Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

"Igår lovade du mig att du skulle vara stark tills jag kommer tillbaka. Både för dig själv.. och för barnet. Jag vill att du håller det löftet", sade Leonidas mer bestämt innan de steg in genom den stora porten och in i palatset. De gick tysta genom korridoren och vidare mot den stora salen där frukosten skulle serveras. Längst vägen kunde Leonidas känna blickarna som de fick av tjänare. Trots att Cleo hade lyckas övertyga Philip så levde ryktena kvar – och de skulle förmodligen aldrig försvinna helt och hållet.
"Din make borde vakna snart..", sade han tyst. Han gillade inte tanken av att Philip skulle få vara den sista att hålla om Cleopatra innan avfärden. Att Philip skulle få vara den sista att kyssa henne farväl. Medan han själv skulle stå vid sidan av och låtsas vara oberörd.

Cleo kollade på honom med stora ögon och nickade lydigt, så mycket för att få ut sina frustrationer. Hon svalde hårt och drog en hårslinga bakom örat, visste inte alls vad hon skulle säga.
"Lova mig att du tar hand om min make." bad hon ljudligt, mest så att tjänarna skulle tröttna på skvaller om hennes affär med Leonidas och förhoppningsvis nappa på att deras relation helt byggde på hennes oro för Philip. Sanningen var den att hon knappt brydde sig om Philip, Leonidas var den enda mannen i hennes liv som spelade en större roll och hon hoppades innerligt att han visste om det.

Leonidas gav henne ett leende och nickade lugnt på huvudet när hon bad honom att ta hand om Philip.
"Din make är säker med mig.. Jag kommer alltid hålla ett extra öga på honom", svarande han och la en hand mot Cleos axel. Älskade att få röra vid henne igen, trots att det inte såg ut att vara mer än ett vänskapligt gest. Han hade dock valt att utelämna hur han hade sagt till Philip att om han någonsin stupade så skulle Leonidas själv göra honom sällskap till dödsriket, och att om det någonsin skulle stå mellan dem två – skulle han ta fallet.

"Se till att du kommer hem till mig och barnet, jag kommer inte klara det utan dig." viskade hon och la försiktigt sin hand över hans innan hon gick till matsalen. Hon log mot Philip och satte sig bredvid honom, behövde hålla upp akten om att allt var okej mellan dem trots att det var allt annat än lugnt. Hon la sin hand över hans och log svagt, fick ett leende tillbaka och en puss på kinden.

Leonidas såg efter Cleo när hon gick in i matsalen och satte sig intill sin make. Han samlade sig för att följa efter, men stoppades av en bekant, kvinnlig röst; "Ryktena som sprids är bara påhitt, inte sant?". Han vände sig om och möttes av en skeptisk blick från den f.d. drottningen.
"Du menar om det pågår en affär mellan mig och drottningen?", svarade han nonchalant och skrattade till. Liksom Cleo behövde han låtsas som att ingenting hade hänt mellan dem – och som att nattens händelser aldrig hade ägt rum. "Philip är min bror. Du om någon borde veta att jag skulle aldrig göra något sådant mot honom". Leonidas såg tillbaka mot kungaparet. Han såg hur Philips blick föll över Cleopatra, hur han tog hennes hand och hur han kärleksfullt lät sina läppar röra vid hennes kind. Och det var mer än vad han stod ut med att se. Men på grund av moderns närvaro kunde han inte göra mer än att sänka blicken.
"Du har alltid haft dina rykten, Leonidas. Men jag vill lita på dig. Att förlora er båda skulle förgöra honom.". Hennes röst var kall, och orden gjorde att en känsla av skam sköljde över Leonidas och fick honom närapå att drunkna i självförakt. "Det finns inget att oroa sig över..", svarade han dämpat. Kunde omöjligt möta hennes blick då kvinnan hade känt honom i hela hans liv och kunde med stor sannolikhet se i hans ögon om han talade sanning eller inte.

”Philip...” började Cleo, behövde göra en show som om det gällde hennes liv. Vilket det praktiskt sett gjorde, om sanningen kom ut så var hennes avrättning inte långt fram. ”Jag- måste du åka? Jag vet inte om jag kan göra det här utan dig. Jag behöver dig bredvid mig, jag vet inte hur man är mamma.” Sade hon tyst och kollade på honom med stora ögon. Hon bet sig på läppen, som om för att få den att sluta darra. Hon började tänka på hur farligt det var för Leonidas att åka och fick på så sätt fram tårar men de rann inte utan hennes ögon vattnades. ”Jag älskar dig. Snälla åk inte.” Viskade hon och kramade hårt om hans hand.

"Jag hoppas att det du säger är sant Leonidas..", sade modern samtidigt som hon tog några steg närmare prinsen. Hon tittade upp mot honom med en bedjande blick. "... men om det inte är det, så ber jag dig att sluta genast. För om du nu ser Philip som din bror, så ta inte hans värdighet ifrån honom..".
Leonidas tittade storögt på den äldre kvinnan. Han öppnade munnen för att säga någonting, men stängde den igen. Kunde inte finna några ord då det hon sagt hade träffat honom som ett hårt slag i bröstet. "Som jag sa. Det finns ingenting att oroa sig över..", fick han fram till slut, och ursäktade sig sedan för att kunna gå in i matsalen. Han närmade sig kungaparet, men stannade mitt i ett steg när han plötsligt hörde hur Cleo yttrade de tre kärleksfulla orden till Philip. Trots att hon förmodligen hade sagt det för att vinna hans tillit igen, så gjorde det ont att höra. Särskilt nu eftersom modern just bett honom att ta avstånd från drottningen.
Leonidas bet ihop käkarna och tog ett djupt andetag innan han gick fram och satte sig på en stol på andra sidan bordet. "Jag kommer väl inte och stör?", sade han med ett tvingat leende. Försökte att dölja vad han egentligen tyckte om att se Cleo och Philip tillsammans, hand i hand.

Philip köpte varenda ord som Cleo sa, hon hade honom runt lillfingret även fast han själv trodde att det var tvärtom. Han log nöjt och skakade lite på huvudet.
"Jag måste åka, för rikets bästa." sade han och kysste hennes huvud innan han vände blicken mot Leonidas. Han log svagt och skakade lätt på huvudet. "Nej, absolut inte broder. Vi väntade på dig." sade han lugnt och släppte Cleos hand för att börja äta.

Cleo drog tillbaka sina händer och kollade på Leonidas en stund innan hon vände ner blicken, hon visste inte alls vad hon skulle göra. Hon vågade knappt kolla på honom för mycket då hon var rädd att någon skulle märka att hon i själva verket älskade Leonidas, och inte Philip.

"Du verkar vara på bättre humör idag, Philip", sade Leondias samtidigt som han började ta för sig av frukosten. "Lyckades jag slå lite vett i dig igår..?". Han såg mot sin broder med ett kaxigt leende, men visste egentligen inte om han var ute på djupt vatten eller om Philip hade kommit över deras lilla bråk som uppstod under gårdagen. Han själv hade ännu inte kommit över hur konungen hade höjt sin hand mot Cleopatra, och störde sig nu på hur han kunde sitta vid hennes sida och bete sig som att ingenting hade hänt mellan dem.

Cleo som tagit en klunk av vinet satte det i halsen när hon hörde Leonidas kommentar. Hon hostade till och kollade på mannen med stora ögon, skojade han med henne? Hon bet sig hårt på läppen för att inte skratta, trots att det faktiskt var lite roligt. Hon sneglade mot sin make, hoppades verkligen att han skulle ta det som ett skämt också. Philip himlade med ögonen lite men skrattade lite innan han ryckte på axlarna.
"Kan vara så." sade han uppriktigt och log svagt. "Din smäll fick mig att inse att jag är lyckligt lottad som har en så vacker och lojal hustru." sade han och kysste hennes knogar.