Almost PRS

Att glida till sömns bredvid Hayley var en av de bästa känslorna som existerade. Han kunde nämligen vara nittionio procent säker på att hon skulle vara där när han vaknade morgonen efter, vilket gjorde det betydligt lättare att vakna upp från sömnen. Hon somnade en stund innan Yaosu , fortfarande med armarna slingrade runt honom. Det var enkelt att konstatera den exakta stunden som den yngre flickan omfamnades av drömmarnas rike. Andetagen blev betydligt mer lugna och jämna, väldigt fridfulla att lyssna på för den enda vakna personen i rummet. Tjugoåringen antog i alla fall att både Joshua och Zihao sussade, om nu den stora drummeln inte snarkade på låtsas. Men det var väldigt osannolikt, även om han inte skulle bli förvånad om det nu faktiskt var sanningen. Nåja, de där funderingarna kunde vänta, han hade ingen ork att ge dem. Ögonlocken var redan slutna och även den äldres andetag blev så sakteliga lugnare, mer fridfulla. Merlin vad skönt, speciellt när de inte skulle behöva tvinga sig upp tidigt på morgonen. Lov var underbara.

Morgonen därpå vaknade Yaosu med ett ryck när dörren till kontoret gled upp. Fast nej, det var inte dörren till kontoret, det var dörren till badrummet som öppnats. Tjugoåringen gnuggade sig i ögonen och blinkade några gånger, försökte få sig en klarare blick av världen. Det var bara Zihao, tydligen hade den yngre brodern tagit sig en dusch, hans hår var blött och han hade inte haft hyfs nog att sätta på sig kläder. Nej, bara en handduk som satt lindad runt höftbenen på honom.
”Du lyckades alltså skifta tillbaka?” Undrade artonåringen och kastade sig ner bredvid Joshua med en liten duns. Stor duns, det var inte alls någon liten duns. Hela slottet skakade, jordbävnings varning.
”Va..?” Den äldre Huaze brodern blinkade återigen några gånger och stirrade på sina händer. ”Det var inte direkt medvetet, men jag klagar absolut inte”, fortsatte han kort därefter och gäspade stort. Skönt att slippa en massa onödig smärta, även om han inte förstod hur han sovit genom det hela. Han måste ha varit totalt utmattad, både fysiskt och psykiskt. Nåväl, det kändes betydligt bättre nu, men det kunde också ha något att göra med att Hayley fortfarande befann sig bredvid honom. Tjugoåringen makade sig närmare flickvännen och strök försiktigt några fingrar över den mjuka huden. Hon såg lika perfekt ut som alltid, som en helt felfri skulptur med den ljusa hyn.

Det här är något som Hayley saknat, en ordentlig god natts sömn, något hon bara lyckas få när hon sover tätt intill sin pojkvän. Det är faktiskt rätt jobbigt, även om hon brukar kunna krama om Elmo när hon sover så är det inte samma sak. Yaosu har den kontrollen på något sätt, vilket leder till att hon vill sova hos honom ännu mer. Nu vill hon såklart spendera nästintill varje minut med honom, men att hon sover så bra hos honom är bara ännu en anledning. Hon har noll koll på hur mycket klockan är, de hade somnat relativt sent och ja, hon har sovit alldeles fantastiskt. Underligt hur hon inte vaknat av den mellersta Huaze broderns snarkningar, men hon klagar absolut inte. Nu när det är lov så får alla sova ut, något sjuttonåringen verkligen behövt. Magen gör inte ont längre trots att tabletterna högst troligt slutat värka. Jösses vad skönt.
När Hayley väl slår upp ögonlocken möts hon av de där varma, mörkbruna ögonen. De är inte gula längre... bara att kolla in i dem är som att få en varm kram. Hon gnager sig I underläppen och låter hennes ena hand glida upp för att lägga sig över Yaosus. Hon blir så glad av att se hans ansikte, de mjuka men markerade ansiktsdragen. Näsan, ögonbrynen, ögonen och de där oemotståndliga läpparna.
"Godmorgon," viskar Hayley och kramar om hans hand. På madrassen ligger de andr turturduvorna, båda fullt vakna. Joshua verkar envisas med att fläta sin pojkväns hår nu när det är blött, väldigt gulligt. Hon själv har däremot mycket annat att tänka på, Yaosu till exempel. "Hur lyckades du skifta?" Väldigt bra fråga, hon hade inte vaknat av det.

”Väckte jag dig?” Undrade den äldre och började pilla med de blonda lockarna. Ett litet leende hade letat sig fram över läpparna och det var nog inte särskilt svårt att se hur lycklig han var för stunden. Vem skulle inte ha varit det? Det var något alldeles magiskt att vakna bredvid personen man älskade mest på hela jordklotet, att kunna sträcka ut en hand och röra vid denne utan någon som helst ansträngning. Känslan gick inte att beskriva, förutom att den var underbar. Och ännu mer underbart och fridfullt hade det varit om hans enfaldige bror och dennes pojkvän inte suttit och kuttrat en bit bort. Klaga gjorde han däremot inte, nej det var han alldeles för lycklig för att börja göra.
”Jag har faktiskt ingen aning, tror jag gjorde det i sömnen..det gjorde inte ont eller någonting”, mumlade Yaosu och kramade tillbaka den yngre flickans hand. Ännu en gång kunde han inte undgå att förundra sig över hur otroligt komfortabel han var runt henne. De låg hopkurade under samma täcke och tjugoåringen hade inte ens lagt någon vikt vid tanken att han inte hade några kläder. Innan hade han gjort det, men nu när deras relation var så pass stabil som den var, verkade det som om han inte längre gjorde det. Eller så var han bara på tok för sömnig för att ens märka bristen på kläder, det kunde också vara en förklaring. Kanske en blandning av båda alternativen?
”Sov du okej?” Frågade tjugoåringen efter ett slag och svepte armarna runt Hayley, så att han kunde dra henne närmare intill sig. Han hade helt glömt att hon inte tagit några fler piller mot smärtan i buken. Det var först efter att han dragit henne till sig som han insåg att det varit korkat. Tänk om hon hade ont och han precis gjort allting tusen gånger värre? De bruna ögonen blev med ens betydligt större och tänderna började per automatik gnaga i underläppen.
”Har du ont? Förlåt, jag glömde helt bort att du inte tagit dina piller..ska jag hämta dem? Och ett glas med vatten kanske?” Yaosus ögonbryn drogs samman och han fortsatte studera flickvännen intensivt. Merlin, trots vetskapen om att hon kanske hade ont, hade han rejält svårt att hålla sig borta.

Det här är verkligen perfekt på alla sätt och vis. Hayley har inte vaknat upp bredvid pojkvännen sen för några månader sedan, och då hade hon verkligen blivit upprörd. Hon vill inte ens tänka på det, bröstkorgen hade gjort så ont, men nu? Nu är den alldeles varm och lycklig. Han kommer inte säga att de inte borde vara tillsammans, de kommer få mysa och ha det bra. Att vakna bredvid honom gör allting så mycket bättre, betydligt bättre än att vakna i sovsalen med de andra tjejerna.
"Nejdå," svarar hon med en gäspning och skakar på huvudet. Vad som väckt henne vet hon inte, kanske hon bara blivit helt utvilad och vaknat av sig själv. Det brukar aldrig hända, jösses vad skönt. "Gud vad skönt! Var orolig över att det skulle göra jätteont.." Det var en rätt stor oro, om förvandlingen varit sådär förskräcklig under gårdagen, tänk om det skulle vara värre att skifta tillbaka? Sjuttonåringen har varit rätt orolig över det men ändå kunnat sussa gott. Hon släpper taget om Yaosus hand och låter sin egna glida upp mot hans kind. Huden är så len och varm. Även om hon uppskattat allt lurv under kvällens gång så har hon saknat pojkvännens, ja, tvåbenta form. Inte heller klagar hon när han drar henne närmre sig. Hans oro är väldigt gullig, att han erbjuder sig att hämta vatten och tabletterna till henne.. hon finner det väldigt snällt.
"Det känns faktiskt bättre, det gör inte ont alls just nu," försäkrar Hayley och lämnar en liten kyss på hans nos. Det är då hon inser att hon nu faktiskt kan kyssa honom, hans tilltalande läppar är tillbaka och hon ser ingen anledning till att vänta. "Jag sov bra, tack vare dig. Hur sov du?" Därefter kupar hon händerna om Yaosus kinder, lämnar några kyssar över hans kinder innan hon pressar läpparna mot hans respektive. Där de hör hemma.

Solens strålar strök sig över den yngre flickans ljusa lockar, för att därefter fortsätta över ansiktet på henne. Hon såg verkligen helt magisk ut i morgonljuset, återigen som om hon knappt vore verkligen. Yaosu visste såklart att Hayley var verklig i högsta grad, men han blev alltid lika förundrad över hennes skönhet. Det var nästan som om blev vackrare för varje dag som passerade, och det var väl egentligen inte särskilt underligt när allt kom omkring? Desto mer tjugoåringen lärde känna personen han älskade, desto mer älskade han henne, eftersom det helt enkelt fanns mer att älska. Han ville veta allt om henne, varenda liten detalj - alla hennes sidor utan något undantag.
”Bra”, mumlade den äldre och strök tummen över handen på henne, tills dess tt hon släppte greppet. ”Det trodde jag också, om jag ska vara helt ärlig..men det kändes inte alls.” Yaosus hand gled efter flickvännens, placerade sig över den när de nätta fingrarna kupat sig runt en av kinderna på honom. Det kändes otroligt bra att kunna hålla hennes händer, att kunna svepa in henne i famnen på det där sättet han alltid gjorde. Visserligen var det mysigt att mysa med Hayley även när han inte kunde göra det, men det här kändes ännu bättre.
”Är du säker?” De rynkade ögonbrynen gled tillbaka upp i pannan och de stora ögonen blev med ens en smula mindre glansiga. Av uppenbara anledningar var det skönt att veta att hon inte hade ont. Yaosu hade ju glömt att vara extra försiktig med tanke på omständigheterna och tja, det var skönt att vera att han inte gjort någonting värre. Kanske var han överdrivet orolig, men han kunde inte hjälpa det för fem öre. Nej, var han orolig så vad han och mer var det inte med det.
”För att jag var så mjuk och go? Eller för att du älskar när jag dreglar över dig?” Frågade den äldre och drog på munnen. Kinderna hettade omedelbart till när sjuttonåringen kupade båda händerna runt dem, och bättre blev det inte när hon pressade läpparna mot hans egna. Yaosu log ännu bredare och besvarade kyssen, slingrade armarna tightare runt den yngre flickan och släppte för en gångs skull loss. Läpparna var hungriga, sinnet var hungrigt - hela kroppen hungrade efter Hayley. Nu var det ju ingenting som hindrade dem från att vara olydiga, så de kunde lika gärna ta chansen och vara det. Naturligtvis inte så olydiga, men ändå måttligt. Zihao och Joshua kunde gärna få lämna rummet och gå på sina egna äventyr, de förstörde faktiskt en aning.

Hayley kan länge ligga och betrakta ansiktet framför henne. Pojkvännen är den vackraste personen hon stött på och hans personlighet är så fin och mjuk, att hon fått chansen att vara med honom vet hon inte om hon förtjänar. Han är fantastisk på alla sätt och vis, underbar helt enkelt. Den lilla näsan är så gullig, ögonen värmande och välkomnande och läpparna tilltalande på alla sätt och vis. Därför kan hon inte hålla händerna i styr där de kupar sig om de lena kinderna. Han är så fin, hon skulle inte klaga på att sitta och glo på pojkvännen I evigheter. Det här med att Yaosu inte känt någonting under skittningen är också fantastiskt, hon kan inte riktigt förstå sig på det där, sjuttonåringen hade ju inte heller märkt något när allt fluff försvunnit. Konstigt.
"Helt säker, jag känner inte av det alls just nu. En rätt fin överraskning." Försäkrar hon. Ja, jösses vad skönt det är. Tänk om hon behövt vakna med smärta i buken igen? Nu vet hon inte om det kommer göra ont om hon ställer sig upp eller inte, men just nu känner hon inte av något.
"Ja, för att du är så mjuk och go.. nej, jag vet inte. Du får mig bara att sova så mycket bättre, hur du gör det vet jag inte." Kanske det är någon slags magi. Men det här bevisar väl bara att de är menade för varandra, det tycker iallafall hon. Att må så mycket bättre av en annan person trodde hon förut inte var möjligt, men se så fel hon haft. "Ditt dregel är svårt att irritera sig på när du är så gullig," viskar Hayley mot de lätt röda läpparna innan hon återgår till kyssarna. Det hade varit mycket bättre om de andra två kunde sticka och ge dem lite ensamtid, både hon och Yaodu verkar vara hungriga efter det. Ena handen glider ner från pojkvännens kind och glider upp i de mörka lockarna. Den andra handen stryker sig långsamt över överkroppen på honom. Att han inte har några kläder på sig klagar hon inte heller på, det är faktiskt väldigt lägligt.

Att Hayley inte hade ont var den bästa nyheten tjugoåringen fått på länge. Självfallet hade nyheten om att den yngre flickan skulle repa sig efter missfallet också varit på den nivån, men då hade det ändå funnits en hel del orosmoment kvar. Och det gjorde det nu också, däremot var faktumet att hon inte hade någon smärta i buken ett gott tecken. Till och med en person som inte gått flera år på en botar-utbildning skulle kunnat dra den slutsatsen.
”Det är en fantastisk överraskning, skulle jag säga”, påpekade Yaosu, vars leende snart sträckte sig från öra till öra. Älskade han faktumet att flickvännen sov extra bra i hans närvaro? Absolut. Kunde han relatera till den känslan? Utan tvekan, ja. Den äldre av dem sov nämligen också betydligt bättre än han brukade göra när sjuttonåringen låg och sussade tätt intill honom. Nu hade de bara gjort det en gång innan, men det hade varit den bästa sömnen han någonsin fått. Även nattens sömn hade varit fridfull och lång, trots att hans stackars kropp förmodligen genomgått någonting ganska traumatiskt under timmarnas gång. Men det spelade verkligen ingen roll, han hade på något sätt lyckats sova genom det hela och inte heller verkade någon annan ha vaknat av det. Mycket underligt.
”Jag sover också betydligt bättre i ditt sällskap”, svarade Yaosu mumlandes och bemötte nästa kyss med ett litet skratt. Jaså, hans dregel var alltså bedårande? Det skulle han minsann komma ihåg, om Hayley skulle få för sig att klaga över det någon gång i framtiden. Nåväl, nåväl, för stunden var det inte någonting tankarna höll sig vid vidare länge, nej han var på tok för upptagen med kyssarna som onekligen skulle gå överstyr förr eller senare. Han hade redan lust att bokstavligen slänga sig över flickvännen och totalt ignorera faktumet att Joshua och Zihao fortfarande befann sig kvar på kontoret. Men de skulle väl gå så småningom, det verkade i alla fall som om artonåringen fått på sig kläder.
”Kan du inte be dem att gå? Zihao kommer bara bli envis om jag försöker schasa bort dem..”

Det är faktiskt en fantastiskt överraskning, det håller Hayley med om. Det är osäkert om hon skulle klara ännu en dag med den där smärtan i buken, nu hjälper de smärtstillande pillerna en hel del, men de fick inte alltid all smärta att försvinna. Hur som helst så är hon väldigt tacksam över det. Kanske smärtan kommer tillbaka om hon bestämmer sig för att springa, vem vet. Men än så länge känns det bra, vilket underlättar en hel del då hon gärna vill slänga sig över pojkvännen här och nu. Leendet på den äldres läppar får henne själv att le.. Yaosu är alltid fin, men han är särskild fin när han ser glad ut, och nu när han ler från öra till öra, ja då ser han verkligen extra underbar ut. Ännu bättre blir det när han berättar att även han sover bättre i hennes sällskap, vilket får hjärtat att bli alldeles varm och go.
"Nu vill jag bara sova hos dig, aldrig i sovsalen igen," gnäller hon med ett litet leende. Tänk vad skönt det skulle vara, att bli ordentligt utvilad bara av att sova hos personen hon älskar mest av allt. Det är nog länge sedan Hayley blev ordentligt utvilad om hon ska vara helt ärlig. Men nu är hon det, så hon kan inte klaga. Det spelar ingen roll om hon är utvilad just nu, Hayley är alldeles för upptagen med att tänka på läpparna som dansar med varandra. Att slänga ut de andra två låter som en väldigt bra idé faktiskt. Hon nickar lite och vänder på sig så satt hon kan se sin vän och hans stora drummel till pojkvän.
"Tror du seriöst att Zihao kommer lyssna på mig?" Undrar hon tyst, lätt road. Kanske, man kan ju åtminstone hoppas. Förhoppningsvis kommer Joshua att förstå vinkeln och dra med artonåringen ut.
"Ni är rätt högljudda.." Helt ärligt pratar de i vanlig tonart, men det struntar hon i. Hon vill inte riktigt berätta för dem att de vill vara lite mer... intima. "Kan ni typ gå? Vill vila lite till," fy fan vad töntigt det låter, men vad annars ska hon säga? Joshua verkar iallafall förstå och höjer trollstaven för att städa undan madrassen och lakanen. Därefter börjar han dra i Zihaos arm.
"Vi kan kanske gå till Hogsmeade och ta en honungsöl?"

Om det varit möjligt för Hayley att sova hos Yaosu varje kväll, hade han utan tvekan sett till att det blev så. Tyvärr var det inte någon bra idé för någon av dem, men de kunde definitivt smyga omkring lite då och då - så länge de båda två försökte vara diskreta, så att inga misstankar väcktes. Det där med kvarsittning var ju åtminstone en bra idé, en väldigt bra ursäkt till varför de umgicks så mycket. Däremot var det inte en bra ursäkt till varför flickvännen spenderade hela nätterna med honom, men men. De fick väl se till att slipa på sina ursäkter senare.
”Jag önskar att det var möjligt..när du gått ut ska jag se till att du kan göra det, så mycket kan jag lova”, svarade den äldre och putade lite med underläppen. Jobbet var inte lika viktigt som den yngre flickan och tja, han hade funderat en hel del över hur det skulle bli efter skolårets slut. Att stanna på Hogwarts och fortsätta som lärare skulle inte gynna deras förhållande i längden. Då var det bättre för tjugoåringen att lämna trollkarlsvärlden bakom sig och fokusera på någonting annat, någonting som tillät de två ungdomarna att hålla ihop. Kanske han kunde bli läkare? Mugglare blev ju också sjuka, även om deras behandlingar såg helt annorlunda ut.
”Åh, jag tror han lyssnar betydligt mer på dig”, konstaterade Yaosu lät frånvarande och lät fingrarna dras genom de blonda lockarna. Usch, nu hade tankarna dragit igång igen, såna där tankar han inte verkade kunna bli av med. Han ruskade på huvudet och kvävde en suck. Det skulle ordna sig.
”Vi är inte alls högljudda, ni vill bara att vi ska gå så att ni kan ligga med varandra eller nåt”, knorrade Zihao och lät sig själv dras med av Joshua. De svarta ögonen var fästa på sängen där de andra två befann sig och han släppte dem inte med blicken förrän dörren gled igen bakom dem. Alltså han hade inte helt fel..men, det behövde ju ingen av dem veta. Varför ge dem den tillfredsställelsen liksom? Nej, det skulle bara vara onödigt.
”Nu när de är borta tänker jag inte låta dig behålla kläderna”, påpekade den äldre, vars tankar enbart var riktade mot sjuttonåringen. Leendet hade glidit tillbaka över läpparna och han såg smått uppnosig ut, som om har var väldigt nöjd för stunden. Och det var han ju faktiskt. Händerna gled upp under tröjan på Hayley och han började långsamt dra den över huvudet på henne.

Det är väldigt gulligt av pojkvännen, att försöka se till så att Hayley kan sova hos honom varje natt när hon gått ut ur skolan.. Även om hon väldigt gärna vill ha honom intill sig varje minut av varje dag så kan hon inte direkt låta honom slänga bort det här jobbet. Verkligen inte. Hon vet inte hur deras förhållande kommer se ut när hon slutar skolan, förhoppningsvis håller det starkt. Men hon vill ändå inte att han ska sluta på Hogwarts för hennes del, kanske han kommer börja förakta henne för det med tiden, man vet liksom aldrig.
"Lyckligtvis är det inte något vi behöver fundera över just nu " konstaterat sjuttonåringen med ett blekt leende. Det är en läskig tanke det där, vad som kan hända med deras förhållande. Något hon verkligen inte vill fundera på där och då. Nej, istället följer hon de andra turturduvorna med blicken när Joshua drar med sig drummeln ut genom dörren. Zihao hade visst behov att glo på dem när han lämnar rummet. Dumma Zihao. Hur som helst försvinner tankarna på de där två så snabbt dörren stängs igen och hon vänder sig tillbaka till Yaosu. Precis som honom så får Hayley ett fånigt litet leende på läpparna, hon har liksom bara en sak i tankarna. Så oskyldigt är det inte.
"Tur att du inte har några kläder på dig.. hade nog slitit dem av dig vid det här laget," erkänner Hayley med ett litet skratt och låter tjocktröjan hon fått låna av den äldre glida av henne och landa på golvet istället. Det där förnöjda ansiktsuttrycket är ännu något som hon finner gulligt. Lite uppnosigt, men ändå. Ännu en gång drar hon in Yaosu i en passionerad kyss. Nej, hon tänker aldrig släppa honom.