Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Leonidas kunde inte låta bli att le när han såg Cleo reaktion. Hur hon fick lov att bita sig i läppen för att inte skratta åt hans ord. Men leendet försvann lika snabbt när han följde broderns rörelse, såg hur han tog i hennes hand och kysste den. Han gjorde sitt bästa för att försöka dölja hur det stack i ögonen.
"Glad att jag kan vara till hjälp" sa han kort innan han lutade sig tillbaka mot stolens ryggstöd med vinbägaren vilandes i ena handen. "Din hustru är lyckligt lottad som har en sådan klok make". Han vände bort blicken för att inte avslöja vad han egentligen tyckte om att se dem tillsammans.

"Om vi nu ska prata om tur och liknande, så är min make otroligt lyckligt lottad som har dig Leonidas. Utan dig hade jag aldrig förlåtit honom." sade Cleo kort och kollade på prinsen. Hon kände hur Philip lätt stelnade till men slappnade av igen, han visste att han hade Leonidas att tacka för mycket, Cleo var en av de sakerna. Han kollade på sällskapet som bestod av just Cleo och Leonidas, höjde sitt vinglas och log.
"För vår goda tur." sade han bara.

"Låt samma goda tur följa oss över havet", svarade Leonidas samtidigt som han höjde sin bägare mot Philip och mötte hans blick, för att därefter låta ögonen vandra vidare till kvinnan som han älskade. "Jag har lovat din hustru att jag ska hålla ett extra öga på dig, broder. Så att du kommer hem i god tid till att barnet föds", han log mot dem båda innan han drack av vinet.

"Ni båda ska vara hemma i god tid. Bebisen är din brorsbarn, så jag förväntar mig ett exemplariskt beteende från barnets farbror." sade Cleo allvarligt och kollade på männen. Hon ville inte ens tänka tanken på att Leonidas inte återvände till henne igen, hon hade aldrig klarat det. Philip log svagt och la handen över hennes mage, det underlättade mycket att Cleo och Leonidas kom så bra överens.
"Vi kommer tillbaka, min kära." lovade han och kysste hennes panna.

Brorsbarn.. Leonidas gillade inte hur det lät. En del av honom hoppades innerligt att barnet var hans eget, att han fick dela något så dyrbart med Cleopatra. Men samtidigt visste han att det skulle innebära slutet för hans och Philips brödraskap. Philip hade reagerat så pass starkt när han misstänkte att det pågick en affär mellan dem två, så hur skulle det sluta om han fick reda på att barnet lika väl skulle kunna tillhöra Leonidas? Kanske var dem båda dödens?
"Jag ska göra mitt bästa att vara en.. exemplarisk farbror", svarade han roat och gav Cleo sitt självsäkra leende.

Cleo kollade på Leonidas hela tiden, önskade att hon kunde läsa hans tankar. Hon sneglade ner på sin mage och smekte den lite försiktigt, ville egentligen att barnet skulle vara Leonidas. Hon ville ha en del av honom hos sig, visst var det själviskt men det var inte det första hon tänkte på i stunden. Hon suckade tyst och lutade huvudet mot Philips axel.
"När åker ni?" frågade hon försiktigt och bet sig nervöst på läppen. Hon mådde nästan illa av tanken, han kunde inte lämna henne i sticket med Philips mor. Det var nästintill omöjligt att dölja något för den kvinnan och det fanns inget som skrämde Cleo lika mycket som henne.

"Vi reser vid skymning", svarade Leonidas och tittade mot sin broder för att se honom nicka instämmande, för att sedan se tillbaka mot Cleo. Ibland funderade han på om det egentligen vore enklare för henne ifall Philip återvände utan honom. De skulle aldrig vara säkra tillsammans.. Och vad skulle hända i framtiden? Skulle de fortsätta träffas i hemlighet? Vad skulle hända ifall det var Philip som kom på dem nästa gång? Men samtidigt kunde inte Leonidas föreställa sig ett liv utan henne. Han ville ha ett liv med Cleo. Ett riktigt liv. Mer än det här.
"Jag måste fråga. Är det sant att Ocatavia har blivit erbjuden att stanna här?", han efter en stunds tystnad och tittade på dem båda med en frågande blick. "Jag trodde att ni båda avskydde henne?"

"Hon ska stanna med mig. Jag pratade med henne, allt hon vill är att vara en fri kvinna men jag har inte medel att ge henne det så hon jobbar för mig men hon är väl mer som en vän. Hon har visat mer stöd på en halvdag bara än vad någon annan i det här palatset har ända sen jag kom hit." sade hon och kollade på Leonidas och sedan sin make. "Så nån av er skulle bara våga få henne ivägskickad." lade hon till. Philip himlade med ögonen, ville inte ha Octavia i närheten av sitt barn men han ville inte heller driva Cleo längre bort ifrån sig.

Leonidas lyssnade till hennes ord och lyfte lätt på ögonbrynen då han förvånades över att höra Cleo säga sådana fina ord om Octavia. Efter allt som hetären hade gjort så verkade hon ändå villig att förlåta henne.
"Om det är någonting jag vet om Octavia så är det att hon är beredd att göra vad som än krävs för att få det hon vill", sade han. Verkade inte helt övertygad, men tänkte säga emot Cleopatra. "Men om du säger att hon har förändrats.. så får jag lita på dig".

"Jag vet det, jag har varit den som fått ta konsekvenserna av det mest men att hon arbetar för mig är en slags frihet. Hon kan röra sig fritt, leva fritt, göra vad hon vill i princip." sade Cleo och ryckte på axlarna. "Och hon har erfarenhet av barn så jag kommer behöva henne." lade hon till och lutade sig bakåt. Philip lät bli att säga något då han visste att hans åsikter inte var särskilt uppskattade av Cleo.