Det andra livet [PJ/Sv]

Super!

tack

Superba!!!

Vet att det var några månader sedan något kapitel kom, men ändå vill jag säga:
JÄTTEBRA!!!

Så sorry för superseg uppgradering.
Kapitel 4
Annabeths POV
Jag öppnar ögon och upptäcker att jag är täckt av vatten precis som i drömmen. Jag simmar mot Thalia och väcker henne.
" Tha vakna!" säger jag och ruskar på henne. Hon vaknar och ser sig förvirrat om.
" Varför är det fullt med vatten här?"
" Jag vet inte, men jag drömde om det här i natt." säger jag " kom vi måste väcka Luke."
Tillsammans simmar vi mot Luke, han är helt under vatten. Jag dyker ner och simmar upp med honom till ytan. Han öppnar ögonen och börjar att hosta.
" Tack." säger han matt
" Vad hände?" frågar Thalia mig, jag berättar om drömmen. Allt utom mamma, när jag är klar så ser de skrämt på varandra.

" Detta är inte bra, vi måste sticka nu!" säger Luke, vi tar oss ut ur grottan, vi får på något konstigt sätt med oss våra vapen. Vi simmar mot stranden, det är inga där förutom en svarthårig pojke i min ålder och en tjej som antagligen är hans mamma. Jag blir sugen på att bygga ett sandslott.
" Kan vi inte stanna en stund?" frågar jag
" Okej en liten stund." säger Thalia, jag simmar glatt iväg mot sanden. Den är mjuk och perfekt att bygga med. Jag börjar att forma tornen, de blir superfina. Jag ser hur pojken tittar på mig, jag struntar i honom och fortsätter att bygga på mitt slott. Det växer och växer, det är större än mig. Pojken kommer springandes mot mig med en spade och en hink i sina händer.
" Får jag hjälpa dig?" frågar han, jag ser på slottet, jag kanske behöver lite hjälpa med en vallgrav.
" Okej, kan du bygga en vallgrav runt slottet." frågar jag, han ler och nickar. Jag studerar honom noga, han har svart hår och ögon gröna som havet. Han är ganska söt.
" Visst kolla här!" säger han glatt och börjar att gräva runt slottet, han är duktig och snart har han kommit ner till vattnet. Han ser ut att koncentrerar sig noga och lyfter händerna och strålen blir större, vattnet fyller snabbt på gropen. Jag ser förundrat på honom och vattnet. Vattnet stiger högre och högre.
" Stoppa det!" skriker jag
" Jag kan inte!" ropar han till svar, den stiger högre och högre, nu är den ihöjd med slottet. Jag ser hur slottet trillar ihop.
" Du förstörde mitt slott!" säger jag argt och slår honom
" Det var inte med vilje!" säger han och ser ledsen ut, då slutar vattnet att flöda och trillar över mig och pojken som ett vattenfall. Jag blir dyngsur och ser surt på honom. Han är lika vått som jag, det är tur för honom för annars hade jag nog slagit honom gul och blå.
" Försvinn!" skriker jag och kastar hans spade i huvudet på honom. Han börjar att gråta.
" Förlåt det var inte med mening!" säger han med tårarna rinnades ner för kinderna

Lukes POV
Thalia har gått iväg för att leta upp lite nya kläder . Jag ser hur Annabeth får problem. Jag rusar fram till Annabeth och den andra pojken.
" Kom Annie vi sticker." säger jag och tar tag i Annabeths hand, sen springer vi iväg bort från stranden och pojken.
" Hur är det Annie?" frågar jag, hon ser sur ut.
" Han förstörde mitt slott och kalla mig inte Annie!" säger Annabeth
" Okej, det var ett fint slott i allafall." säger jag och ler.

" Ska vi leta upp en ny plats att sova på?" frågar Thalia som kommit tillbaka, hon har lite kläder med sig till mig och Annabeth.
" Okej!" säger jag, " kan jag få lite kläder till Annabeth?"
" Visst!" svarar Thalia och slänger hit ett skynke med kläder till mig.
" Här!" säger jag och ger kläderna till Annabeth.
" Tack." säger hon och sätter på sig en armejacka och en mössa. Jackan är lite förstor för henne men annars passar resten bra. Jag sätter på mig mina kläder, sen så springer vi.
" Rap!" hörs plötsligt ett ljud.
" Hörde ni det där?" frågar Thalia hon ser likblek ut.
" Ja, vad är det?" viskar Annabeth nervöst.

Thalias POV
" Jag vet inte." viskar jag, " men det vill antagligen äta upp oss."
Vi börjar att smyga mot ljudet där monstret kom ifrån, plötsligt syns det en stor skugga på väggen.
" Det är ett monster." utbrister Annabeth " med klackarskor."
" Jag tror att det är en empusa." viskar Luke " en kvinnlig demon"
" Jag känner lukten av halvblod." säger empusan
" Vi måste sticka, sticka som i nu." viskar jag skrämt
" Okej." viskar Luke tillbaka, vi börjar att smyga bort från monstret. Jag ville inte erkänna, men jag var rädd för empusor, tänk om hon förtrollar Luke? Tänkte jag oroligt. Vi hade nästan hunnit undan, när jag hörde en röst bakom oss.
" Nej, men se på," sa en mjuk och vacker röst, men jag visste att det var ett monster " två halvblod." Två? tänkte jag förvånat och såg mig omkring efter Annabeth.
" Var är Annabeth?" viskade jag till Luke
" Jag bad henne att gömma sig," sa Luke och jag slappnade av en smula. Annabeth var iallafall säker


Omg baby Percabeth
I ship it!

Omg
Baby Percabeth det är supergulligt

WEE PERCABETH!!!!

Super!!!!!

Ja eller hur

Bravo Ami! Du fick ett Percabeth moment
Du är en fantastisk författare ingen tvekan om saken.

JÄpp sansants!