Fyra jägare, Två sidor, Ett krig
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Fyra jägare, Två sidor, Ett krig
Användare | Inlägg |
---|---|
Missy The Timelady
Elev |
Skrivet av Alicha black: Skrivet av Missy The Timelady: Skrivet av Alicha black: Awesome!!!!!!!! Snälla skriv mer människa! XD suuuuuuuuuuupeeeer!!! Haha hag har alltid nästa kapitel påbörjat XD men tack så mycket fina mäniska! Haha! Vsg! Så....när lägger du upp nästa kapitEL???????!!!! När det är klart ofc! XD 6 jan, 2016 14:30 |
Alicha black
Elev |
Skrivet av Missy The Timelady: Skrivet av Alicha black: Skrivet av Missy The Timelady: Skrivet av Alicha black: Awesome!!!!!!!! Snälla skriv mer människa! XD suuuuuuuuuuupeeeer!!! Haha hag har alltid nästa kapitel påbörjat XD men tack så mycket fina mäniska! Haha! Vsg! Så....när lägger du upp nästa kapitEL???????!!!! När det är klart ofc! XD Oj! Jag trodde du skulle lägga upp det när det var halvklart! XD 6 jan, 2016 14:34 |
Borttagen
|
Missy The Timelady
du får mer än gärna tagga mig=) Du skriver underbart, som om du fötts till att skriva. Ja har inga klagomål för tillfället. men du skulle kunna ha förklarat lite mer när hon kom in i rummet.... Strålande annars. 6 jan, 2016 18:57 |
HermioneHäst
Elev |
7 jan, 2016 15:18 |
Missy The Timelady
Elev |
Captain Rex
7 - Trubbel i 'Paradiset' eller Winchester-livet... “Hallå”, hördes en slät och.. söt..(?) röst vilket gjorde att dem vände sig om. Där stod en kvinna med brunt lockigt hår, tajta jeans, en svart tröja med massa trådar och detaljer, överdrivet med smink och ett par klackskor. “Hej”, sa Sam. “är det något…?” kvinnan granskade Sam och nickade. “En av mina vänner”, sa kvinnan och det lät som om hon skulle börja gråta. “Hon har blivit… bortförd av en ängel”, sa kvinnan. Samantha, Deanna, Sam och Dean kollade på varran. Hur kunde hon veta om änglar? “Hur… Vad…”, Började Deanna vilket fick Samantha att skratta. “Åh, skratta på du”, sa Deanna surt och knuffa till sin syster. Samantha log fortfarande dock vilket fick Deanna att bli surare. *Cass och Cassi* Casstiel kollade ut ur fönstret. Något stod inte rätt till, det var något inom honom som skrek att han skulle åka och kolla men han ville inte lämna Cassandra ensam i detta kaos. Dem var i en ladugård och hade nyss varit i en attack mot en demon. Demonen hade dock fastnat rätt i fällan och Cassandra försökte få honom att säga planerna. Fast för att vara ärlig så gick det inte bra. Men hur dåligt det än gick för henne att klura ut ur demonen så var något helt på tok. “Cassandra, vi måste gå”, sa Castiel vänd mot Cassi. Hon vände sig om och stirrade på Cass, man såg hennes sår från slagsmålet tydligt. “Vart? Jag har nästan det”, sa hon. Castiel lyssnade inte. “Han blir ändå kvar”, sa han. Ju närmare Castiel kom ju mer backade Cassi, men tillslut hade hon krockat i väggen. Cass tog uoo på fingrar och satte dem mot hennes panna och nästa sekund var hon borta. “Det gick… lätt”, mumlade Castiel och försvann också. *Hos dem andra* När kvinnan förklarat så följde det en lång tyst minut. Det var bara vinden som hördes och dem få människorna som var ute. Det tog ett bra tag innan någon öppnade munen. “Vi är inte jägare”, ljög Deanna och Dean fram. Det ledde i en sträng och förvånad blick från dem andra två. “Ursäkta oss”, sa Samantha. Hon tog tag i sin syster samtidigt som Sam tog tag i sin bror. “Vad tänker du på?” Frågade Samantha. “Lugna dig Sammi, vi kan ju inte veta, hon kan ju vara vad som helst!” sa Deanna med en blick bak. “Så kan du”, påminde Sammi sin syster med en suck. “Komigen vi kan hjälpa henne” sa Samantha och gick tillbaka. Men när dem vände sig om så såg dem en annorlunda syn. Kvinnan stirrade upp i himlen och sekunden senare hade Cass och Cassi landat. Kvinnans ögon vändes blicksnabbt och ögonen vart svarta, allt tilloch med ögonvitorna var svarta. Demon. “Var är Samantha och Deanna?” Frågade Cassi. “Var är Dean och Sam?” Frågade Cass samtidigt. Sam harklade sig vilket fick dem att vända sig om. 11 jan, 2016 21:08
Detta inlägg ändrades senast 2016-01-12 kl. 15:54
|
HermioneHäst
Elev |
11 jan, 2016 21:38 |
Borttagen
|
Jättebra
Du skriver underbart, som om du fötts till att skriva. Ja har inga klagomål för tillfället. För det blir en liten snabb kommentar, men jag vill ha nästa del- Strålande annars. 12 jan, 2016 16:00 |
Missy The Timelady
Elev |
Spoiler: Tryck här för att visa! 8 - I killing on my own Dem alla kollade på varran ett tag innan Deanna harklade sig och tog ett par steg fram. “Ett. Sammi jag hade rätt”, sa hon. Samantha gav henne en ‘Du-kan-inte-vara-seriös-blick’. Sedan vände sig Deanna till Demonen igen. “Två… Hur kunde du veta vilka vi är?” Demonen flinade elakt och dem fick en ond anning. “Har ni inte listat ut det?” Frågade hon och stirrade, eller så, på dem. “Ni är ju kända. Sam som starta Appakolypsen, Dean som klarade sig ur helvetet… Och tja… ängeln” förklarade hon och gick runt dem. “Men sedan så… Vem vet inte om er? Ni reser i en bil och är på märkliga platser. och vi demoner vet ju verkligen vilka ni är med tanke på att ni dödat många av oss.” Sam började känna en krypande rädsla, hur skulle dem kunna döda, eller föra bort, denna demon om dem inte var på rätt plats? Skulle dem kunna lura dem in till en fälla? Eller skulle någon av Cassi eller Cass kunna döda henne? Innan Sam kommit på snabbaste och lättaste sättet så hade hon börjat prata igen. “Sedan så har vi ju händelsen som gjorde att eran lilla mamma dog…” Sa hon och Samantha kunde svära på att Deanna genast var arg. Deanna brukade bli arg varje gång man nämnde någon om deras mamma eller pappa. “Jag kan seriöst inte fatta hur dum Mary var… Och stackars John, han som dog för dig Deanna. Han är kvar där nere, han har vart där länge nu och han är kvar där på bänken. Men dig Deanna, du kom up efter bara 40 år och du hade gått från bänken efter 30 år. Är din pappa alltså…” Hon avbröt sig av att Dean slog till henne hårt. Hon backade bak ett par steg men var inte förvånad. Sedan så höjde hon armen men innan hon hann göra något hade Cass stuckit sitt svärd i henne. En svart rök flög ut ur munnen som ett moln medan kroppen föll ned på marken. Dem alla kollade på Castiel med det röda svärdet som brukade vara i silver. Han ryckte på axlarna. “Jag vart tvungen, hon höll på att döda er”, sa han med en blick på Dean. Det såg ut som om dem pratade igenom att skicka tankar till varran. Eller som om dem hade en stirrartävling. Tillslut avbröt Sam dem med ett harkel. Dem kollade på den långa manen men Samantha var snabbare. “40 år” sa hon och kollade strängt på Deanna. “Vad menar han med 40 ÅR!?” Denna sneglade ned på marken ett liten tag, som om hon funderade på vad hon skulle säga. Men Sam och Dean visste redan, dem hade redan gått igenom historian. “Jag var där nere i 40 år. Här uppe var det bara 4 månader, men där… Där nere går tiden annorlunda”, sa Deanna och kollade ned. “Men kom, vi går tillbaka”, sa hon och började gå. Ett tag senare var dem åter på hotellet. Det var dödstyst, Samantha och Deanna hade en spändstämning mellan dem. Det var klart, Deanna hade hållit något viktigt gömt ett bra tag. Dean och Sam satt och gjorde något oviktigt, väntade på grälet, väntade på att någon skulle storma ut. Dem hade mycket erfarenhet efter deras tid, gräl om inget, om familjen, men allt löste sig. Hur lång tid det tog, hur långt bort dem än var löste allt sig. Och det var tur det, annars hade någon av dem varit död för alltid. “Jag är inte sur vet du”, sa Samantha tillslut vilket fick alla att kolla upp. “Jag är arg för att du inte sa detta tidigare!” Okej, så nu börjar det. “Jag ville inte säga något… Det är hemska minnen, du kommer ändå inte fatta”, Sa Deanna och återvände till att stirra ut ur fönstret. “Jag är din syster! Du har alltid varit där även med synerna! Snälla, jag kan hjäl…” “DU KAN INTE HJÄLPA MIG! JAG ÄR DIN STORESYSTER DET ÄR JAG SOM SKA HA KOLL PÅ DIG! DET ÄR MITT JOBB!” Skrek Deanna och ställde sig upp argsint. “MEN DU HAR INTE ALLT ANSVAR!” Skrek Sammi tillbaka. “KAN NI SLUTA JAG FÖRSÖKER TÄNKA!” Skrek Sammy efter ett tag. Dem båda tystnade och Sammy mumlade ett tack. Sam tog fram en sida på internet som tog hans uppmärksamhet. Ju mer han läste, ju mer vart det konstigare och konstigare. Två barn döda Torsdagen den 11/5 dog två barn. Barnen Clara och Carolina hade lämnat hemmet för att gå till träningen, men enligt tränaren kom dem aldrig fram. En stor grupp av grannar, vänner, släckt och poliser gick ute i två dagar för att hitta dem. I skymningen till tredjedagen återfanns dem döda i en skog. ‘Deras kroppar var helt täckta av smuts och blod. Det var hemskt att se’ säger barnens mamma Marry till Texas tidning. När man undersökte kropparna så fanns det inget hjärta, likt ena stortån. ‘Det är underligt. Av alla döda fall så har vi aldrig sett något sådant här’ säger polischefen Carl. Polis uppmanar alla att vara lugna, så länge ni ser till att inte gå ut sent på natten. Sam kollade upp och nickade mot dem andra för att dem skulle komma. Han såg ett litet leende på Deans läppar, och Sam vart också tvungen att le. Detta var något nytt och intressant! 21 jan, 2016 15:52 |
HermioneHäst
Elev |
21 jan, 2016 15:58 |
Borttagen
|
Jättebra Missy, jag undrade bara om det där med Deras kroppar var helt täckta av smuts och blod. Det var hemskt att se’ säger barnens mamma Marry till Texas tidning. När man undersökte kropparna så fanns det inget hjärta, för utan ett hjårta finns det inget blod=)
Men jag vet inte^^. Jättebra kapitel, men jag saknade lite vad som hände straxinnan de kom till hotellet, det missade jag lite. Men annars så var det grymt. You are a Timeladys så du valde din tid att skriva=) Lycka till med nästa kapitel. PS. glömde något som var bra, att du inte hade typ något stavfel.( allt var bra ). 21 jan, 2016 18:38 |
Du får inte svara på den här tråden.