kommunicera med varandra eller andra på det här sättet.

Hayley himlar med ögonen, hon kan nog förstå det där. Ibland blir man bara avundsjuk på saker och ting som andra har, och ja.. nu verkar det kunna handla om katter också. Nu har hon nog också varit avundsjuk på en katt innan, typ allt gos de kan få och små godbitar från alla de stöter på. Katter brukar helt enkelt bli betydligt bättre behandlade av människor än hon brukar bli. Nu finns det såklart folk som behandlar djur avskyvärt, men hon menar det stora hela.
”Du, din päls är superfin! Precis lika fin som hennes.. om du nu vill kan du väl färga den alldeles fläckig. Slår vad om att Zihao skulle vilja hjälpa dig med det,” påpekar hon med ett litet skratt. Åh vad gulligt det skulle vara, att ha pojkvännen och kissemissen i samma fläckiga päls. De skulle kunna göra den precis likadan, vit med olika färger vid samma ställe som hon har. En liten och en stor Yaosu. Tänk om hon skulle kunna få den äldre att färga sitt hår i alla möjliga olika färger. Nu känns det inte som något han skulle göra, men ändå. Hade varit lite roligt. Hennes vän har ju färgat håret blont någon gång, och det hade varit urgulligt. Det här med Yaosus dåliga självförtroende är nog en av anledningarna till att hon inte tror att han kommer gilla att färga håret i något sånt annorlunda. När han kommer fram tassandes alldeles glatt böjer hon sig ner och lämnar en kyss på hans hjässa. Baozi, gud vilket gulligt ord. Hon kan inte undgå att skratta lite, för jo, hon ser faktiskt ut som en rund bulle. ”Passar henne perfekt.” Instämmer sjuttonåringen innan hon börjar röra på benen upp mot skolan. Klockan har blivit sent och det är nog bäst om de skyndar sig till skolan. De allra flesta ligger nog och sussar nu, det borde vara lätt att komma in i skolan på något sätt.. förhoppningsvis så att ingen ser dem. Två stora vargar, nej trots att det är mycket som hänt på skolan så brukar man inte se dem strosa runt. Sen börjar en av de stora varmare att trycka trynet mot Baozi och nosa på henne. Det är väldans tur att kissemissen är väldigt modig, annars hade hon nog blivit överrumplad.
”Kan du inte fortsätta med ditt nosande när vi är framme?” Undrar hon och skuttar upp för några trappor till skolan. Nu fryser hon likt förskräckligt och vill mer än gärna komma in, men hon är även rätt pigg, annars skulle hon nog inte skutta. ”Borde inte hon frysa efter att ha varit ute så länge ensam?”

Usch nej, att färga all den här pälsen kommer ta flera år..tänk hur mycket man skulle behöva bleka den, svarade Yaosu med en rysning och ruskade på huvudet. Nej tack, då föredrog han nog att låta pälsen fortsätta vara enfärgad och tråkig. Nu var det här bara teoretiskt, men det skulle krävas en jävla massa blekningsmedel för att först få allting vitt och vid den punkten skulle nog hårstråna börja gå av. Han tvivlade på att hans vanliga hår ens skulle överleva så många blekningar, kanske en eller maximalt två på sin höjd, vilket förmodligen bara skulle göra hårfärgen brun-gul. Nja, med tanke på att han redan var självkritisk var det nog en bra idé att skippa allt det där. Möjligen att han vågade sig på ett försök någon gång i framtiden, men till och med det tvivlade han starkt på.
Visst gör det? Hon är så rund och liten, tycker att det är en match made in heaven faktiskt. Tjugoåringen sneglade upp mot den yngre flickan efter att hon lämnat en kyss över hjässan på honom. Nu förstod hon kanske hur det kändes för den äldre när de kysste varandra, alltså när båda två stod upp. För det var ungefär sådär mycket han var tvungen att böja sig för att komma ordentligt nära henne. Ja, det var lite av en överdrift, men men. Hon var faktiskt väldigt kort i jämförelse med honom, så det så. Och nej, han tänkte aldrig sluta påpeka det faktumet. Aldrig.
Men hon är så söt! Klagade Zihao medan de började röra sig uppför trapporna. Slottet såg väldigt inbjudande ut såhär sent på kvällen, särskilt nu när det var så ruggigt utomhus. Många fönster var mörka, men lite här och var kunde man hitta en och en annan ljus ruta. Nu var det bara att hoppas på att alla elever, och naturligtvis personalen, inte vandrade omkring i korridorerna. Filtch var säkert vaken, dock brukade han mest snoka omkring runt de mest populära ställena - typ korridorerna utanför elevhemmen, biblioteket med mera. Så om de gick in genom en av de många dolda ingångarna, skulle han förhoppningsvis inte få syn på dem.
Katter brukar ju kunna klara sig utomhus ganska bra och hennes päls är inte genomvåt eller så, svarade Yaosu och skyndade sig före den lilla gruppen, för att leda dem bort från de stora ekportarna. Vi går in via en avse andra innergårdarna istället, förklarade tjugoåringen och försökte avgöra om det verkade finnas något liv innanför väggarna. Inte för att han kunde höra så pass bra, men en liten uppfattning kunde han åtminstone skapa sig. Det var tyst, med undantaget av några tavlor som snarkade högljutt.
Okej, om någon av er tar fram trollstaven och knackar här, här och här. Den äldre av dem nickade mot tre olika punkter på dörren de stannat framför innan han vände sig mot Joshua och Hayley. Och inte ett ord om att jag berättade det för er, utnyttjar ni det kommer jag gladeligen ge er kvarsittning för resten av skolåret.

Det är väl sant.. det skulle ta lång tid att bleka all den där pälsen, och hårstråna skulle definitivt inte må så bra av det. Hayley vet inte jättemycket om hår, förutom vilka produkter som stärker och är bra för hennes egna hår, men hon vet iallafall att för mycket blekning inte är någon vidare bra idé. Att Joshuas hår blivit så fint är väl för att han är en väldans perfektionist och ser att allting går rätt till, däremot undrar hon hur han klarat av att göra det när hans pojkvän varit närvarande. Saker och ting kan ju gå mindre bra, från det lilla hon har sett. Nej, det är kanske lite taskigt. Hon känner faktiskt inte artonåringen så mycket, hon har bara vant sig vid att då och då driva med honom, så är det även i huvudet på henne. Men hon kan verkligen se framför sig hur den stora drummeln håller på att peta i håret på vännen, antagligen för att försöka hjälpa.
”Ni två är också väldigt söta, men jag trycker inte nosen i ansiktet på er, gör jag?” Påpekar hon med ett litet leende, det är så sant, hon och Joshua trycker inte ner nosen i ansiktet på dem.. förutom ibland när hon vill vara nära Yaosu, då kan det leda till att hon har ansiktet aningen för nära honom, förhoppningsvis ser han inte det som ett problem. Helt ärligt brukar hon ju själv klaga på hur gullig han är och lämna en massa kyssar i ansiktet på honom.. så kanske hon är lika dålig som den mellersta Huaze brodern. Men det tänker hon inte medge för sig själv.
Sjuttonåringen är väldigt tacksam över att hon fått bära på Baozi hela den här vägen. Hon är liksom så kall och håret står upp på armarna trots att hon har tjocktröjan på sig, och en varm stickad tröja under det. Kissemissen värmer henne lite grann, när de väl kommer in i slottet och till pojkvännens kontor kan hon säger få lägga ner sig i hans säng och gosa med honom. Kissens värme är jättebra, men det skulle vara ännu bättre om det var mannen hon älskar. I och med att Hayley står och kånkar på den tjocka katten är det hennes vän som drar upp trollstaven och följer den äldstas beskrivning med trollstaven.
”Jag kan inte lova något..” Svarar hon, och låter blicken glida ner mot honom med ett finurligt litet leende på läpparna. Dörren öppnar sig och de två vännerna skyndar sig in i värmen. Nu är det inte så jättevarmt där inne heller, men åtminstone bättre än utomhus. ”Du vet, att du ger mig kvarsittning har inte lika bra inpackning på mig längre,” Nej, hon skulle ju få spendera tid med honom, något Hayley inte har något emot.

Fast det där var väl ändå inte helt sant? För Yaosu kunde klart och tydligt komma ihåg hur Hayley gett honom en kyss på nosen för inte allt för längesen. Nu tänkte han inte påpeka detta för henne när Zihao kunde höra, men han skulle absolut använda det som en ursäkt för att trycka upp trynet i ansiktet på henne senare, bara för att liksom. Han tvivlade däremot på att hon skulle ha någonting emot det, han hade ju inte haft det när hon lämnat en massa kyssar över ansiktet på honom eller när hon klamrat sig fast som en koala.
Ha! Du erkände person att jag är söt, utbrast artonåringen och såg med ens väldigt nöjd ut. Därefter tassade han in genom den nu öppna dörren, före de andra tre. Fyra, före de andra fyra. Baozi var faktiskt också en person, eller tja, hon hade i alla fall en egen identitet.
Ta väl vara på det där du, för jag är ganska säker på att du aldrig kommer få höra det där igen, påpekade Yaosu och följde hastigt efter den yngre brodern, efter att ha gett Hayley en tydligt missnöjd blick. Om det var något han inte tänkte göra, var det att tillåta den stora drummeln vandra iväg på egna äventyr. Aldrig i livet, han verkade tappa hjärnceller varje gång han befann sig i den skepnaden. Visserligen gjorde den äldre också det, men inte i den utsträckningen, inte ens i närheten.
Samtidigt som han släpade tillbaka artonåringen mot dörren, vände han ännu en gång de gula ögonen mot flickvännen. Jaså? Hon hade alltså ingenting emot att få kvarsittning? Vänta lite nu, det var ju faktiskt en jättebra ursäkt! Om han gav henne kvarsittning skulle ingen fråga varför hon spenderade så mycket tid borta från sovsalarna. Eller jo, fråga kanske de skulle göra, men då skulle hon kunna ge ett väldigt rakt, konkret svar.
Jag fick precis en idé, du kommer att få så mycket kvarsittning av mig det bara går. Yaosu fortsatte släpa Zihao i rätt riktning, tills dess att han äntligen kom på att han faktiskt inte var tvungen att strosa iväg för att sniffa på dammet som låg över golvet. Kanske han var mer varg än människa? Helt ärligt verkade det nästan som det i den stunden, men det skulle nog ge sig så snart de kom upp på kontoret.
Inte för att du egentligen förtjänar det eller för att du faktiskt kommer behöva göra något, utan bara för att använda det som ursäkt..förstår du hur jag tänker? Fortsatte den äldre och slöt ännu en gång upp vid sjuttonåringens sida, precis som Zihao återgått till att svansa fram bredvid Joshua. Snart skulle de vara framme vid klassrummet, vilket betydde att Yaosu äntligen kunde få gräva ner sig under täcket med Hayley och bara slappna av. Förhoppningsvis skulle Baozi inte bli alltför skräckslagen av att hålla till inomhus, dock verkade det inte som det. Hon såg så bekväm ut där hon låg i flickvännens famn..åh, lyckosamma katt.

Hayley är rätt tacksam över att den tre år äldre inte bestämmer sig för att berätta att hon visst trycker ansiktet alldeles för nära honom ibland.. men skillnaden är att de är ett par, hon skulle aldrig trycka ner nosen i Zihaos päls, aldrig. Precis som hon tänker att Joshua gör med sin pojkvän när han är i sin lurviga form, skämmer bort honom med kyssar. Artonåringen och Baozi är faktiskt inte ett par, så det så. Då är det inte lika förståeligt nämligen. Tyvärr kommer hon på andra tankar när den äldre bestämmer sig för att trycka komplimangen hon givit honom i hennes ansikte. Jösses, nu kommer han inte att glömma det där, och han kommer säkerligen inte låta henne glömma det. Fan.
”Mhm, men bara din lurviga form.” Muttrar hon, det är ju inte någon mening med att förneka det. Allihop hade hört det. Precis som hennes egna pojkvän säger så kommer han inte få höra det igen. Aldrig i livet. Han har nog börjat på en egotripp, tack vare den där dumma komplimangen. Hon himlar med ögonen och låter fokuset glida ner mot katten som ligger och spinner i hennes famn. Hon är nog inte så van vid så mycket närhet, om hon stannar hos Yaosu kommer hon nog få en hel del gos. Försiktigt kliar hon Baozi bakom öronen och kissen sluter sina ögonlock ett slag, väldigt mysigt. Hayley glider in genom dörren och låter den stängas bakom henne och Joshua, tyst och försiktigt. Ibland undrar hon om Zihao egentligen är en stor varg, och att hans tvåbenta form är den som kommit senare. Han beter sig liksom som en varg, eller en hund. Gå runt och nosa på allting, varför ens göra så? Ögonbrynen skjuts upp i pannan på sjuttonåringen när de går mot kontoret. Jaså, ska hon få mycket kvarsittning? Hon listar snabbt ut vad det är han vill få sagt.. en perfekt ursäkt. Ögonen blir större och större tillsammans med leendet på läpparna.
”Vad smart du är!” tjuter hon glatt till, lyckligtvis tyst, och rufsar till pälsen på hans hjässa. Det där kommer troligen bara irritera honom, men det bryr hon sig inte om. När de kommer fram till dörren till klassrummet börjar Hayley gå på stället. Hon är lite exalterad över att bara få lägga sig ner och mysa med Yaosu. Hon blänger skämtsamt på sin bästa vän medan han försöker få upp sin trollstav igen, som han tidigare lagt tillbaka vid bältet. I och med att den äldsta ut av ungdomarna låst dörrarna så behöver han trollstaven för att öppna den.
”Alohomora,” viskar han och dörren öppnar sig med ett klick, vilket tillåter Hayley att skutta in i klassrummet och fortsätta upp mot kontoret. Hon är kall och vill väldigt gärna mysa med sin pojkvän, kan man döma henne?

Om Hayley trodde att det där skulle få Zihao att känna sig mindre självgod, hade hon fel. Den yviga svansen viftade fram och tillbaka som en propeller och man kunde riktigt se hur nöjd han var. Nosen var riktad smått uppåt och stegen var liksom studsiga. Jösses, han skulle aldrig släppa det där och nu skulle de andra tre ungdomarna få lida av det. Det enda positiva med det hela var ju att det faktiskt var sant, artonåringen var väldigt söt när han befann sig på fyra ben. Han kunde nog må bra av att veta det, precis som Yaosu också mådde bra av det. För utöver att de var förskräckligt söta för stunden, fanns det ingenting mer positivt med det hela och tja, det var bra att försöka se det positiva i saker man inte kunde undkomma. Bättre än ingenting, särskilt som de båda två var tvungna att leva med det.
Jag vet, jag är väldigt smart, konstaterade Yaosu glatt, för att sedan ge ifrån sig ett missnöjt läte när hon rufsade till pälsen på hjässan. Tjugoåringen backade några steg och blängde stint på henne. Inte okej, kanske om hon gjort det på Zihao, men inte när det kom till den äldre Huaze brodern. Självfallet skämtade han med henne, däremot fanns det väl en gnutta genuina känslor där också. Han gillade inte att bli behandlad som en hund och det där hade liksom varit på gränsen. Eller så överreagerade han, som han alltid brukade göra? Jo, flickvännen hade troligen bara försökt irritera honom, och på den fronten hade hon på ett skämtsamt sätt lyckats.
Tjugoåringen följde efter Hayley när hon skuttade uppför spiraltrappan. Merlin, vart hade hon fått all den där energin ifrån? Hon verkade exalterad över något, väldigt exalterad.
Vart fick du all den där energin ifrån? Nyss stod du och darrade men nu skuttar du omkring som en studsboll. Yaosu höjde på ögonbrynen, eller försökte åtminstone höja på dem, medan han väntade på att även dörren in till kontoret skulle glida upp. När den sedan gjorde det, var han den första som slank in i det mörka rummet. Först var han dock tvungen att rengöra tassarna på dörrmattan, så gott det bara gick. Han ville undvika leriga tassavtryck på de redan sönderrivna golven.
Vill någon tända en brasa? Och Joshua och Zihao, ni får ta fram en madrass ur en av garderoberna och bädda..och glöm inte att låsa dörren, vem vet vad Zihao kan få för sig annars? Den äldsta ungdomen fortsatte skrapa av all smuts innan han tassade in i rummet och vidare fram till sängen, där han genast skuttade upp och ramlade ihop i en enda stor hög. Utmattad, minst sagt.
Vadå? Tror du att jag kommer smyga ut och bita nyvakna elever i tårna eller? Så krokad är jag faktiskt inte!

Fan, Hayley har gjort bort sig. Jösses vad hon hatar att se den ett år äldre sådär självgod, med nosen upp i luften och stegen alldeles lätta och glada. Hon borde bara ha sagt att hennes pojkvän är söt, varför skulle hon ta upp att den där lilla djäveln är söt också? Nej, så här i efterhand kan hon verkligen inte förstå på sig själv. Det borde väl ha varit uppenbart för för henne att han skulle bli sådär. Hon har stor lust att gömma ansiktet i händerna och sjunka ner under jorden, men i och med att hon har en tjock katt i famnen så går inte riktigt det. Ingenting går bra för närvarande. Istället vänder hon uppmärksamheten till sin pojkvän som blänger stint på henne efter sitt missnöjda lilla låte. Det där missnöjda lilla lätet är förskräckligt gulligt, men det är nog inte rätt tillfälle att påpeka det. Han verkar inte riktigt jättenöjd av det hon gjort. Så ja, hon har helt enkelt gjort bort sig igen. Han verkar däremot bara skämta med henne, men ändå känns det som att hon slagit till en öm nerv.
”Du, jag hade rufsat dig i håret även om du varit i din tvåbenta form.. ditt hår är bara så lent,” förklarar sjuttonåringen med ett litet leende och låter blicken glida mellan dörren och Joshua som tillslut får upp den. Ja, vart hade hon fått all energi ifrån? En väldigt bra fråga. Hayley är fortfarande väldigt kall och läpparna fortfarande blå, men hon vill så gärna lägga sig ner under täcket och slänga armarna om Yaosu. ”Jag vill bara mysa med dig, så det så,” förklarar hon med en liten rodnad och skyndar efter sin pojkvän in i kontoret. Väl där inne släpper hon ner kissemissen på golvet och hon jamar högt, hon hade nog varit påväg att somna, stackarn. Lydigt viftar Joshua med staven för att starta upp en brasa. Därefter drar han ut en madrass och lakan, ännu en gång med trollstavens hjälp. Magi är verkligen bra på det sättet.
”Men du brukar faktiskt bita folk i tårna,” konstaterar Joshua med ett skratt och börjar bädda ihop madrassen. Hayley hade skyndat sig in till badrummet för att ta av sig sina kläder, hon kan byta om framför sin pojkvän och sin bästa vän.. men det känns skumt att göra det nu när alla är där tillsammans. Så hon tar av sig sin egna tröja, kjolen och strumpbyxorna bara för att sätta på sig tjocktröjan igen. Den når typ över hennes knän, det känns bra. Hon vill inte direkt sova med bara underkläderna när de är så många. Tillslut kommer hon tillbaka in i rummet och slänger sig ner bredvid pojkvännen. Därefter slingrar hon snabbt armarna om honom och gömmer ansiktet tätt intill honom.
”Är det så konstigt att jag var exalterad över det här?”