Och längre behöver ni inte vänta!
Nu är det oktober och jag som julmänniska tycker DEFINITIVT att det är dags för julmusik och julkänsla. Så här kommer ett lite längre julmyskapitel!
Mintygirl89
Spoiler:Tryck här för att visa!Om du svimmade av det lilla hoppas jag att du inte tuppar av alltför mycket till detta kapitlet
Avis Fortunae
Spoiler:
Tryck här för att visa!Behövde inkludera chokladen på något sätt. Den är liksom obligatorisk!
Återigen är Sirius en av de absolut roligaste och mest intressanta karaktärerna att skriva, och det blir ännu bättre i detta kapitlet
_________________________________
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Kapitel 13 - Jul
På juldagen vaknade jag av en pipande Lily. Det var enorma högar med julklappar vid sängarnas fotända och hon tittade på mig med gnistrande ögon. Barnet i oss försvann aldrig helt.
“God jul, Lily”, fnittrade jag och kastade mig ur sängen.
“Vakna, Tess! Det är jul!” Lily skakade vår väns axel som öppnade ögonen med det där trötta, förvirrade uttrycket man hade innan man helt hade vaknat. Dessutom var hon nog lite bakfull från julaftonens fest kvällen innan, men när hon insåg vilken dag det var spärrade hon upp ögonen.
“God jul på er!” Hon kravlade ur sängen och kramade oss innan vi satte oss på golvet och högg in på våra respektive högar. Det första paketet jag öppnade var från mina föräldrar - ett par örhängen i guld, formade som två månskäror. Vilket sammanträffande. Den andra presenten var från Lily och var en bedårande söt uggla hon hade virkat.
“Lily!” sade jag med gråten i halsen. “Så mycket behövde du inte anstränga dig, den är fantastisk.” Jag kramade henne hårt och såg sedan med spänning på när hon öppnade paketet från mig. Det var ett armband, även det i guld, med våra initialer - L, B, J, R, S, P-
“Det är så fint”, viskade hon och sträckte ut armen så jag kunde sätta på det innan vi vände oss mot Tess.
“Vad fick du, Tess?” frågade jag och hon såg på oss med tårar i ögonen. I handen höll hon ett brev.
“Em skickade ett brev”, sade hon och brast i gråt. Vi kröp till henne och kramade henne, alla tre med den sedan september tomma sängen i tanken, men innan ögonblicket ens var över flög dörren upp.
“Ni får inte vara här!” sade Lily och ställde sig upp, men James travade rakt in.
“Vi dejtar, inte sant?” sade han och kysste hennes hand. Hon himlade med ögonen men det var uppenbart att hon inte hade något emot uppmärksamheten. Remus stod i dörröppningen med Siris arm runt axlarna och båda såg rätt färdiga ut med turturduvorna, med Peter som kikade över deras axlar. Jag ställde mig upp och sträckte ut en hand mot Tess, innan vi alla gick ner till uppehållsrummet. Darcy satt på soffan, småpratandes med några äldre elever och hennes klasskamrater. En av sjätteårseleverna, Fabian, hade en stickad tröja med sin initial. Han hade en ny varje år så jag antog att det var en familjetradition. Elden knastrade mysigare än vanligt och bara en snabb blick ut genom fönstret avslöjade ett snötäckt Hogwarts.
“God jul”, sade Remus och kramade mig från sidan. Vi såg hur Sirius, James och Lily anslöt sig till småpratarna vid elden och Darcy lutade sitt huvud mot Sirius axel.
“God jul, Moony”, sade jag och lade armen om hans rygg. “Vad tror vi, kommer han alltid vara som en äldre bror för henne eller kommer de att landa tillsammans i framtiden?” Remus skrattade till.
“Det tvivlar jag på”, sade han. “Men kom igen, vi går ner till frukosten.” Vi lämnade uppehållsrummet med en svans av trötta, delvis bakfulla gryffindorelever.
“Du går med James, antar jag?” frågade jag Lily när vi än en gång klädde upp oss, men denna gången var det skolstaben som anordnade festligheterna. Hon nickade.
“Och du med Stewart, T?”
“Japp, han är så gullig. Han frågade vilka färger jag ska klä mig i så han kunde matcha sin outfit”, svarade hon med rösten drypande av beundran.
“Men Bel, du har inte berättat för oss vem du går med. Någon söt?” frågade Lily. Jag log ett snett leende.
“Jag går med Remus. Han frågade mig för ett par veckor sedan, när vi var i Hogsmeade.” Jag tittade i spegeln och försökte mig på sminket. Inte mitt starkaste område, så Tess kom fram för att hjälpa mig.
“Remus? Kom igen Bel, du kunde ju i alla fall försökt få till en ordentlig dejt. Släpp ut håret lite, liksom!” sade Tess med en smått besviken ton. Jag skakade på huvudet vilket fick henne att svära till. Det var kajal över halva ansiktet.
“Förlåt”, sade jag. “Men jag vill gå med någon jag faktiskt känner, och Remus är min bästa vän. Jag har hellre kul än är på någon stel dejt.”
“Om det nu inte är så att du faktiskt tycker om honom…?” retades Lily. Jag svarade inte. Tess städade upp sminkröran och gjorde klart resten, så jag öppnade garderoben och drog fram kvällens klänning. Återigen hade jag valt mörkt vinrött, en nästan identisk nyans till min Halloween-kjol, men denna var kort, lite tajtare och slutade strax ovanför knäna. Lily hjälpte mig med knapparna i ryggen och jag vände mig om för deras godkännande. Även de var klara och alla tre sken av förväntan när vi kom nerför trappan där vi skulle möta killarna. De var förvånansvärt långsamma. Vi småpratade lite med några sjätteårselever som satt i uppehållsrummet och till sist dök de upp, tre av dem finklädda. Sirius däremot satte sig på en stol vid väggen i vanliga kläder.
“Ska vi gå?” frågade James och höll ut sin arm till Lily. Han bar en djupgrön klädnad, bara en lite mörkare färg än Lilys ögon. Perfekt match.
“Vem går du med, Peter?” frågade jag innan jag kramade Remus.
“Elizabeth Abbott, en i Hufflepuff”, svarade han och rättade till sin slips. “Jag ska möta henne nu.” Han lämnade uppehållsrummet, följd av Lily och James, som inte märkte att jag och Remus stannade kvar. Jag vände mig mot Sirius.
“Varför går inte du?” frågade jag och gick mot honom.
“Känner inte för det”, muttrade han och såg nästan skyldig ut. “Dessutom är alla tjejer tagna eller har gått under jorden.” Han lutade sig bakåt och försökte med sitt nonchalanta ansiktsuttryck.
“Jag köper inte den. Vad är det som är fel, Sirius?” Han suckade och lutade sig framåt igen, vilade armbågarna på låren.
“Jag kan inte gå med någon, och tja, jag vill inte gå med någon.”
“Gå själv?” föreslog jag och Remus gick långsamt närmade. Sirius skakade på huvudet.
“Nej. Fattar ni inte?” Han tittade på oss båda, förväntade oss att vi skulle förstå.
“Förstå vad, Padfoot?” sade Remus. Sirius tittade ner.
“Jag tror jag är bög”, sade han. “Så enkelt är det.” Han och Remus utbytte en snabb blick och Remus skrattade till.
“Det är ju nyheter”, sade han med tydlig ironi.
“Tyst med dig.” Sirius ställde sig upp och lutade sig mot väggen. “Gå och ha kul nu, ni två. Jag stannar här.”
“Säker?” frågade jag. Han nickade och blinkade mot mig.
“Var försiktig, Bel.” Jag kunde inte för mitt liv förstå vad han menade.
Den Stora Salen var dekorerad från golv till tak med vinterdekorationer. Det stod julgranar i hörnen, några bord med mat och dryck längs väggarna och ett stort dansgolv i mitten, men det var tomt på danspar. Himlen var stjärnklar och några konstgjorda snöflingor föll till marken här och var. De närvarande sjundeårseleverna minglade runt och småpratade, men alla väntade på den första dansen. Bakom dansgolvet, mot den bakre väggen, stod en scen som avslöjade att ett trollkarlsband eller skolans paddkör skulle uppträda senare på kvällen. Jag såg mig omkring och försökte hitta våra vänner. Lily och James stod vid en av julgranarna med professor McGonagall och jag kunde nästan gissa vad deras konversation handlade om. Några minuter senare bekräftades mina aningar och de styrde stegen mot dansgolvet när Dumbledores röst ekade i salen.
“Välkomna, kära sjundeårselever! Som ni vet är detta årets julbal och den första av två specifika sjundeårsfestligheter. Syftet med kvällen är att ha kul, men med det sagt, glädje kommer med ansvar. Men nog om det! Låt oss börja med kvällens första dans. Jag ger er våra huvudprefekter, James Potter och Lily Evans!” Musik började spelas och paret tog ett par första, osäkra steg. Det blev gradvis bättre och så småningom fick de sällskap av fler par.
“Tror du det där ingick i deras arbetsbeskrivning?” viskade Remus och jag frustade av skratt. Han log, det sneda leendet, och bjöd in mig till dansgolvet. Jag tog hans hand och följde honom.
“Får jag?” frågade han när han vände sig om och lade handen i luften vid min midja. Jag nickade och när hans hand rörde mig sköt det små gnistor genom blodet.
“Vet du ens hur man dansar?” frågade jag och försökte ignorera känslan. Han skrattade och vi började röra på oss.
“Jag är inte sämst, men långt ifrån bäst.”
“Jag har två vänsterfötter, så lycka till”, fnissade jag. Han tittade på mig, sa till mig att han visste hur klumpig jag var med bara blicken, och vi dansade i tystnad med det enda ljudet från omgivningen.
“När är nästa lilla pälsproblem?” frågade jag efter ett tag. Han suckade.
“Imorgon.” Det förklarade hans trötta utseende, även om han verkade gladare än vanligt ikväll. En julbal om dagen håller lykantropin borta från magen, eller något sådant.
“Hinner du hem tills dess?” Hogwartsexpressen gick imorgon bitti för de eleverna som valde att åka hem över lovet, men jag var inte säker på om vi skulle nå London innan skymningen.
“Förmodligen inte.” Han skakade på huvudet. “Så jag transfererar mig bort så snart vi kommer till Hogsmeade. Men jag önskar att jag kunde ta tåget med er.” Jag stannade honom och gav honom en kram. Han var stel en sekund men sjönk ner i kramen, som att det var precis det han behövde.
“Det kommer bli okej”, viskade jag, och några ögonblick senare drog någon i min arm.
“Kom igen kramisar, vi går och tar en drink!” Det var Lily med James i sin hand. Jag tog hennes arm och Remus följde efter oss till ett av borden, fyllt med alla tänkbara drycker. Honungsöl, pumpasaft, alkoholfri eldwhiskey och till och med några flaskor med fnissvatten, som man kunde ta några droppar från till sin drink för att säkerställa en kväll fylld med skratt. Lily gav mig och Remus varsitt glas pumpasaft innan hon lutade sig mot väggen bakom sig med en djup suck.
“Har ni kul?” frågade James och vi nickade till svar.
“Dock, är detta allt kvällen har att erbjuda?” frågade jag och såg mig omkring. Dans var roligt, men inte så roligt.
“Okej för mig.” Lily ryckte på axlarna och tittade på James med tindrande ögon. De var så tagna av varandra.
“Vi kan ta en promenad, om du vill?” frågade Remus och vände sig mot mig. Jag nickade.
“Det hade varit väldigt trevligt faktiskt. Vi går.” Vi satte ner våra drinkar och styrde stegen mot entréhallen. Kylan slog emot oss med stor kontrast mot den kvava värmen inomhus och jag huttrade till. Remus märkte direkt.
“Här, ta min jacka”, sade han och började ta av den, men jag protesterade.
“Nej, det är lugnt.”
“Kom igen, Bel. Jag har en skjorta under men dina armar är bara. Ta den.” Jag suckade men tog den och hängde den över mina axlar. Vi gick långsamt utmed slottet mot Klocktornsgården som tog oss närmare trädgården och Hagrids stuga.
“Det känns rätt överskattat”, sade jag efter ett tag. Remus svarade inte men jag antog att han höll med. “Dans och så är kul ja, men i hur många timmar sa de? Hela natten?”
“Vill du gå tillbaka till uppehållsrummet? Så kan vi läsa eller spela schack eller något. Eller bara sova.” Det var, för att vara helt ärlig, det bästa jag hört idag. Men sättet han frågade på satte sig lite, han ville inte bara fly det sociala utan faktiskt vara själv med mig.
Kanske skulle balen varit roligare om vi inte hade två turturduvor i vängruppen. Men det första vi såg när vi klev in i uppehållsrummet var Lily och James som försvann in i pojkarnas sovsal. Vi frös till och vände våra huvuden mot Sirius, som satt vid elden. Han hälsade med en slö tvåfingerhonnör och vi satte oss ner hos honom.
“Antar att vi inte sover där inne i natt Sirius”, sade Remus och lutade huvudet mot soffkanten.
“Antar det”, svarade Sirius och stirrade in i elden.
Förutom godmorgon sade Lily och James inte ett ord till oss, utöver den korta meningen som informerade mig om att Lily skulle spendera lovet hos James. De sade inget vid frukosten, inget när vi packade, inget på tåget. Vår kupé var knäpptyst och man kunde nästan höra de kärleksfyllda tankarna i turturduvornas huvuden, fram tills att tystnaden bröts av det skrikande ljudet från ett bromsande tåg. Jag andades ut och lade ner min bok. I den tio timmar långa tystnaden hade jag redan läst ut en. Jag sade hejdå till mina vänner, bad Sirius att överleva eftersom han skulle spendera lovet med turturduvorna och fick ett leende tillbaka.
“Jag ska försöka”, svarade han.
“Jag kommer sakna er så mycket.” Jag vinkade, vände mig om och försökte hitta Darcy. Så snart jag hade henne vid min sida letade vi upp pappa och när vi fick syn på honom sprang vi in i hans famn.
“Jag har saknat er tjejer”, sade han och kramade oss hårt. “Nu åker vi hem.” Han höll ut armen för oss båda, och så snart vi lade våra händer på den försvann vi från perrongen.