Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Det fanns inte längre något utrymme mellan dem. Leonidas fortsatte att kyssa henne, lät händerna utforska varenda liten del av hennes kropp. Det spred sig en värme inom honom och han kunde känna hur blodet rusade fram i ådrorna. Det var som om han inte längre hade någon kontroll över sina känslor, som om det enda han ville var att röra vid henne – vara så nära henne som möjligt. Hans läppar gick från att vara på hennes, till halsen och nyckelbenen. Han pressade sig ännu närmare, ville inget annat än att känslan mellan dem skulle finnas kvar där för alltid.
Han kysste henne djupt, och de förenades i natten....

Cleo tvingade sig själv att vakna tidigt dagen efter, ville lämna hans kammare innan någon annan hunnit vakna. Hon tittade sömnigt på prinsen som låg bredvid henne och log svagt. Hon lyfte försiktigt bort hans arm från sig och kysste mjukt hans panna innan hon satte sig upp. Hon klädde på sig och bet sig löst på läppen när hon tänkte på nattens händelser, hade aldrig ens vågat tänka på hälften av sakerna förrän då. Hon granskade Leonidas och mumlade en tyst bön om att han skulle vara säker och inte bli skadad. Hon kysste hans panna och drog lätt med fingrarna över hans kind.

Leonidas öppnade långsamt ögonen när han kände ett par mjuka läppar mot sin panna, och fick fram ett leende när han förstod att det var Cleopatras. Att se henne förde tillbaka tankarna till deras natt tillsammans, och allt vad det innebar. Han sträckte sömnigt fram handen för att röra vid henne, men vaknade till då han insåg att hon redan klivit upp och klätt på sig kläderna igen. Det påminde honom att dagen var kommen. Att han idag skulle tvingas lämna henne och bege sig ut i krig. Han suckade djupt då han inte ville att hon skulle lämna kammaren, men visste samtidigt att hon behövde ta sig ut innan någon kunde upptäcka henne.

Cleo kollade på honom och bet sig på läppen igen, hade inte riktigt velat att han skulle vakna då det skulle bli jobbigare då. Hon satte sig ner på sängen och lutade sig ner för att mjukt kyssa honom.
"Jag älskar dig." viskade hon och la sin hand över ringen som han hade hängandes från halsen. Hon log svagt och smekte hans kind med sin andra hand. "Vi ses igen." sade hon bestämt och log nöjt innan hon gick ut från hans kammare. Hon skyndade sig till sin egen och la sig ner i sängen där istället.

Innan han visste ordet av det hade Cleo försvunnit ut från sängkammaren, och det enda som fanns kvar var värmen från henne beröring. Han hade inte ens hunnit säga att han älskade henne en sista gång. Och nu skulle han inte kunna hålla om henne igen förrän efter kriget. Leonidas satte sig upp och drog händerna över ansiktet med en djup suck. Han kunde omöjligt somna om. Allt han ville var att hon skulle komma tillbaka igen, så att de kunde vakna i lugn och ro tillsammans och stanna där inne tills solen stod högt på himlen.

Cleo sjönk ner i sängen och svalde hårt, visste inte riktigt vad hon skulle göra längre. Hon borde egentligen säga adjö till Philip med hon visste inte om hon skulle klara av att krama honom när Leonidas var nära. Hon svalde hårt och drog frustrerat händerna genom håret, det var jobbigt nog att behöva smyga med Leonidas. Hon ville inte trycka upp något i hans ansikte, speciellt inte Philip då det inte ens fanns något att stolt visa upp.

Istället för att försöka somna om klev Leonidas upp ur sängen, drog på sig en lång morgonrock och gick ut på den stora balkongen som var ansluten till kammaren. Han la armarna mot räcket och såg ut över gården. Kunde då se några tjänstemän som redan var uppe och förberedde inför resan. Hästarna skulle kontrolleras, svärd skulle slipas och rustningar putsas.
Han begav sig in i rummet igen och bort till ett vackert skåp där hans egen rustning förvarades. Trots ett flertal strider var den i gott skick, knappt en skråma.

Cleo försökte somna om igen men lyckades inte, tänkte på avskedet som skulle hållas vid stranden. Hon suckade tyst och reste sig upp igen, började uttråkat fixa sig istället. Hon tog på sig halsbandet som Leonidas gett henne för vad som kändes som en evighet sedan. Hon log svagt när hon såg smycket i spegeln. Hon satte upp sitt hår och log nöjt när hon tyckte att hon såg tillräckligt bra ut för att Leonidas sent skulle glömma henne. Hon gick ut från sin kammare, började bli lite hungrig och ville äta något.

När Leonidas lämnade sängkammaren stod solen högre på himlen och människor i palatset hade hunnit vakna. Flera hade nu fullt upp med att förbereda inför kriget och han ville inte vara sämre själv. Därför begav han sig ut och mötte snart på fyra män som satt och skrattade åt någonting som en av dem hade sagt, men tystnade då de upptäckte prinsen och reste de sig snabbt för att visa honom respekt. Leonidas visade tydligt med handen att de inte behövde stå upp inför honom.
"Är ni redo för att resa?", frågade han och såg mellan dem. Männen sträckte stolt på ryggarna. "Ja, ers kunglighet. Det är en ära att få strida för er igen." svarade en av dem. Mannen hade stridit med Leonidas tidigare och visste därmed vilken skicklig krigare han var.

Cleo gick till köket och bad en tjänare duka fram frukosten. Hon antog att Philip hade vaknat så det minsta hon kunde göra var att se till att frukosten var klar för honom. Hon gick ut igen och fortsatte ut från palatset, ville njuta lite av den friska luften. Hon kändes sig om ens möjligt ännu mer ångestfylld än innan, Leonidas skulle vara långt ifrån henne innan solen ens hunnit gå ner. Hon kunde inte tänka på annat än hennes älskade som skulle iväg. Hennes fingrar hittade snabbt till halsbandet och pillade lite med det innan hon bad en tyst bön om att allt skulle gå bra.