PRS Lupple & Medi

Hon såg oroad ut mot Alexander men nickade.
"Ska vi gå dit då?" Hon tog sig från sängen och svalde.
"Ryggmärsvätska eller ryggmärsprov?" Frågade hon och höll i sig i droppställningen och satte på sig tofflorna igen.

" Ryggmärgsvätska." Sa Alexander och hjälpte henne upp och ledde henne ut från rummet och vidare in till ett annat rum som skulle passa bättre att göra detta prov i.
Dorian följde efter med ett svagt leende på läpparna.
Måtte de gå fort. Låt det gå fort så kan hon fokusera på klänningarna sen.

Hon såg på honom och nickade. Hoppade upp på britsen och drog upp skjortan och lade sig på sidan.
"Ska Dorian hålla i mina ben?" Rösten var svag och hon drog sakta upp benen till magen och såg mot Dorian.

" Vill du att han håller i dina ben?" Sa Alexander lugnt och Dorian ställde sig så hon kunde se honom medan Alexander ställde sig bakom henne så han kom åt henne rygg.

Hon nickade och tårarna började komma.
"Annars kanske jag rycker till och nålen går av." Hon bet sig i läppen.
"Dorian kan du sjunga för mig igen?"

"Okej." Sa Alexander och började tvätta området han skulle sticka med sprit och Dorian greppade försiktigt tag i Willows ben som hon ville och nickade lugnt.
"Om du lovar att hela tiden titta på mig." Sa Dorian innan han började sjunga den där vaggvisan på italienska som han hade sjungit kvällen innan.
Alexander bedövade stället, väntade tills det tog sig och körde försiktigt in nålen och började ta provet.

Hon kände hans arm om sina ben och nickade.
"Okej." Hon såg djupt in i hans ögon och kved till av sticket och drog ett häftigt tag efter lugt när nålen stacks in. Men hon blinkade bort tårarna och såg på Dorian och lyssnade på hans röst. Allt var så lättare när han var med.

Dorian fortsatte sjunga, tittade djupt in i hennes ögon försökte få henne att bara fokusera på honom istället för det som skedde.
'Alexander tog sina prov innan han drog ut nålen och plåstrade om henne.
"Allt klart." Sa han med ett lättat leende och la in proven i en behållare och markerade dem.

Hon slappnade av när det var över och slöt ögonen.
"Det där vill jag inte göra om." Hon skrattade och rätade på sig.
"Tack Dorian." Hon log och kände på plåstret.

Dorian tystnade och nickade. " Det förstår jag." Skrattade han och nickade.
"Ingen orsak." Sa han och Alexander log mot dem båda.
" Du var jätteduktig, upp till ditt rum igen så ska jag genast gå och analysera dessa." Sa han och kramade hennes hand försiktigt innan han plockade ihop sakerna och gick därifrån.

Dorian höll ut sin arm så hon kunde ta stöd och nickade. "Låt oss gå." Sa han och log.