Hush hush PRS Emma07 & wolfy

"Nja, ibland." Hon hade mer menat att hon tyckte om att röra sig i naturen, inte att hon släpade med sig penslar och tavlor för att ställa sig någonstans och måla. Ezrael verkade också ha ett intresse för att vara utomhus vilket var trevligt. Något gemensamt hade de åtminstone. Att han besökte gymmet ofta var inte riktigt något som förvånade Josie. Hon hade inte kunnat undgå att lägga märke till hans imponerande välbyggda fysik. Själv hade hon inte satt en fot på gymmet på länge vilket nog inte var så svårt att gissa med tanke på hennes slanka och klena kropp. Hon studerade honom under tystnad en stund innan hon bestämde sig för att beundra utsikten igen.

Han nickade lätt som för att visa sitt intresse, lät sedan blicken vila på henne för en stund. Hon var vacker, och så lik. Men det var inte det viktiga, även om han nästan misstänkte att nån spelade honom ett spratt.
”Vad jobbar du med? Eller pluggar du?” Frågade han nyfiket. Själv hade han aldrig fått en riktig utbildning - kriget hade kommit i vägen, och numera när han var tillbaka igen så hade han inte orkat ta upp det igen utan gått direkt till jobb.

"Jag går mitt sista år i high school." Tack och lov för den saken, hon längtade efter dagen då hon äntligen skulle kunna säga farväl till skolan. Det kändes som om dagen inte kunde komma fort nog. Ett par månader till skulle hon behöva ge sig till tåls.
"Jobbar du?" Han såg inte ut som någon som gick i skola. Nu kunde han knappast vara mycket äldre än henne, hon hoppades i hemlighet på det i alla fall, men hon fick ändå intrycket av att han gått ut i arbetslivet.

Han kunde nog ha gissat att hon fortfarande gick i skolan, inte direkt för att hon såg ung ut utan det var väl snarare mest en känsla han hade. Han brukade kunna ha en god känsla för sådant, men det klart att det inte var alltid den stämde.
”Har du tänkt plugga vidare?” Frågade han nyfiket, hade ibland önskat att han själv lagt lite mer tid på utbildning. Men han trivdes också väldigt bra med sitt jobb nu och hade inte velat byta det till något annat. Inte nu åtminstone. Han nickade något åt hennes fråga.
”Japp, som tatuerare.” Förklarade han enkelt.

"Vid något skede, antar jag." Några direkta planer på att söka vidare utbildning hade hon inte för tillfället. Hon ville ta det lugnt en tid, försöka hitta sig själv. För sanningen var att hon inte riktigt visste vem hon var. Hennes ögon glänste av ren intresse då han avslöjade att han jobbade som tatuerare. Vid enstaka tillfällen hade hon själv övervägt att tatuera sig men alltid ångrat sig.
"Och vad betyder dina tatueringar?" frågade hon, hade inte kunnat undgå att lägga märke till att han själv hade mönster på kroppen. "Hur många har du?

Han förstod det där så väl, och på ett vis avundades han henne som hade hela livet framför sig så formbart på det där viset. Nu kunde han visserligen också forma sitt liv mycket, men han skulle ju alltid tvingas leva i en lögn hur han än gjorde. På ett ställe han inte hörde hemma på och inte trivdes på, åtminstone inte med vad han var. Det hade väl varit okej ifall man åtminstone hade det där unset mänsklighet, känslorna. Det var det man saknade mest, nu gick livet som i svartvitt istället.
”Lite olika. Dem flesta har ingen större betydelse ärligt talat.” Log han tillbaka, även om en del faktiskt hade med hans liv att göra.
”Ett tiotal ungefär, men jag jobbar på att bygga ihop dem lite mer.” Sade han, hade lite olika planer men hade inte beslutat sig fullt ut ännu.

"Får jag se?" Om han inte var blyg med att visa upp sig, vilket hon inte riktigt fått intrycket av att han var, så såg hon ingen anledning till varför han skulle be henne att hålla sig på avstånd. Josie slöt avståndet mellan dem och lyfte sin hand för att placera den mot hans arm, förde sedan långsamt sitt pekfinger längs med tatueringen. Att han hade ett tiotal utav dem men att ingen hade en större betydelse för honom lät lite otroligt i hennes öron, men samtidigt så hade hon ingen anledning att inte tro på honom. Folk försökte oftast tuta i en att det alltid låg någon lång, betydelsefull historia bakom alla tatueringar. Precis som om man inte kunde ta en bara för att man ville.

Ezrael log genast, något roat över att hon verkade lite nyfiken på hans kropp men kanske främst glädje över att hon verkade rent intresserad av det. Dem flesta såg på tatueringar med rynkade näsor och fnysningar, trots att han nu inte var tungt tatuerad, inte ännu. Han hade ju lite tankar på en sleeve med lite änglatema - något väldigt vanligt, men som ju hade mer betydelse än för dem allra flesta.
”Du har inte tatuerat dig då? Eller har planer på?” Frågade han nyfiket samtidigt som han drog av sig t-shirten då han främst hade tatueringarna kring överarmarna och ryggen.

Långsamt tassade hon runt honom för att syna alla tatueringar han blottat för henne, försökte att inte ta in det faktum att han faktiskt stod där med bar överkropp eller tänka på vad det innebar. Jösses. Ezrael var en väldigt attraktiv ung man men de här tatueringarna gjorde honom ännu mer... delikat, så att säga. Hon bet sig omedvetet i läppen men kom på sig en stund senare och harklade sig lätt.
"Inga tatueringar," sa hon med en lätt skakning på huvudet, "kanske någon gång i framtiden. Jag vet inte riktigt om det skulle klä mig." En liten tatuering här och där skulle hon kanske kunna tänka sig men hon kände sig rätt tveksam, inte minst för att hon var rädd över att det skulle vara smärtsamt.

Ett litet flin spred sig på Ezraels ansikte, hennes uttryck sade en del om att hans agerande hade påverkat henne åtminstone en del. Han kunde inte riktigt sätta fingret på varför men det gjorde honom nöjd på något vis. Varför var väl en god fråga, det var väl främst för att det var roande. Han hade ju egentligen inte haft några direkta sådana planer med henne, men det var väl helt enkelt alltid roligt när någon reagerade på det viset.
”Vad? Har du aldrig sett en barbröstad man förut?” Frågade han med ett höjt ögonbryn, följde henne med blicken medan hon promenerade runt honom.
”Det tror jag nog. De flesta klär mycket bättre i sånt än dem tror.” Log han.