In the dark PRS Vidomina & Medi

Alice såg på Rion när han reste sig och nickade.
"Okej Rion vi ses." Hon såg sedan på Léon och reste sig med.
"Jag går nu Ivan." Hon lämnade rummet och Léon kom efter.
Isabelle pustade ut och såg på Ivan.
"Ivan är något fel?"

När alla lämnat rummet och Ivan satt kvar suckade han högt och gömde handen i sitt ansikte. Han hade inte hört Isabelle komma in i rummet och drog genast undan handen när han hörde hennes röst. Han ville inte verka sårbar inför henne. Inför sin tjänare.
"Isabelle..", sa Ivan utan att titta på henne. "Hjälp mig med planeringen inför rådet. Jag måste ha ett sätt att imponera på de. Men hur? Hur gör jag det?", sa han och lät mer orolig än vad han trodde. Ivan skakade på huvudet och suckade högt igen. "Om det inte varit för den där förbannade..!", sa Ivan, men avbröt sig själv. Han tänkte på Léon. Hur han valsat in i Ivans slott och betett sig som att han ägde det. Ivan gillade inte det.

Hon log mjukt och nickade.
"Jag ska se vad jag kan göra. Men vi kan börja med att elda lite extra. Det är lite kyligt. " Hon smekte hans kind och lade huvudet på sned.
"Sen kanske vi ska göra ett litet rum med en soffgrupp där ni kan diskutera själva?"

"Kylan ja, fixa den. Men tro inte att jag hjälper till..", Ivan hade höjt rösten och förvånade sig själv igen. Hans känslor var åt olika håll just nu. Han behövde samla sig. Han tystnade genast. "Ja.", sa han sedan och nickade. Han tog hennes hand i sin när hon rört vid hans kind. "Ja..", sa han igen. "..En soffgrupp blir bra. Be någon hjälpa dig med det. Sätt i ordning i biblioteket, där ryms vi alla. Jag vet inte hur många som kommer. Låt oss inte ta några risker.", sa Ivan och klappade henne hand och vågade nu möta Isabelles blick.

Hon skrattade mjukt.
"Ivan jag sa bara vad som måste göras du behöver inte göra något." Hon nickade och log.
"Det finns en soffgrupp där men jag kan kolla hur många det är i den. Dom kanske vill sitta här inne vid långbordet?"

Ivan fnös av Isabelles ord. Han var inte road just nu. "Bra. Se till att det blir gjort då.", sa Ivan kort. Han reste sig upp och gick, utan att se på Isabelle, ut ur matsalen. Han försvann till salongen där Rion och Leo hade parkerat sig vid eldstaden. Förvånat stannade Ivan upp och Rion och Leo verkade lika förvånade att se honom där. "Ivan.", sa Leo och Ivan nickade. Han närmade sig de och utan att vänta på en inbjudan sjönk han ner i en av sofforna bredvid Leo så att Rion satt på motsatt sida själv. Brevid de sprakade elden i spisen. Leo tvekade. Han visste inte vad han skulle säga. Rion verkade inte vilja hjälpa till heller. Rion hade återgått till sina egna tankar och verkade inte bekymrad över situationen alls.
"..Rådet, vad kommer de göra?", sa Leo sedan och Ivan verkade först inte reagera. "..De, de kommer kolla Alice bara. Och Léon. Ingen fara. Ingen fara.", sa Ivan, men Leo var inte övertygad. Så många gånger som Ivan sa ingen fara fick honom att tro annat.

Dagen hade gått fort och snart hade mörkret lagst sig över slottet. Isabelle hade piffat till Alice igen och nu stod Léon med henne vid dörren och väntade på att Rådet skulle komma.
Hon var lite nervös och såg sig om efter Rion. Hade han blivit sur?

Leo och Rion bytte en blick med varandra när de gick efter Ivan till hallen där de fann Léon och Alice. "Ah. Där är ni ju..!", sa Ivan med ett påklistrat leende på läpparna. Han log mot Alice och kikade på Léon innan han såg på Alice igen. "Nervös?", sa Ivan och Rion och Leo gick närmare för att ställa sig på ena sidan om Ivan, på så sätt närmare Alice.
"Ehm, Alice..", sa Leo och tvekade. Han svalde, men Rion klippte av när han förstod att Leo inte skulle kunna förklara med en stabil röst. De var tvungna att låta säkra så att Alice skulle tro dem. "..Vi kommer inte att delta ikväll. Jag och Leo har andra ärenden som vi måste ta itu med. Hoppas du förstår.", sa Rion och drog lite på läppen i ett litet leende samtidigt som han såg på Alice.

Hon såg på dem och nickade men lade sedan huvudet på sned.
"Jag trodde ni var tvungna att träffa Rådet med." Hon såg på dem och såg på Léon som rättade till sin krage.
"Oh om de vill träffa dig så ja." Han såg på dem.
"Jag glömde säga det." Han lade ena armen om henne.

"Rådet må vara mäktiga, men de har inte den makt att bestämma över vem jag träffar eller inte.", sa Rion med en bestämd röst och såg på Léon. Klart irriterad. Leo svalde, men sträckte sig sedan. Han hade bestämt sig för att stå med Rion. "Det är bättre om vi inte är med, dessutom har du ju Isabelle med dig, hon hjälper dig.", sa Leo och nickade som om han övertygade sig själv.
Rion drog in luft och kikade på Ivans håll, försökte få några instämmande ord från honom med. "Såja, Léon, låt inte mina skapelser dras in i det här, det rör inte dem.", sa Ivan och för första gången förvånades Rion över att Ivan tog deras parti.