Ondskans dotter

Förlåt om det blev lite sent...

Kapitel 2
"Sallad?!" upprepade Matt förvånat. Vanessa nickade och log.
"Men du fyller ju år! Vill du inte ha grillad kyckling eller fisk eller..."
Vanessa avbröt honom.
"Det räcker med en vanlig sallad bara! Jag vill inte ha något för lyxigt." Matt såg ut som om han ville fortsätta protestera, men suckade bara och ett litet leende visade sig på hans läppar.
"Okej då! Men bara för att du fyller år", sa han. "Du glömmer väl inte att Mary anställde mig för mina goda matlagningskunskaper?"
"Nej då Matt", skrattade Vanessa. "Men sallad blir alldeles utmärkt!" Hon gick ut ur köket och lämnade Matts förvånade min bakom sig.

Porträttsalen var en stor, stor sal med nästan bara porträtt. I mitten av salen av salen fanns en stor röd matta, tre läderfåtöljer och ett litet soffbord. Vanessa hade bott på barnhemmet i flera år och ändå hittade hon nya porträtt nästan varje vecka. Hon gick bort till porträttet som var längst bort. Det föreställde en liten flicka som stod mitt emellan sin mamma och pappa. Det var Vanessa favoritporträtt. Hon fantiserade alltid att hon var den lilla flickan. Att hon hade sin föräldrar hos sig. Trots att hon visste att det inte var sant kändes det bättre när hon låtsades att det var det.

Just då kom Matt in. I handen höll han ett vitt kuvert.
"Det här kom alldeles nyss, och det står ditt namn på det", sa han.
"Men vem skulle skriva till mig?" frågade Vanessa. "Sa brevbäraren vem det var ifrån?"
"Vanessa, det var ingen brevbärare som gav det. Det var en uggla!"

Kanske lite kort, men jag hoppas ni gillade det!

"Vanessa, det var ingen brevbärare, det var en uggla."
JÄTTEMEGASUPERAWESOME!!!

hihi tack så mycket! ^^

vsg ♥

Super duper bra!!

Jättebra, bevakar

Jättebra!!!

bra *bevakar*

Bra!!!

Åh skriv mer D: