Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Det såg ut som att en tung sten släppte från Leonidas axlar när Cleo berättade att hans broder inte hade rört henne. Han tittade ner på deras händer och lyssnade till hennes ord. Han fruktade inte kriget, inte heller att trotsa gudarna. Det enda som skrämde honom var att inte få träffa Cleopatra igen. Att aldrig mer få känna hennes värme.
"Min fars order är att göra vad som än krävs för att vinna deras rike..", började han och följde hennes rörelser då hon kysste hans knogar. ".. men jag tänker inte lämna dig.."

Cleo rynkade på pannan och gick till sängen för att sätta sig ner, hon drog ner Leonidas bredvid sig och skakade lite på huvudet. Hon kunde inte bry sig det minsta om vad hans far ville, det enda hon brydde sig om var att Leonidas var säker.
"Måste du åka?" mumlade hon tyst och kramade hårt om hans händer. Hon svalde hårt och kröp upp i hans knä istället, ville ha honom så nära som möjligt. Hon la hans händer på sin mage och log svagt. "Jag vill att du ska träffa min bebis." sade hon tyst.

Leonidas följde villigt med till sängen och underlättade för Cleo att krypa upp i hans knä. Han lutade sitt huvud mot hennes och gav ifrån sig en tyst suck när hon frågade ifall han verkligen måste åka. Givetvis ville han inte lämna henne, men samtidigt kunde han inte trotsa sin far – och vara en större besvikelse än han redan var i Herons ögon.
"Jag..", började han, men tystnade. "Min far...". Han blev tyst igen. Leonidas talade aldrig högt om sin relation till fadern. Kanske för att han skämdes för det. Enda sedan barnsben har han kämpat för faderns godkännande och gjorde allt för att bevisa sig värdig för tronen. Men vad han än gjorde verkade ingenting tillräckligt. "Det är min plikt, både som prins och som son", sa han till slut och vek undan blicken, för att sedan se ner på sina händer som nu vilade på Cleopatras mage. "Men jag kommer tillbaka. I god tid till att han.. eller hon.. föds.". Han tittade förundrande ner på magen. Kunde ännu inte riktigt förstå att barnet där inne kunde vara hans.

Cleo nickade förstående, trots att han sällan pratade om sin far så förstod hon att deras relation inte var den bästa. När han kände att han kunde prata om det så fanns hon där för honom, vilket hon antog att han visste om. Hon kysste mjukt hans panna och log svagt åt det sista han sa.
”Bra för jag kommer inte klara det här själv.” Mumlade hon tyst och drog fingrarna genom hans mjuka hår. ”Jag behöver dig, Leonidas.” Sade hon tyst.

Leonidas la sina armar runt Cleo och drog henne närmare. Så nära att det inte längre fanns något mellanrum mellan dem. Tiden hade stannat till och vid det här laget hade han glömt Philip och ryktena som spred sig i slottet. Han kunde inte tänka på morgondagen, vad som skulle hända hädanefter. Det enda han kunde fokusera på var det som hände just då – och hur mycket han ville ha henne.
”Och jag behöver dig..”, sa han tyst. För Philips skull hade han försökt ignorera de starka känslorna för Cleopatra, men det hade visats sig vara omöjligt. Han behövde henne like mycket som hon behövde honom.

Cleo smekte hans axlar och tvekade lite innan hon började lirka av hans klädesplagg. Hon gillade inte hur hennes kropp såg ut när hon väntade barn men det betydde inte att han inte skulle visa upp sin som hon älskade så otroligt mycket. Det gjorde nästan ont i henne hur mycket hon kände för mannen framför sig.
”Jag kommer alltid att älska dig.” Sade hon tyst och tog hans händer. Hon granskade mannen framför sig, han kunde lika gärna vara en grekisk gud då hans skönhet inte gick att mätas med någon levande. ”Du är så fin, Leonidas.” Suckade hon. Hon var inte alls särskilt ytlig av sig eller liknande men Leonidas skulle göra henne galen en vacker dag, med sina vackra ögon, läppar och allt annat. Hennes barn skulle då sannerligen vara lyckligt lottad om den fick sina gener från Leonidas.

Han gjorde inget motstånd när Cleo började lirka av hans klädesplagg – snarare tvärtom. Den ståtliga morgonrocken gled isär och blottade bröstkorgen som gömde sig därunder. Leonidas lutade sig sakta fram och placerade ett par mjuka läppar mot hennes hals, för att i nästa rörelse lyfte upp henne i sin famn och lägga henne på sängen med sig själv lutandes över.
"Cleopatra. Du är den mest enastående kvinna som jag någonsin har mött", sa han och drog handen genom hennes långa hår som nu hade spridit ut sig över täcket under dem. Han beundrade hennes ansikte. Till skillnad från vad Cleo så såg han inga brister med hennes utseende. Hon var fortfarande oemotståndligt vacker. En skönhet utan dess like.

Cleo kunde inte hålla den lilla flämtningen inne när han lyfte henne. Hon fnittrade till och smekte hans bröstkorg med ett stort leende på läpparna. Hon rodnade djupt av hans ord och bet sig på läppen, han var så underbart skicklig med sina ord. Hon drog fingrarna över hans bröstkorg och bet sig löst på läppen.
”Jag älskar dig, Leonidas. Jag kommer aldrig ens drömma om att träffa någon som dig.” Suckade hon lyckligt och drog en hårslinga bakom örat. Hon lutade dig uppåt lite och kysste mjukt hans läppar.

Leonidas besvarade kyssen passionerat. Han kunde känna hennes händer mot sin brödkorg och värmen från dem spred sig genom hela kroppen.
"Jag älskar dig, Cleo..", sade han tyst när deras läppar särades igen. Han lutade sig bakåt för att kunna se på henne, och drog en lätt hand längst hennes kind, för att sedan låta den leta sig ner till hennes midja. "...och jag kommer att älska dig tills jag tar mitt sista andetag..". Han mötte hennes läppar på nytt, och det var en kyss som han önskade aldrig skulle ta slut.

Cleo rodnade djupt av hans kyssar och ord, trots att det inte kom som en överraskning så blev hon förvånad. Hon förstod inte hur han ens hade fastnat för henne, han kunde få vilken kvinna han ens ville. Hon puttade mjukt bort honom, ville inte kyssas utan ville ha svar på frågan hon länge frågat sig själv.
"Varför vill du vara med mig, Leonidas? Kolla på dig, du kan få vem du vill. Inte bara i Grekland, utan i världen. Ingen kan mäta sig med dig, vad vill du mig?" frågade hon tyst och drog med fingrarna över hans ansikte.