Hush hush [PRS Emma07 & wolfy]

"Och jag som trodde, efter mitt lite misslyckade försök att agera chaufför, att du fått nog av spänning för ikväll," skrattade hon och knuffade lätt till honom med armbågen.
"Jag tycker allt att du ska visa mig om du lever upp till ditt namn. Löparen, va?" Grace greppade tag om hans hand innan hon började springa, ansåg det vara bäst att hon rörde på benen innan hon hann ångra sig. Hon skulle knappast orka ens ett varv runt banan i den här farten - att springa var inte direkt hennes favorit när det kom till att röra på sig. Det här hade definitivt varit en dålig idé men det tänkte hon naturligtvis inte medge högt.

Ederel skrattade lätt till igen, flinade brett emot henne.
”Säger den som gav upp efter tre varv.” Retades han, trodde - och hoppades - åtminstone inte att hon skulle ta illa upp då hon verkade gå att skämta mycket med. Men han måste säga att hon förvånade honom då hon gav sig iväg sådär oväntat, men han var inte heller sen med att följa efter henne. Han hade själv inga problem med att hålla jämna steg, men så var han ju också något snabbare än medelmåttet tack vare sitt ursprung. Han hängde med henne en bit, innan han tog sig ur hennes hand för att istället ta ett tag kring hennes midja och lyfta upp henne.
”Fick jag godkänt?” Log han glatt, fortsatt medans han höll henne upplyft. Han kunde inte låta bli att ge efter för frestelsen och närma sig hennes läppar i en kyss igen.

Grace lyfte lite på ögonbrynen åt orden som lämnade hans läppar innan hon skrattade till. Han hade kanske en poäng i att hon gett upp lite för fort. Plötsligt försvann marken under hennes höfter och det dröjde ett ögonblick eller två för hennes hjärna att registrera att han lyft upp henne i sin famn. Jösses, hur stark var han egentligen om det var något han kunde göra medan han sprang utan att sakta ner det minsta? Väldigt impinerande. För att inte tala om att det faktiskt var ganska sexigt. I och för sig så fanns det knappast mycket alls den här mannen kunde göra som inte kunde tolkas som hett.
"Mm, du får ett stort plus i kanten," mumlade hon innan hon lät sina läppar möta hans.

Ederel förlorade sig helt i kyssen för några sekunder efter att ha stannat till, släppte till sist ned henne på marken för att sedan kunna lägga en hand om hennes nacke istället. Han kunde inte låta bli att undra för sig själv varför han fastnat så för henne - för han skulle ljuga om han påstod att kyssarna inte gjorde honom lycklig. Dem väckte något som var det närmsta han kommit en känsla på väldigt, väldigt länge - och för stunden var alla de där tankarna på att döda någon helt försvunna. Han behövde ta reda på vad det här var först, varför han faktiskt kände så för henne. Kände något.

Hon hade aldrig upplevt en liknande känsla som den som nu fyllde henne inombords. Det var som om en ny del av henne vaknade till liv, en del hon inte vetat om att existerat. Nu behövde hon inte längre undra hur det kändes att bli kysst. Inte bara en lätt, lekfull puss på läpparna utan en riktig kyss. Hon skulle gå på moln resten av kvällen. Efter en stund avslutade hon kyssen. Hon kunde fortfarande känna smaken av hans läppar mot sina egna vilket fick henne att stryka tungspetsen över dem.
"Jag vill prova igen." Grace nickade i riktning mot bilen. Hon trodde inte att det skulle gå mycket bättre nu heller men fick hon sitta i hans famn igen så var det värt att skämma ut sig lite.

Tänk vad en kväll kunde ändras fort. Nu blev han riktigt glad över att få sitta med henne i sin famn igen - inte minst för att det skulle ge honom en chans att kärleksfullt jävlas lite med henne dessutom. Sen vore det ju ett roligt plus i kanten ifall hon skulle lyckas lära sig köra bil på kuppen.
”Kom.” Log han, släppte taget om henne för att istället ta hennes hand och gå emot bilen. Väl där slog han sig ner i förarsätet igen, väntade tålmodigt på hennes tur att sätta sig ner.

"Du kunde väl ha sprungit med mig i famnen igen," klagade hon tillgjort besviket men kramade lätt om hans hand och började gå vid hans sida. Då de kommit fram till bilen satte hon sig tillrätta i hans famn. Visst var det lite trångt men det gjorde henne ingenting alls. Hon planerade bara att köra några varv runt banan. Grace tryckte på gasen och pep till då bilen susade framåt. Hon tyckte visserligen om när det gick undan men hon ville inte att den här kvällen skulle sluta olyckligt. Att ta det lite lugnare vore kanske en god idé.

Ederel skrattade till igen.
”Tyvärr. Det var du som ville köra, då får du ta dig dit på egen hand.” Log han glatt.
Han fick snart annat att tänka på då hon satte sig hos honom igen, log återigen åt det gulliga ljud hon gav ifrån sig efter att ha gasat. Han lät försiktigt läpparna möta hennes nacke och axel, medveten om att det kanske var smått taskigt att distrahera henne på det viset - men också så kunde han inte låta bli. Hon var väldigt lockande där hon satt, och han hade en känsla av att hon kunnat göra precis desamma.

Grace kunde inte direkt påstå att hon förtjänade en guldstjärna efter den här åkturen heller. Ederel verkade ha bestämt sig för att försvåra körningen ytterligare genom att retas. För hon kunde inte riktigt fokusera på att bara gasa, bromsa och hålla sig på vägen när hon samtidigt kände av hans mjuka läppar mot sin hals och nacke.
"Inte rättvist," suckade hon ljuvt och vred långsamt på sig i hans famn, tänkte inte på att det kunde ha en viss effekt på honom. "Vill du att jag kör ner i diket eller mot ett träd?" Det kändes som om vad som helst kunde gå fel nu.

Trots orden så tvivlade han starkt på att hon var särskilt missnöjd med vad han höll på med - iallafall om han skulle tolka av hennes ton. Eller hennes rörelser. Det var oklart ifall hon gjorde det för att jäklas eller inte, men han skulle nog satsa sina pengar på det första. Inte för att han klagade på det, han skulle ljuga om det inte påverkade honom något heller. Han lät försiktigt placera en hand på hennes lår.
”Jag skulle satsa på mittengräset, mindre chans att volta där.” Flinade han lätt retsamt, fortfarande utan att sluta upp med kyssarna. Lät försiktigt fingrarna leka lite.
”Men det klart, om jag vore du så vore det ju inte omöjligt att stanna heller.” Log han.