vampyrklanen

Jane hoppades att han skulle vara i tid....men med människor fick man förstås inte vara allt för kräsen.
Hon ryckte på axlarna och log lite.

När han var framme och vid byggnaden så går han in som om det inte var något speciellt med platsen eller just nu så är han där och ser sig omkring funderar på var köket var denna lokal är enorm så det är nog bäst att inte vara för virrig.

Jane hörde plötsligt steg som inte tillhörde en vampyr.
Det var nog Dylan så hon började gå mot det hållet.
Hon hade inte visat honom köket så han hittade nog inte dit.

Lite osäker på vart han ska så ser han Jane om han minns namnet på henne kommer mot honom och sa " god morgon" sa han medan han fortfarande funderar över filmen som han såg.

Jane bara log, om han bara visste att hon inte sov men sedan sa hon.
- Tack detsamma....har du sovit gott?

Dylan suckar och sa " Jo då bara att det är mycket mardrömmar som kommer" sa han och funderade på om han vill tala om det för henne om det som hände.

Jane såg på honom och han verkade lite fundersam ut men vile inte riktigt ta upp det men sa i stället.
- Besöket kommer ca 13.00 och det är ca 100 personer så det behövs mycket fika.
Tror du att du klarar det på den tiden....annars kan kanske jag eller någon annan av oss hjälpa till.

Dylan log och sa " ja det är klart har gjort till över 200 personer så till fester och bal bröllop och andra saker" sa och började gå mot något håll .

Jane såg på honom och sa.
- Du går åt fel håll, köket är åt detta håll.

Hon började och hoppades att han följde med, byggnaden var mycket större än det han hade sett och han kunde verkligen gå vilse.

En liten rodnad spred sig över ansiktet och han följde efter henne med hopp att ingen går på honom men han kan ju alltid förska undvika det.