Felis catus - Vidomina & Medi

Ett litet leende smet från hennes läppar men lät sin blick glida runt lokalen. Denna var mycket finnare än den förra. Luktade inte lika illa och denna var mer upplyst.
Hon uppfattade sitt namn och vände huvudet mot de båda innan hon harklade sig.
"Oh.." Hon drog ett djupt andetag innan hon såg mot Lottie.
"Det är så här. Min far är köpman och har rest överallt. Men jag tror han var här nere det mesta. Jag vill gärna komma i kontakt med hans vänner. " Hon blickade in i hennes ögon.
"Känner du någon William Kennaway? " Hennes hjärta slog allt fortare. Hon hade inte sett sin far på två år och hon såg sig om.

Lottie höjde häpet på ögonbrynen. "Wow, du ödslar ingen tid, raring." Lottie funderade lite och såg sig om för att försäkra sig om att ingen hörde på. "Kom. Inte här. Ut." Lottie nickade mot utgången och gick före de ut i solskenet. Hon gick runt hörnet. Där kunde förbipasserade fortfarande se, men de skulle inte locka till sig alltför mycket oönskad uppmärksamhet.
Louie gick efter Lottie ut i värmen igen.
"Ja, jag har hört namnet.", började Lottie och såg fundersam ut. Louie tänkte att det bådade inte gott. "..Men jag är rädd för att det är allt." Hon pausade och såg efter hur Flora verkade ta nyheten. För Flora hade gett skenet om att det gällde något viktigt. "Däremot hörde jag bekanta till Mr Kennaway lägga till i hamn igår kväll. Du borde kanske fråga dem istället? Men jag varnar dig..", Lottie tog Floras hand och såg djupt in i hennes ögon eftersom det var viktigt att Flora hörde på. "..De är inte vilka som helst. De arbetar i andra kretsar. I kretsar med makt. Gör inget dåraktigt."
Lottie släppte taget om Floras handled.

Hennes blick ljusnade en aning innan hon blev utdragen i solljuset igen. Det stack lite i ögonen men nickade sedan.
"Så min pappas bekanta kommer ikväll?" Hon såg över axeln och nickade sedan.
"Jag hoppas verkligen jag känner dem." Sa hon inncn hon log vänligt.
"Åh snälla kan jag inte få stanna här? Jag är livrädd för Francis. Den mannen är så obehaglig. " Hon ryste till och skakade sedan på sig.

"De har affärer att göra under dagen är jag säker.." Hon såg om igen för att se efter ifall de hade någon oönskad uppmärksamhet på sig. Men när Lottie inte såg någon vände hon sig till Flora igen. "Men någon gång måste de ju äta också." Hon borstade handflatorna mot varandra för att få bort smuts. Ett tecken på att hon ville gå vidare. Men så stannade hon upp i en rörelse då Flora frågade om att få stanna kvar. Men Louie hann före. "Flora. Kommer du inte ihåg vad kapten sa? Du har inte tid att slösa. Är det här din plan verkligen?" Flora rynkade pannan och såg oförstående ut på Louie och sedan tillbaka på Flora igen. "Har du lagat bläckfisk någon gång tidigare? Ska du vara här så får du göra nytta. In i köket med dig." Lottie vände sig om för att gå därifrån.

Flora såg oroad ut och såg snabbt på Louie.
"Jag trodde jag hade en plan. Det gick väl inte så bra. Min fars bekanta kommer ikväll. Det fanns inga bankmän så jag får väl göra såhär." Hon såg på Lottie och skakade på huvudet.
"Jag har inte lagat till något." Hon gav henne ett lende och gick sedan efter.-

Louie greppade tag om Floras axel för att hindra henne att följa efter Lottie.
"Vänta." Han gick runt henne för att möta hennes blick. "Vad var din plan? Ska du bara låta slumpen ta över? Vad gör du om Francis får reda på att du är här? Du måste vara listigare, Flora, om du ska vinna över Francis." Han pausade och funderade, eller snarare övervägde om han skulle fortsätta att prata. "Han spelar fult, Flora.", tillade han sedan och såg mot henne.

Hon hajade till och vände sig mot honom och såg in i hans ögon. Sedan suckade hon och skakade på huvudet.
"Ska vi gå ner till hamnen då? Kanske någon känner min far." Hon blev genast en aning blekare och såg sig om.
"Han ser ut som han spelar fult. Jag vill verkligen inte förlora. Men om ingen är där så spring din väg. Rym snälla." Hon såg sårad ut innan hon tog hans hand. Höll den i sin.
"Jag vill inte vara med honom."

Louie såg efter Lottie, men hon hade redan gått in i värdshuset igen. Blicken for på Flora återigen.
"Du måste vara listigare än Francis." Han insåg hur dumt det lät. Francis var pirat, han skulle ändå inte följa reglerna. Flora spelade ett spel som var omöjligt att vinna.
Istället kunde hon kanske försöka överraska Francis? Överlista honom kanske, på något sätt?
"Ge inte upp än.", sa Louie tillslut efter några sekunders betänketid. "Hamnen är bra. Vi går dit." Louie började gå. "Berätta mer om din far? Han kan säkert hjälpa dig."

Hon kände hur solens varma strålar värmde henne och hon såg på honom. Log mjukt innan hon började gå.
"Åh vad ska jag säga? Min far är en väldigt vänlig själ. Han var inte hemma när jag blev tagen. Han var nämligen borta på uppdrag. Så om han ser mig här så blir han säkert rasande." Hon såg mot honom.
"Han är köpman och är väldigt högt uppsatt. Så om han är här kommer han ta mig med sig." Hon blickade på honom.
"Ta dig med ifall du vill lämna detta liv." Hon såg sig om och suckade.

"Hm. Köpmännen är kanske din bästa chans trots allt?" Louie lät förvånad och drog ett djupt andetag. De hade kommit fram till hamnen. Inte långt härifrån fanns torget och marknaden. Det var många förbipasserande.
Och skeppen! Här på ön lade många skepp i hamn. Det var en av de populäraste öarna trots allt. Men det var en häftig syn. En av skeppen var Francis. Louie fick genast en idé och sken upp.
Han hade hört vad Flora hade delat med sig av, men hans idé kändes viktigare att berätta för Flora nu, än att svara på hennes historia.
"Skeppet. Skeppet Flora!" Louie vände sig till henne. "Det kanske finns något på skeppet som kan hjälpa dig vinna över Francis? Det kanske finns något på skeppet som du kan använda till din fördel? Något som kapten har?"