Elbastian +10 [PRS]

Glee stod inte högst upp på listan över Sebs favoritgrejer att titta på. Det var däremot bättre, mycket bättre, än att bryta en gammal Boyd-tradition. En av de få Boyd-traditionerna som han faktiskt tyckte om och inte kände sig tvungen att bryta nu när han inte bodde hemma i Albany längre.
Men Glee. Trots att det var en konstig serie, och en musikal ovanpå det, så kunde det faktiskt vara mysigt att titta på. En ren nostalgitripp tack vare musiken.
”Glee it is”, svarade han, men slog sig inte ner i soffan ännu. Istället drog han upp sin vape ur fickan och viftade lite med den.
”Sätter du på ett avsnitt så kommer jag snart?” frågade han och fick förmodligen ett godkännande av den äldre. Isåfall gick han ut på den lilla, lilla balkongen. Balkongen som var så liten att det knappt ens fick plats en stol. Balkongen som egentligen skulle kallas för ett skämt. Nåväl, den var i alla fall bra för ensamtid. Att vapea däremot var väl egentligen inte bra för något. Men det var bättre än cigaretter. Seb luktade inte rök längre. Och sen var den där söta vattenmelonsmaken bättre, otroligt mycket bättre, än röksmaken.
Efter en liten stund gick han in i lägenheten igen. Slog sig ner bredvid Elliot i soffan och la armen kring hans axlar.

Nej, Glee var kanske inte den mest intressanta serien. Det höll Elliot helt klart med om. Men den var...chill. Lagom avancerad för två trötta hjärnor. I alla fall Elliots hjärna. Men ja, det var ändå en mysig serie. Nostalgi. Musik. Lagom handling för en fredagskväll.
Drogerna var, inte helt otippat, något som den äldre inte tyckte om. Inte alls. Visst var han tacksam att det inte var något tyngre Seb sysslade med, men drog som drog. Mer egoistiskt tänkt så var smaken dock något positivt. Liksom om det var så nödvändigt att röka på så luktade och smakade sambon betydligt bättre av detta än av cigaretterna. Fast han tyckte illa om det ändå, och det var den yngre välinformerad om. Men Seb hade ju sällan(eller aldrig?) något annat än smakämnen i hemma. Definitivt något bra. Och en detalj som Ellio kanske borde fokusera mer på. det var ju liksom inte något vardagligt. Nåväl, Elliot ville ändå få bort den där rökpinnen ur de bådas liv. Men båda två var trots vuxna män och de kunde inte bestämma hur den andre skulle leva sitt liv. Livet fungerade ju faktiskt inte så. Vilket var en väldig tur när det kom till det mesta förutom detta, enligt den äldre åtminstone.
Elliot nickade kort och började därefter leta fram Glee på teven. Han valde ett julavsnitt. Vilket kanske inte var sådär jätteschyst med tanke på det som sagts tidigare, men what to do. Elliot hade julkänslor i kroppen. Julmusik liksom. Det föll väl inte under kategorin julfilm? Nä, det var ju en serie. Jaja, han pausade i alla fall tills dess att Sebastian kommit tillbaks och satt sig ner och därefter lutade han huvudet mot den andres axel. Kände tröttheten i kroppen. Frågan var hur många minuter de två skulle orka hålla sig vakna?

Nej, att röka på var verkligen ingen vardaglig grej. Rent krasst sagt var det väl en Kyle-grej. Ja, för i princip enda gången han rökte på var när han umgicks med Kyle, vilket inte var alls ofta. Vilket var synd samtidigt som det var tur. För Seb gillade ju sin vän, även fast han insåg att Kyle inte var sådär jättebra att umgås med egentligen. Fest hela tiden, röka på, ibland något tyngre... Inte för att Seb höll på med något tyngre. Nej, verkligen inte. Men det var verkligen inte nice att se Kyle hålla på med sånt. Och Elliot hade säkert dödat honom om han fått reda på att Kyle knarkat i deras lägenhet när han var borta. Det där med ärlighet var fortfarande inte hundraprocentigt. Men ibland var det bara bra att hålla saker inom sig, eller hur? Och det var inte helt oärligt att inte nämna något - Elliot hade ju faktiskt inte frågat. Äh, strunt samma.
Seb såg att Elliot hade valt ett julavsnitt. Ett julavsnitt är faktiskt inte samma sak som en julfilm, så Boyd-traditionen bröts inte. Inte helt. Men det tog ändå emot en del.
”Du tänjer verkligen på gränserna”, mumlade han och skakade svagt på huvudet.

Sant. Valet av avsnitt var definitivt på gränsen. Samtidigt var det kanske inte det mest allvarliga. Sebastian kunde allt stå ut. Ja, helt klart.
"Mm, men du älskar ju mig ändå", svarade Elliot och blickade upp på den andre med hundvalpsögon. En underton av skämtsamhet givetvis, även om det självklart (förhoppningsvis) stämde. När det kom till de där delarna hade paret kommit en bra bit på vägen. De var absolut inte framma än, men det blev bättre. Elliot visste att han var älskad av den yngre. Att han inte behövde tveka vid minsta lilla bråk eller snedsteg. Och förhoppningsvis kände Sebastian likadant. Sen så var det som sagt inte felfritt och de var ju trots allt två osäkra själar. Men framstegen var ett faktum.
"Du har inte heller jättemycket att komma med efter alla dessa år med Gossip Girl", påpekade Elliot och gav den andre en mer menande blick. Ja, herregud vad den äldre fått stå ut med det där. Seb var the king of Netflix men tja, ibland var det inte fantastiska val. Framför allt sattes vissa filmer och serier på igen...och igen...och igen.

Det kunde han inte protestera mot. Det var ju självklart att Seb älskade Elliot, julavsnitt eller inte. De där valpögonen som sambon dessutom tenderade att använda sig av överskuggade också julavsnittet. Åh, så otroligt söta.
”Du kan inte jämföra Glee’s julavsnitt med Gossip Girl”, kontrade han med en underton av humor. Men det var ändå sant. Glee och Gossip Girl var på helt olika nivåer! Glee kunde inte ens mäta sig med mästerverket med de rika tonåringarna i spetsen. Kanske hade Seb alltid gillat serien just för att tonåringarna där var rikare än han själv. Vilket var skönt för då kunde han i alla fall tänka att ”Gud, jag är inte så konstig”. För tja, rik = konstig. Det var i alla fall så som det kändes. Eller hade känts. Nu när han flyttat hemifrån var han ju allt annat än rik.
”Om du inte passar dig byter jag till Gossip Girl”, tillade han sedan och snappade åt sig fjärrkontrollen.

Kanske inte. Fast samtidigt jo. Elliot kunde ofrivilligt de flesta repliker i Sebs topp 10 Gossip Girl-avsnitt. Glee’s julavsnitt hade varit på max fem gånger då Seb varit hemma. Mm. Så det så.
Elliot blängde skämtsamt upp på den yngre, som då plötsligt snappade upp kontrollen. Hot, huh?
”Neeej”, gnällde han och försökte sträcka sig efter fjärrkontrollen. Troligtvis med begränsad framgång.
”Jag tycker jag sköter mig väldigt fint”, protesterade den äldre, fortfarande med den humoristiska undertonen of course. Och samma hundvalpsögon som tidigare. Väldigt praktiskt.

Mycket riktigt var det med begränsad framgång som Elliot sträckte sig efter fjärrkontrollen. Det var en fördel med att vara en bit längre än Elliot - det var mycket enklare att retas. Däremot tyckte nacken nog inte att det var värt det...
”Du tycker det alltså?” frågade han lika skämtsamt som Elliot och sänkte sedan ner armen med fjärrkontrollen i. ”Personligen skulle jag säga att du missköter dig genom att överanvända den där grejen du gör med ögonen...” Valpögonen, alltså. Sebs vokabulär hade visserligen utökats sedan high school, men det var fortfarande bristande och de rätta orden tycktes alltid försvinna när han behövde dem.

Elliot nickade tills den andra kommentaren. Då övergick det till blängande. Seb hade väl rätt. Lite överanvänt var det nog. Men han visste att den yngre hade svårt att motstå den där blicken. De gröna ögonen. Fast Elliot hade ju svårt att motstå det mesta med den yngre så det var typ balans. Nästan rättvist.
”Åh, vad jobbigt för dig”. Han skickade iväg en menande, skämtsam blick i den yngres riktning, innan han istället lutade huvudet mot axeln intill.

Skämt åsido så var Elliots valpögon faktiskt jobbiga för Seb. Ibland. För de tog liksom bort hans fria vilja. Elliot kunde nog få Seb att göra det mesta, bara han tog till med valpögonen. Så jo, valpögonen var jobbiga. Inte just då, dock. Just då var de bara söta och fick ett leende att växa fram över läpparna.
”Jättejobbigt faktiskt”, sa han medhållande. Skämtsamt, som Elliot, men med en underton av allvar. För det var ju faktiskt sant, delvis, i alla fall. Men det kändes som att deras lilla retsamma snack var slut nu. Därför tryckte han igång avsnittet och la återigen armen kring Elliots axlar.

Duetter, kyssar och drama. Glee blev snart bara bakgrundsmummel till två sovande män. Sebastian hade somnat och inte långt därefter hade även Elliot slumrat till. Det var långt ifrån första fredagskvällen som slutade så. Idéen som många hade när de flyttade hemifrån, om sena kvällar och kanske sex, ja de stämde sällan överens med verkligheten. De hade det ju mysigt och så men de slitsamma arbetsdagar slutade oftast i tidiga kvällar och soffsovandes.
Elliot vaknade i alla fall när det var mörkt ute. Eller tja, New York var aldrig mörkt, men det var åtminstone natt. Den äldre sträckte sig efter mobilen på soffbordet. 03.12. Wow. Att lyckas sova på soffan så många timmar var nästan imponerande för att vara Elliot. Men nu gick det inte att sova längre. Hmm. Han satte sig försiktigt upp och drog åt sig en filt. Varsamt stoppade han om den sovande sambon och plockade därefter upp fjärrkontrollen. Teveskärmen undrade om han fortfarande tittade. Svaret var väl egentligen nej, men Elliot klickade i det motsatta. Klickade ut sig från Glee-världen och satte istället på den där ”filmen” men bara en brasa. Den som var en öppen spis att ha i bakgrunden liksom. Det knastrade så mysigt. Och visst var det klyschigt, men det var ju Elliots signum.
Därefter kröp han ned under täcket i sängen. Gav sömnen ett nytt försök. Och ett till. Och ett till. Men det gick inte. Det gjorde däremot tiden. Ugh. Det var något som skavde. Hmm. Disken? Ja, kunde det vara den? Egentligen var det tveksamt men det var värt ett försök. Nu hade han ju försökt ett bra tag.
Ja, så för andra gången den natten kom fötterna i kontakt med golvet, men den här gången styrdes stegen ut till köket. Och väl där började diskandet av den kvarvarande disken.