Vidomina Och Ginerva2003

”Ja alla färger är jätte fina och dom kan blandas in i varandra och bli onändliga” sa hon och log. Hon la till baka nallen i byrån.
”Jag har haft honom sen jag var jätte liten” sa hon.
”Så bor sinna vänner i närheten med tanke på att du var här utanför” frågade hon. Hon undrade varför han var här med henne och inte med sinna vänner istället.
”Jag brukar plugga mest” sa hon.
”Hur långtid tar det för dig hem härifrån” frågade hon.

Kaspar svalde. Genast blev han osäker, men lika snabbt samlade han sig. Envis som han var hade han bestämt sig för att inte avslöja sig. Hans vänner.. Ja, nog kände Kaspar till flera, en del människor till och med, men de flesta var demoner. Demoner som han, som vandrade på denna jord.
"Jag bor på andra sidan staden.", sa han som svar och hoppades på att hon inte skulle fråga något mer om det. "Jag har en lägenhet med en av mina vänner." Det var ju sant, men mer behövde Kaspar inte berätta tyckte han. Dessutom, det skulle ju inte handla om honom, det skulle ju handla om henne.
"Plugga? vad pluggar du då?", sa han i hopp om att styra konversationen bort från honom. Kaspar ville lära känna Bella mer.

”Jag pluggar vård och omsorg” sa hon. Hon tänkte på vad hon mer skulle säga. Hon hade ju så många frågar om honom han verkade ju så intressant till skillnad från henne.
”Om du skulle vilja kan du få sova över med tanke på att det nog kommer att ta lång tid hem men jag förstår om du inte vill vi har ju precis träffas så glöm det jag sa jag är bara lite konstig” sa hon nervöst och blev helt röd i ansiktet. Hon hade ju verkligen skämt ut sig

Kaspar pausade för ett ögonblick för att lyssna på Bellas ord. Sova över? Det lät för bra för att vara sant..! Han blick lyste upp. "Jag sover gärna över. Min vän, han klarar sig.", sa han för att förtydliga sig. Hon hade ju rätt, det var en bit till andra sidan staden. Det skulle bli sent innan han var där.
"Men du menar väl inte att vi ska lägga oss ännu? Finns det inget.. inget du vill göra först?" Kaspar svalde och gick fram till henne igen. "Visa mig resten av huset. Det verkar så vackert här.", sa han och tänkte för ett ögonblick tillbaka på det hem han upplevt i demonriket. Det var inget som liknande det här.
"Finns det fler som bor här?", frågade han sedan.
Vård och omsorg.. det sa honom ingenting. Han visste inte vad hon pratade om. Men han ville inte verka oförstående och teg därför istället.

Hon blev så glad att hon kramade om honom men sen kom hon på dig själv och backade.
”Förlåt jag borde inte gjort sådär” sa hon.
”Vi kanske kan se en film i vardagsrummet om du vill min mamma har en stor samling med skräckfilmer” sa hon.
”Kom så visar jag dig runt” sa hon och gick ut ur sitt rum och vidare till sina föräldrar rum.
”Här sover mina föräldrar när dom är hemma” sa hon. Sen gick hon till badrummet.
”Här är badrummet” sa hon.

Ett rus fyllde sig i honom när Bella lade armarna om honom i en omfamning. "Det gör ingenting.", försäkrade han och önskade att hon skulle göra det igen. Men istället bestämde han sig för att hålla sig nära Bella. Han följde hennes steg då hon tagit på sig uppdraget att visa honom runt i huset. Det verkade mycket större än han trott. Sovrum.. Badrum.. Kaspar såg noggrant på och nickade då hon förklarade rummens funktion.
"Det är fina rum allihop. Har du ett favoritrum?", frågade han då och sneglade på Bella med ett litet leende på läpparna. Han kände nyfikenheten ta över. Men han gjort ingenting för att stoppa det.

”Nej jag har inget favorit rum” sa hon. Hon visade honom resten av alla rum.
”så vill du se film” frågade hon. Hon gick in i vardagsrummet och satte sig hon tittade på honom och väntade på att han skulle svara så hon gick höra hans finna röst. Men då ringde hennes mobil. Det var en kille i skolan som ville att hon skulle göra hans läxor också men hon vägrade men han gav sig inte. Hon svarade inte.

Kaspar drog sig till minnes att hon berättat om sin moders samling av skräckfilmer. Filmer.. det var underligt för honom, men Kaspar skulle inte låta sig avslöjas för det. "Ja, jag ser gärna en film med dig." Han visste ju att människorna älskade detta.
Han följde efter henne till vardagsrummet då Bellas telefon ringde. Han kunde ana Bellas frustration. Eleven verkade inte vika sig för Bellas vägran. Kaspar sträckte sig efter telefonen och klickade bort samtalet. Han kom på sig själv att ha stört hennes frid. "Han verkade störa dig. Han är inte värd din tid. Låt honom inte styra dig så," Kaspar sneglade på telefonen och räckte över den till Bella igen. "Vi kan se på film istället."
Kaspar drog på ett leende och gick över till soffan för att slå sig ner bredvid Bella.

Hon satte på en av skräckfilmerna. Hon försökte att inte bli rädd men då och då hoppade hon till och skrek.
”Förlåt jag är bara lite lätt skrämd” sa hon mitt i filmen. Hon tog hans hand utan att tänka. Filmen gick och det började bli sent och tillslut somnade hon och hennes huvud landade i hans knä. Hon sov djupt och mumlade fram.
”Du är söt”

Kaspar tittade på skärmen som visade skräckfilmen och verkade inte särskilt investerad i filmen. Han hade bara intresse för Bella. När hon tog tag i hans hand flämtade han, men samlade sig genast. Hon var närmare honom. Han lät hennes hand vila i hans utan att besvara hennes grepp. Ett litet leende formades på hans läppar.
När Bella sedan somnade och vilade sitt huvud i hans famn kände han sig överväldigad av hennes närhet och ryckte sig därifrån så att han råka väcka henne. "Åh. Jag.. Förlåt.", sa han och flackade med blicken. Hur skulle han ta sig ur den här situationen?
"Jag.. behöver dricka vatten.", ljög han och hoppades på att hon inte skulle fråga honom om hans märkliga beteende. Han förbannade tyst sig själv och försvann in i köket samtidigt som han funderade på hur han skulle rädda situationen. Kaspar ville så gärna ha henne, men inte på det här sättet.