In the dark PRS Vidomina & Medi

"Kontoret. Han ville vara ensam." Hon såg på Leo och log mot honom och nickade.
"Ja mat skulle sitta fint. Jag börjar faktiskt bli hungrig." Hon log och gick ner vid hans sida.

"Jag förstår.", svarade Leo när Alice berättade om Ivan. "Vad sa de då? Var de snälla med dig?", frågade Leo och slängde en blick över axeln på Alice innan han kom in i matsalen för att sätta sig ner vid bordet.
"Ivan kommer säkert också snart.", sa han sedan, mest för att tänka högt. Men det kändes en aning tomt utan Ivan eller Rion vid sin sida. "Bäst vi tar av maten medan den är varm.".

"Ja de var snälla mot mig. De sa bara typ saker att jag skulle lära mig." Hon såg sedan mot dörren och började att ta av maten.
"Vad kan du som är bra att veta?"

"Och Ivan, hur var de mot honom?", sa Leo. Han insåg att det var en märklig fråga, men han undrade ändå, eftersom rådet velat ha med honom närvarande under deras vistelse.
Leo plockade av maten och hällde upp av drycken, som de satt fram åt de, i sitt glas. Han såg upp då hon frågade honom. Han var inte beredd på frågan och såg ut att fundera. "Jag.. jag vet inte riktigt vad du menar. Jag kan.. inte så mycket.", sa han sedan och skrattade lite åt sina ord. Han såg sedan ner i sin mat och tog en ny tugga.

"De var rätt hårda med honom." Hon log coh satte sig mitt emot honom.
"Du borde kunna något? Något instrument? Kanske något spel eller föra en debbat?" Hon lutade sig framåt.
"Kanske kan du sjunga?" Hon sträckte sig mot honom.
"Leo kan du verkligen inget?"

Leo såg åt de håll de kommit ifrån. Han funderade över vad de hade sagt till honom. Varför var de så hårda med honom? Han påminde sig själv om sin relation till Ivan och bestämde att det inte var upp till honom att lösa det problemet.
Han återgick till att titta på Alice. "Ehm, vad jag kan?", sa han och kliade sig i huvudet samtidigt som han tänkte efter. "Ja, alltså.. jag har målat ett tag, så det kanske? Men det var längesedan. Rion fixade material till mig när jag bodde hos honom, så då kunde jag måla lite.", sa Leo. Han log. "Men det är säkert inget sådant som du ska kunna."
Han skrattade. "Vad innebär det att vara prästinna då?"

Hon log och ryckte på axlarna.
"Mer att jag ska ta hand om balansen mellan vampyrer och människor, jag måste kunna tala språk och skriva samt läsa." Hon log och lade huvudet på sned.
"Men om man bara jobbar blir det bara jobbigt så jag ska lära mig spela instrument och något sällskapsel." Hon log mot honom.
"Det kanske inte låter roligt men jag behövde inte jobba på åkern som liten."

"Det låter som ett stort ansvar.", sa Leo och lät fundersam igen. Han smakade av vattnet och försökte tänka ut vad hon menade med att ta hand om balansen mellan vampyrer och människor. Leo drog in luft och andades ut i en hög suck. "Som sagt, Alice, om det är något du vill ha hjälp med så finns både jag och Rion här för dig.", sa han och tog en ny tugga av maten.

"Jo det är ett stort ansvar. Jag är medveten om att det är det." Hon log och såg över axeln och suckade.
"Vet du vart Rion är? Jag vill tala med honom." Hon svalde hårt.

"Rion.. han.. han sa något om att skriva hem, han ville kontakta sina tjänare hemma, jag frågade honom inte varför. Han kommer säkert snart.", sa Leo och ryckte på axlarna. Han smakade av drycken och placerade besticken snyggt på tallriken när han ätit klart.
Ivan kom strax in i rummet med Rion i efter sig. De hade stött ihop i korridoren och gått tillsammans till matsalen där de fann Alice och Leo. "Godmiddag.", sa Rion och nickade åt Alice. Han sökte sig till henne och satte sig ner på stolen bredvid henne.
Ivan satte sig i tystnad ner på sin stol vid bordets ena kortsida. Sedan tog han lugnt av maten utan att se upp på varken Leo eller Alice. Leo gissade att han var väl i tankar än efter rådet. Hade väl en del saker att processa och tänka igenom.