In the dark PRS Vidomina & Medi

De satte sig och mannen som talat satte sig i mitten. Var av dem tog fram pargament, skrivdo och en fjäderpenna.
"Så Ivan vad är ditt fulla namn, ålder och födelse till vampyr. Vi börjar där." Han log och höll pennan över pergamentet.

Ivan satte sig vid kortsidan av bordet och drog in luft. Nu saknade han Rion och Leo i sällskapet. Då skulle han inte känna sig så underlägsen till de andra, tänkte han. "Ivan Ivanov Volkov. 476 år gammal, född vampyr år 1060.", sa han och suckade. Han hade levt alldeles för länge för det här.. Han såg sig om efter Isabelle. Hon verkade inte synas till. Kanske gjorde hon i ordning för de att dricka något? Han hoppades att tjänarna gjorde i ordning något att bjuda rådet på.

Mannen nickade och såg upp.
"Vilka språk utövar du?" Han log och nickade.
"Endast ett måste Léon bosätta sig här." Han log mjukt. De andra såg stumt på honom.

"Ryska och engelska.", sa Ivan och knäppte händerna. Han lutade sig över bordet och svalde. Två tjänare kom då in med en matvagn för att placera karaffer på bordet och glas för Rådet, Ivan och Alice att ta. Tjänarna placerade ut vattnet med glasen och en stannade kvar för att hälla upp åt Ivan innan hon gick därifrån. Ivan nickade och visade att de skulle skynda sig ut, de fick inte störa. I tystnad plockade han upp glaset och smakade på vattnet för att sedan ställa ner det. "Något mer ni önskar veta, herrn? Ni har inte sagt erat namn.", sa Ivan och kikade på mannen som talat till Ivan.

Mannen suckade och såg upp.
"Det innebär att Léon måste flytta hit. Hon måste kunna Latin,Italienska samt franska." Han skrev ner det och såg upp och skakade på huvudet.
"Jag är Juniv." Han log trött.
"Jag är rätt gammal så jag har inget efternamn." Han såg ner.
"Hur många gånger har du bitit henne? Det har kommit till våran uppfattning att detta har hänt."

"Har ni frågat Alice vad hon vill?", sa Ivan sedan som var trött på deras frågor. Han lutade sig tillbaka i sin stol och smakade av vattnet från sitt glas. "Jag menar..", han harklade sig. "..Är det här vad hon vill eller vad ni vill?". Ivan mötte Junivs blick och svalde. Han hade totalt ignorerat deras ord om Léons inflytt. Men när Juniv frågade han hur många gånger han bitit Alice såg han åt hennes håll. Han upptäckte nu att hon var tillfixad, han gissade att det var Isabbelles verk. Förmodligen ville väl hon också göra intryck på rådet. "Två gånger.", sa Ivan sedan och såg på Alice för en sekund innan blicken for tillbaka på Juniv igen.

"Hon har redan sagt detta till er. Hon är från en simpel familj men har fått möjligheten till ett högt yrke. Hon kommer få en titel ingen av hennes rank kunde tänkas få." Han skrev ner vad Ivan hade sagt.
"Hon har sagt till mig att hon vill."

"Det är ju vad du säger. Jag vill höra Alice säga det.", sa Ivan och pekade med handen åt henne. Han nickade åt hennes håll för att förtydliga vem han pekade på och sänkte sedan armen i frustration. Ivan gillade inte att de kom in i hans hem som om de ägde stället. Han gillade inte vad de sa, och särskilt inte hur de sa de. Om de skulle säga åt Ivan vad han skulle göra kunde de väl åtminstone ha en snällare ton? Ivan fnös. "Nåväl. Fortsätt med frågorna, låt oss få det överstökat."

Juniv Log och vinkade till sig Alice och log.
"Vill du bli prästinna?2 Han såg på henne och smekte henne över håret.
Alice nickade och log.
"Jag vill lära mig att skriva, läsa och kunna hantera bråk. Jag vill bara inte vara ovän med Rion och Leo." Hon såg ner och suckade.
"Jag är mirakelbarnet och jag är för att hålla balansen mellan vampyrer och människor."

Ivan nickade. Han hade inget mer att säga. Men när hon nämnde Rion och Leo rynkade han på pannan. "Rion och Leo tillhör inte dig, Alice.", sa Ivan med en skarp ton. "Dra inte in de i det här.", sa han och verkade allvarlig. Rion och Leo var inte hennes, om de tillhörde någon så i sådana fall Ivan eftersom han gjort de till de vampyrer de var idag. Han pausade och lutade sig över bordet för att se på mannen som först talat. "Seså, fortsätt med frågorna."