PRS Lupple & Medi

"Öm men annars bra." Hon log lite.
"Hur tror du det ser ut om jag åker hem en bit`Jag menar hem till Dorian? Kanske bara en timme eller två."
Hon såg sedan ner.
"Eller kanske bara en promenad på stadens gator?"

Alexander studerade henne noggrant och log svagt.
" Det skulle nog gå bra, det kanske till och med gör dig lite gott att se lite annan miljö. Jag föredrar att du åker hem till honom där vet jag att det finns fler personer runt som känner dig och ditt tillstånd ifall nått skulle förvärras. " Sa Alexander ärligt men lugnt och med ett leende på läpparna.

"Om jag går med Dorian på gatorna kanske vi kan komma tillbaka om en timme?" Hon såg på honom och såg på slangen som löpte från armen.
"Men okej." Hon log stort mot Alexander.

Alexander log stort tillbaka och gick fram och började koppla loss henne.
"Överansträng dig inte nu." Sa han allvarligt men med ett litet lekfullt leende.
" Men ha roligt." Sa han och blev sitt vanliga, vänliga men seriösa jag.

"Jag ska inte." Hon såg på honom och tog klänningen som Maria hade tagit med sig ifall hon kunde byta om ioch bytte om och såg sedan på Alexander.
"Kan du ringa Dorian?"

Alexander såg på henne och nickade.
"Ja kan ringa." Sa han och gick bort en bit, tog upp telefonen och ringde upp Dorian.

Dorian svarade nästan direkt och lyssnade på det Alexander sa och la sedan på och började röra sig tillbaka mot sjukhuset, tillbaka till hennes rum.

Hon borstade ut håret och satte på sig andra skor Maria hade tagit med sig och hon ställde sig utanför sitt rum för att vänta på Dorian och hon log lite blygsamt.

Dorian log när han såg henne utanför dörren och gick fram.
"Hej." sa han och log mot henne.
"Gick provningen bra?" Frpgade han nyfiket och studerade henne.

"Han skulle bara ta lite mått idag." Hon såg på honom.
"Kan du visa mig något som du älskar?"
Hon tog hans arm och såg på honom.

Dorian nickade lätt. " Åh okej. " Sa han och flinade lite, förstod där och då att dem skulle sy en klänning åt henne men valde att inte säga nått om det till Willow, det skulle bli en överraskning om hon inte redan visste om det.
"Något som jag älskar? Kanske." Sa han och funderade lite, vad kunde han visa henne? Vad älskade han?
Han lät henne ta hans arm och började gå mot hissen för att åka nedåt och gå ut mot parkeringen. Mot sin bil.
Han hade fått klara instruktioner om att de skulle vara hemma hos honom, hos hans familj eftersom det var säkrast och Dorian kunde inte göra annat än att hålla med.

När de kom ned till parkeringen så låste han upp bilen och öppnade dörren åt henne och hjälpte henne in i bilen innan han själv satte sig i bilen och körde ut den från parkeringen och mot sitt hus.