~Bayrios - i Öst~ [Privat Fantasy Roll]

Erik - Skogen i Öst:
Erik lättade sitt grepp bakom Aryas huvud och strök med sin tumme bort tårarna från hennes kinder. Även om de fortsatte rinna.
"Snälla, hjärtat..." mumlade han med ett mjukt leende. Han kunde inte följa henne med in i tårar och sorg. Han var för lycklig. Även om det smärtade honom att se henne sådan så gjorde det även honom glad på något sätt. Det visade liksom att hon faktiskt kände för honom precis som han kände för henne. Arya var inte den som talade mycket om känslor, inte på det sättet han gjorde åtminstone. Hon hade sagt många saker - om att hon älskade honom och ville vara med honom - men inget visade det riktigt som de tårarna som nu gled ner för hennes kinder. Att hon verkligen ville vara med honom, enbart honom och vill ha honom för sig själv, helt och hållet. Det värmde på ett underligt sätt.
"Jag älskar dig, kan säga det hur många gånger du än behöver höra det och jag kommer visa det hur många gånger det än krävs. Jag lovar." säger han stillsamt och ler ner mot henne. Mot det vackraste ansiktet han någonsin hade beskådat. De var fortfarande ostadiga, osäkra och rädda - men säkerligen skulle deras känslor för varandra erövra alla de där, de där tvivlen så småningom. Det, hade Erik inga tvivel om. Om det så skulle krävas hundra år av kärleksförklaringar så skulle han ge henne det.

Arya - Skogen i Öst
”...Jag lovar.”
Arya slog armarna om Erik och lutade huvudet mot hans revben och bröstkorg igen. Hon snyftade högt trots att hon verkligen ansträngde sig för att sluta gråta. Hon ville höra det han sagt igen och igen och igen. Tusen och åter tusen gånger till. Han fick aldrig lämna henne eller vara med någon annan. Hon skulle verkligen dö då. Han fick aldrig ens få henne att tro att han skulle kunna göra det. Hon höll på att brista bara av att tänka tanken.
”Lova mig! Lova mig! Lova mig!” snyftade hon med huvudet tryckt mot honom och tårarna ostoppbart forsande från ögonen.
”Jag kan inte... du får inte...” hela hennes kropp skakade, ”det... det har hänt förut... jag kan inte, jag- jag skulle dö om du- om du inte älskade mig.”

Erik - Skogen i Öst:
Ilskan bubblade ovälkommet upp inom honom. Arya hade varit med någon annan, och denna andra hade sårat henne - djupt. Det var oförlåtligt. Men han ville inte vika en tanke åt någon annan. Så han höll henne tätare, lät henne gråta in i hans bröstkorg medan hans hand strök lugnande över skulderbladen och hans andra höll ett stadigt grepp vid hennes svank. Det kändes för honom som om Arya var på ett mer fysiskt plan, än ett emotionellt. Som om hon behövde det fysiska beviset mer än ord och känslor. Beröring, smekning, kyssar, kramar - mer sådant. Och det skulle han aldrig neka henne. Det kändes som om han kunde andas när han rörde vid henne, oavsett på vilket sätt han rörde henne.

"Lovar." sade han stadigt och stillsamt. Tryckte undan tankarna på att hon, hans älskade, hade känt en annan mans beröring. Att en annan människa hade nått hennes hjärta och sedan sårat henne innerligt. Det skar inom honom. Skavde likt en sten i skon. Men det skulle inte få förstöra något. Vad som skett innan de fann varandra var ju helt jävla oväsentligt. Hon är hans och han är hennes. För all framtid. In i oändligheten.
"Lovar, innerligt. Jag lovar hjärtat." sade han som för att se till att hon verkligen hörde honom, tog in hans ord. Registrerade dem genom ljudet av hennes egna gråt. Gråten som han ville sudda ut. Med kärlek, våld eller tålamod. Vilket som. Det spelade honom ingen roll. Men aldrig skulle hon känna så på grund utav honom. Och, om han kunde vara anledningen till att de känslorna för evigt försvann så skulle hans liv vara fulländat.

Arya - Skogen i Öst
Arya skakade och snyftade tryckt mot Erik, inte så som han gjort i hennes famn sju dagar tidigare men verkligen ett hjärtligt gråt. Hon hade kommit över Leela för länge sedan, men det hade tagit tid. Lång tid. Tanken på Erik som sårade henne på samma vis var fruktansvärd. Hon kunde inte känna som hon gjort på grund av Leela igen, än mindre på om samma sak hände med Erik. Hon skulle aldrig kunna komma över honom. Hon skulle inte överleva om han lämnade henne. Det fick inte ske.

Hon kramade honom så hårt hon kunde och lät tårarna rinna från hennes ögon under en lång stund. Hans strykninar över skulderbladen var fantastiska, aldrig vill hon att de skulle sluta. Hon älskade honom över allt annat och han fick aldrig lämna henne, aldrig någonsin. Till slut lyckades hon lugna sig, men stannade med ansiktet tryckt mot hans bröstkorg, även om hon inte snyftade längre.
”Du får inte lämna mig.” sade hon skakigt, ”jag älskar dig, över allt annat, du får aldrig försvinna från mig.”

Erik - Skogen i Öst:
Erik suckade, "aldrig." sade han igen, mjukt. Hade han kunnat så hade han nästan velat stanna tiden just då. Stå för evigt med Arya i sin famn och höra orden hon yttrade med djup i rösten. Orden som fick hans hjärta att dundra lite hårdare i bröstkorgen.
"Älskar dig över allt annat också." sade han och i takt med att de båda lugnade ner sig försvann skenet från hans tatueringar, det blev mörkt omkring dem och bara månen lyste upp. Även om ljuset var vitt och starkt så var det fortfarande natt.
"Hjärtat?" han försökte få henne uppmärksamhet, se om hon var redo att prata eller om hon ville stanna så som de stod ett tag till. För honom spelade det ingen roll. Lite ville han väl inte riktigt släppa taget om henne ännu, men samtidigt hade han frågor som brände i bakhuvudet. Om henne, hennes liv sedan tidigare.

Arya - Skogen i Öst
”Hjärtat?”
Arya tog ett djupt andetag och såg upp på Erik. Hon fick nästan böja nacken i 90 grader för att kunna se honom i ögonen då de stod så nära varandra, men hon tänkte aldrig släppa eller lösgöra sitt grepp om honom. Fanns inte på kartan.
”Ja?” frågade hon, fortfarande med skakig röst.
Hon höll hans blick, hennes kinder var fortfarande våta men ögonen rann inte så mycket längre. Bara någon liten droppe fanns fortfarande i hennes ögonvrå.

Erik - Skogen i Öst:
Han log mot henne. Tydligen var hon redo att prata. Men han vill säkerställa det hela först. Innan han gör något annat vill han veta att hon är okej. Hur okej hon nu kunde vara var han inte riktigt vis nog för att svara på, eller ens fundera på egentligen. Men han var ändå tvungen att fråga.
"Är du okej?" frågar han stillsamt medan hans hand stannar upp över hennes skulderblad, men hans tumme fortsätter att stryka. Upp och ner, upp och ner. I mjuka rörelser.

Arya - Skogen i Öst
”Är du okej?”
Arya svalde och nickade.
”Ja.” sade hon, om än ännu lite skakigt.
Nu var hon okej. Nu när Erik försäkrat henne om att han inte skulle såra henne genom att lämna henne eller vara med någon annan. Bara då var hon okej. Tankarna på Leela och risken för att Erik skulle försvinna från hennes sida på samma sätt tryckte hon undan. Han var här, han var hennes, han skulle inte ge upp henne och hon var okej.

Erik - Skogen i Öst:
Erik log och med viss ånger särade han lite på dem. Inte mycket, bara tillräckligt för att Arya inte skulle behöva kröka riktigt så mycket på nacken och han kunde se lite mer av hennes ansikte.
"Jag tror, att jag har rätt till en fråga nu?" sade han mjukt, "och jag skulle vilja fråga om din familj nu. Som du gjorde om min." sade han och lade en lätt puss mot hennes panna precis efter att han hade sagt det sista ordet. För han var nyfiken, på henne och vart hon kom från. Det var ju uppenbart att familj var viktigt i Söder - mer så än i Norr om det inte handlade om ens familjenamn. Därför ville han nu vet mer om just det. Mer om henne, han skulle aldrig kunna få för mycket information om henne.

Arya - Skogen i Öst
Hon log först roat. Så det var vad han hade varit ute efter när han ville att hon skulle fråga honom något. Men hennes leende slocknade något då han ställde sin fråga. Inte för att hon inte var glad över att han undrade det, utan för att det skulle vara svårt för henne att tala om. Både för att hon saknade sin familj, mycket, men också för att det skulle bli svårt att undvika att tala om för honom varför hon bodde med sin mosters familj och inte sin egen. Hon visste inte vad hon skulle göra om han började ställa följdfrågor... Arya suckade lätt.
”Kan vi, sätta oss igen?” frågade hon utan att släppa honom.