In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg på honom med en kall blick
"Men jag tillhör dig? " hon stod stilla och såg på honom.
"Så kan du spela några instrument Ivan?" Juniv såg ner och såg sedan upp.
"och hur är din aggression egentligen?"

Ivan viftade bort Alices ord. Tyckte inte han behövde diskutera med henne. Han harklade sig och lyssnade på vad Juniv sa. "Instrument? Vad har det med något att göra? Ja, jag spelar piano.", sa han och kom på sig själv att inte fördröja utfrågningen. Han ville få detta överstökat.
Ivan suckade och såg på de andra i rådet. Han förstod att Juniv verkade vara deras ledare, eller i alla fall deras talesperson. Men när han nämnde hans aggression rynkade han pannan. "Det låter som att du misstänker mig för något.". Han fnös. "Seså, har du något på hjärtat, för all del, dela med dig..!". Ivan muttrade något ohörbart om rådet.

Juniv suckade.
"Det här ser inte bra ut. Men om du verkligen vill ha prästinnan här måste du lära dig att ta hand om henne som hon vore gud själv. Du får en provotid på ett halvår och sen återkommervi för prov." Han såg på de andra och reste sig.
"Vi är klara här." Han plockade ihop sakerna och började att gå.

Ivan suckade och skakade på huvudet. Han kände sig inte längre rädd för rådet, utan mer irriterad på de. Han var irriterad över att inte få vara i fred, att de inte litade på honom. Vem var de att säga vad han skulle göra och vara? Ivan ställde sig upp när de lämnat rummet och vinkade åt tjänarna att plocka undan. "Så, Alice, gå med Léon eller någon annan. Jag vill vara ifred.", sa Ivan och nickade åt utgången från rummet.

"Okej." Hon såg på honom, log och gick ut med Léon i eftersläp och så fort de kom ut höll Léon henne och log.
"Jag ska bara ut och jaga. Hitta inte på något dumt och håll dig i styr okej?" Han släppte henne och började att gå mot trapporna.

Leo och Rion hade hållit sig undan. De hade väntat ut rådet. De stannade inne på Rions rum, försökte klura ut vad rådet ville, vilka de var, De ville inte trassla sig in i Ivans problem. De fick han behålla för sig själv. Men när vampyrerna lämnat slottet lämnade Leo Rions rum.
Han smög sig fram, som om han inte ville bli påkommen och stannade upp då han fick syn på Alice i korridoren till Ivans rum. "Alice?", sa Leo och gick fram till henne. "Hur..hur är det? Hur gick det?". Leo lät en aning orolig på rösten.

Hon vände sig om och log.
"Leo!" Hon slog armarna om honom och log. Hon var så orolig att han hatade henne men hon log.
"Jag kommer vara här i ett halvår. Om jag inte håller min lära i tempo så kommer jag få behöva åka till Italien." Hon log mjukt.
"Men jag vill inte lämna dig eller Rion."

Leo besvarade hennes kram. "Din lära.. vad menar du? Vad är det du ska lära dig?" Han förstod inte riktigt. Men när hon berättade att hon inte ville lämna Rion eller Leo log han varmt åt henne. "Alice..", sa, han, nästan viskade och kupade sina händer om hennes hand. "..Vi är med dig. Jag och Rion finns här för dig.", sa han och log. "Vad vill du göra nu? Kan jag hjälpa dig med något? Rion sa att han skulle kolla en sak, men han dyker väl upp snart."

"Jag ska lära mig saker. Skriva, läsa, andra språk." Hon log och kramade om honom igen.
"Kommer bli kul för jag kan varken läsa eller skriva." Hon log mjukt och såg på honom.

"Det låter som att du har en del att stå i.", sa Leo. "Var är Ivan? Kanske vi ska gå till matsalen, det är väl middag snart?". Han såg sig om, men ingen syntes till. "Kom, vi går ner.", beslöt han och gick före henne nerför trapporna för att komma ner till hallen och på så sätt korsa rummet för att sedan komma in i matsalen där den framdukade maten väntade på de.