What the shadows tell us [PRS]

Samuel nickade instämmande, fullt medveten om vad hon syftade på. Han visste att hans vänner ofta var föremål för kärleksskvaller och rykten på skolan. Framförallt Audrey och Wesley, som hade känt varandra sedan de var små. Deras nära vänskap och det faktum att de ofta sågs tillsammans gjorde dem till tacksamma måltavlor för skolans skvallerkärringar, som om det vore omöjligt för en tjej och en kille att bara vara vänner. Det var irriterande, men även om Samuel försökte ignorera alla rykten, kunde han ibland inte undvika att fundera över om det låg någon sanning i dem. Varje gång någon antydde att det kanske fanns romantiska känslor mellan Wesley och Audrey, kunde han inte låta bli att undra om de andra kanske såg något han själv hade missat. Och det fick Samuel att känna ett litet sting av avundsjuka, trots att han visste att det var irrationellt. Vad hade han ens att vara avundsjuk över? Han och Audrey var bara vänner, precis som han och Wesley. Och förmodligen skulle de aldrig se honom som något annat än just en vän. Kanske berodde hans känslor på att de stod så nära varandra, medan han själv var en outsider – den nya killen som fortfarande försökte hitta sin plats på skolan. Samuel tog ett djupt andetag och skakade av sig tankarna, försökte istället fokusera på nuet. Dörren till Edmunds rum öppnades långsamt, och ett par mörka ögon stirrade tillbaka på dem. Den unga mannen såg något piggare ut än för en timme sedan, men hans ansikte bar fortfarande spår av utmattning, med mörka ringar under ögonen som vittnade om en sömnlös natt. Det blöta håret indikerade dock att han hade hunnit ta en dusch sedan deras senaste besök.
”Det kan nog bli en del frågor senare,” svarade Samuel när vännens blick gled över till honom, hans röst full av värme. ”Men det gör ingenting. Huvudsaken är att du får i dig någonting.”. Han höll upp brickan högre för att Edmund skulle kunna se allt som hans syster plocket med från matsalen.
”Du ser lite piggare ut, Ed. Tror du fortfarande att du drabbats av influensa?”.

Audreys blick glider från sin tvillingbror till Samuel. Hon har alltid tyckt att han är vacker, stilig, med mörka ögon och nästintill svart hår. Det var något hon la märke till när han först presenterades för klassen, men just då fanns det ingenting mer än det, inget annat intresse än att kanske finna en ny vänskap. Med tiden så har hon däremot fått känslor för honom, trots att det bara gått blott ett par månader. Han har en viss charm med sig, han är olik henne på så många sätt och det är någonting hon finner väldigt uppfärskande. Han är även väldigt olik från de personer hon haft intresse för tidigare, vilket gör henne bara allt mer intresserad i honom. Ofta blir Audrey väldigt uttråkad av att prata för länge, hon brukar behöva stimulans, men på något konstigt sätt skulle hon kunna sitta och lyssna på honom hur mycket han än skulle prata. Nu är han rätt tystlåten så det kommer troligen inte hända, men ändå. De mörka ögonen stryker sig över hans vänliga ansikte. Trots att hon vet att det troligen aldrig kommer ske något mellan dem mer än en växande vänskap, så kan man alltid undra lite om det. Samuel är snäll mot henne, det har han alltid varit, och tyvärr är Audrey väldigt van vid att män, eller killar, behandlar henne dåligt. Hon är rätt säker på att hon inte skulle vara en bra matchning för Samuel, han skulle nog bli irriterad på henne rätt snart.

Det är underhållande för Edmund, trots att han mår allt ifrån bra, att kolla på Audreys uppenbara attraktion till deras gemensamma vän. Nu har väl den längre av de tre inte märkt det, men Edmund själv är fullt medveten om att hans syster har en liten förälskelse på honom. Hon har nämnt det någon gång, när hon varit berusad, men det har hon troligen redan glömt bort. Det hade förvånat Edmund, då killarna hon tidigare träffat skiljer sig väldigt mycket från deras vän. Men han finner det bara bra, att hon för engångsskull funnit intresse för en vänlig man gör honom bara lättad. De två skulle vara ett rätt roande par, tycker han.
”Väldigt snällt Sam. Jag är förskräckligt hungrig,” svarar Edmund och lägger märke till hur hans syster tillslut tvingar bort blicken från deras vän och fokuserar på brickan fylld med frukost istället. ”Jag vet inte.. vad det än nu är så är det förhoppningsvis påväg bort. Jag har studerat för mycket för att missa provet på tisdag,” svarar han och känner hur han får lite panik över faktumet att han inte pluggat alls under helgen.
”Men Eddie, tänk inte på det nu. Du har nog studerat mer än alla oss sammanlagt,” säger Audrey med ett svagt leende medan hon tittar över sin bror. I hans skick så ska han nog bara ligga i sängen och vila hela dagen.

”Jag är säker på att de kommer låta dig göra provet en annan dag om du missar det” sa Samuel med en uppmuntrande ton. Kunde inte låta bli att förundras över hur Edmund ens kunde tänka på provet när han var i så uppenbart dåligt skick. Men han visste samtidigt hur mycket hans vän värdesatte sina studier, och han var också övertygad om att lärarna skulle vara både förstående och tillmötesgående om den unge mannen fortfarande var sjuk på tisdag.
Samuel tog ett steg framåt och räckte över frukostbrickan till sin vän, och när hans händer väl var fria visste han inte riktigt vad han skulle göra av dem. Brickan hade varit en sorts trygghet, men nu när den var borta kändes det konstigt att bara låta händerna hänga vid sidorna av kroppen. Han försökte stoppa dem i fickorna på sina byxor, men fann snabbt att de var för små och att händerna bara pressades obekvämt mot tyget. I ett försök att verka avspänd korsade han armarna över bröstet, men det kändes inte heller rätt. Han lät blicken vandra runt i korridoren, och fann snart ett fönster som stod på glänt. Och där, i glaset, fick han syn på sin egen spegelbild igen. Hans hud var klar och ögonen lyste med en ovanlig skärpa. Det mörka håret låg på plats, och trots att han inte hade sovit många timmar i natt såg han ovanligt utvilad ut. Jösses, till och med kläderna verkade sitta extra bra på honom idag. Synen fick Samuel att räta på ryggen och han kände hur en liten våg av självsäkerhet svepa över honom, och med ett litet, diskret, leende mot fönstret riktade han sin uppmärksamhet mot tvillingarna igen.
"Då gissar jag att vi inte kommer att få se dig på festen?". Samuel gillade inte tanken på att Edmund skulle ligga ensam i sitt rum medan de andra festade och hade roligt bara några dörrar bort, med endast sina egna tankar som sällskap. Det kändes fel, som om en bit av den glädje och samhörighet som de vanligtvis hade tillsammans skulle försvinna om någon av dem saknades. ”Vi kanske kan titta förbi under kvällen om du inte orkar gå?”.

Det börjar närma sig mot kvällen. Edmund ser sig själv i spegeln i sitt rum, aningen besviken på vad som tittar tillbaka på honom. Han ser fortfarande aningen blek ut, men han känner sig piggare. Under dagens gång hade han verkligen tvekat på att gå till den här festen, kanske det skulle göra honom ännu värre, och om det nu är en influensa så vill han inte direkt smitta resten av sina klasskompisar. Men, lyckligtvis så har han blivit bättre under dagen, piggare. Med en vit skjorta och ett par svarta kostymbyxor rör han sig ut ur sitt rum och låser efter sig. Edmund hoppas verkligen att han inte kommer att bli värre under kvällens gång. Han har en tendens att bli rätt utmattad ibland när det kommer till höga ljud och många människor. Till skillnad från sin tvillingsyster så är han inte heller särskilt förtjust i alkohol. Han har sett vad det kan göra mot en människa, hur många liv det kan förstöra, så han brukar oftast hålla sig själv borta från det. Samtidigt så finner han det oerhört roande när någon eller några av hans vänner är lulliga. Eddie knackar på dörren till Ellis rum, då han fått reda att det är där den lilla förfesten ska hållas. Han har en tendens att bli lite nervös när han träffar den andre, trots att han vet att det bara är löjligt att känna på det viset. Edmund är fullt medveten om att mannen han har en förälskelse på aldrig kommer att känna detsamma för honom, och det är någonting som gjort honom ledsen många gånger.. men det finns inte direkt någonting man kan göra åt det, trots att han väldigt gärna skulle.
”Åh Eddie! Du har tagit dig ut ur rummet ser jag,” hör han Wesley säga med ett brett leende på ansiktet, medan han rör sig mot sin vän. Edmund vet att Ellis är förtjust i den längre ut av dem allihopa, men Wesley verkar inte ha uppfattat det överhuvudtaget.
”Ja, det här vill jag ju såklart inte missa,” svarar han med ett leende på läpparna, och blickar ner mot flaskan i Wesleys hand. ”Vad har du tagit med dig då?” Wesley håller upp flaskan med whiskey med ett nöjt leende på läpparna.
”Tänker att Ellis inte ska behöva stå helt ensam för förfriskningarna ikväll, provade den här för första gången för inte så länge sedan och gud, det är en av de bästa jag har provat,” svarar han och blickar mot dörren. ”Har du knackat?” Dum fråga, såklart hans vän har knackat..

Det hördes ett dovt ljud av musik och röster från andra sidan dörren. Dämpade toner från en upplyftande melodi blandades med samtal, och en svag doft av cigarrök kunde anas genom springorna. När dörren plötsligt svängde upp på vid gavel, vällde ljuden ut, och fyllde den annars tysta korridoren. Och i öppningen stod Ellis med ett flin i ansiktet. Han höll ett elegant kristallglas i ena handen, halvt fyllt med en mörk bärnstensfärgad vätska som antydde whisky eller konjak.
”Eddie!” utbrast han nöjt när han fick syn på sin vän. ”Välkommen tillbaka till de levande!” Han tog en klunk från sitt glas och lät blicken långsamt vandra till den långe killen bredvid Edmund, och Ellis leende blev om möjligt ännu bredare och hjärtat slog ett extra slag när han såg på Wesley.
”Wes!” sa Ellis och visslade imponerat när han upptäckte flaskan i vännens händer. ”Inte illa. Du har kommit förberedd, ser jag.” Han tog ett steg åt sidan för att släppa in dem.
Inne i rummet satt Cecilia, i god tid som alltid, bekvämt tillbakalutad i en av sofforna. Bredvid henne satt Samuel och höll i ett glas som han knappt hade rört. Rummet var inrett i samma färger som i resten av elevhemmet, men överallt – i hyllor, på golvet, i fönstret – låg böcker i en salig röra. Flera av dem hade titlar som skulle göra rektorn galen om han ens visste att de fanns inom skolans väggar.
”Perfekt tajming,” fortsatte Ellis självbelåtet. ”Jag är mitt i att försöka lära Sammy här…” Han pekade mot Samuel med sitt halvfulla glas. ”…hur tråkigt livet blir om man inte tar lite risker ibland.” Han slog sig ner på stolen intill sitt skrivbord, som var belamrat med ännu fler böcker och papper i ett kreativt kaos.
”Han berättade just att en tjej från året under oss stötte på honom idag. Och jag är inte förvånad. Jag menar, se på honom! Killen har blivit snygg över en natt. Men det här är inte rätt tid för blygsamhet, Sammy!” Ellis lutade sig tillbaka och tog en klunk från sitt glas. ”Du borde ta chansen. Livet är för kort för att vara försiktig. Risker är vad som gör det intressant!”

Samuel kände värmen stiga i ansiktet. Han visste att Ellis menade väl, men det kändes som att allas blickar var riktade mot honom. Han tog en liten klunk från sitt glas och tänkte tillbaka på vad som hänt tidigare på dagen. Det var faktiskt sant att en tjej hade stött på honom. Hon hade kommit fram efter lunchen, och frågat om de kunde ses någon gång. Samuel mindes knappt vad han hade svara, bara att han försiktigt hade avisat henne. Han hade knappt vågat nämna det för Ellis och de andra, men nu var det ute i det fria.
Medan Ellis fortsatte att prata med Edmund och Wesley, försökte Samuel slappna av. Han lutade sig tillbaka och lyssnade på musiken som strömmade från grammofonen. Tonerna var glada och medryckande, och de började så smått lugna hans nerver. Han lät blicken vandra runt i rummet. Böcker överallt, några med titlar som fick honom att höja på ögonbrynen. Hur i hela friden hade Ellis fått tag på dem?

Att bara få se Ellis igen får Edmund på bättre humör, med hans välkomnande, klarblåa ögon. Han har alltid önskat att han kunnat vara lika avslappnad och rebellisk som den andre, men det är helt enkelt inte så Edmund är byggd, det funkar inte så för honom. Men trots att de är så olika på alla möjliga sätt så hade han snabbt blivit förtjust i honom, och det får alltid en värme att sprida sig Inne i bröstkorgen på honom. Glädjen han känner däremot slocknar aningen när han lägger märke till hur Ellis verkar bli ännu gladare över att se Wesley, det är så uppenbart att han tycker om honom. Även om Eddie vet att Ellis nog aldrig skulle finna något intresse i honom, så blir han ändå lika besviken varje gång. De är för olika. Eddie har alltid en tendens att falla för killar som är helt olik honom själv.
”Du ska veta att den här inte var lätt att få tag på, men den är helt klart värd det,” svarar Wesley med ett brett leende och glider in i rummet, Edmund följer snabbt med honom in och ser sig omkring. Trots att böcker och papper ligger lite överallt i rummet så ser han det ändå som väldigt trevligt och inbjudande. Medan även Eddies rum är välkomnande och relativt mysigt, så måste han ha saker på en specifik plats. Kanske det är någonting som han gillar med Ellis, han skulle helt klart kunna utmana Edmunds tendenser till att alltid vilja ha det på ett specifikt sätt. Wesley tar ett av Ellis glas och häller upp sin whiskey i den, de känner varandra definitivt tillräckligt för att han inte behöver fråga. Åtminstone i hans egna ögon. Den längre av de allihop slår sig ner i en ut av fåtöljerna och låter blicken glida upp mot Samuel.
”Risker gör verkligen allting mer intressant, allt blir bara så långtråkigt annars..” Instämmer Wesley. ”Jag tror att man ofta kommer ångra sig om man inte kör på det.”

”Äsch, han har alltid varit så snygg,” protesterar Audrey när hon smiter in i Ellis rum och stänger dörren efter sig. I hennes egna ögon så har Samuel alltid varit fruktansvärt snygg, orättvist snygg faktiskt. Hon tycker det borde vara ännu flera som kommer fram till honom och frågar om han vill hitta på något. Eller alltså ja, helst skulle hon ju vilja ha honom själv.. men eftersom att det troligen inte kommer ske så finner hon det underligt att det inte är ännu fler som gör det. Audrey blickar mot Samuel innan hon sätter sig ner på en av stolarna bredvid sin tvillingbror, och snor lite av whiskeyn som Wesley dragit med sig i ett av Ellis glas. De lånar alltid av varandra, det kommer bara naturligt.

Ellis höjde sitt glas mot Wesley, och de klingade glasen mot varandra i en gemensam skål till de kloka ord som Wesley just yttrat. Han svepte sin whisky och sträckte sig sedan efter flaskan som Wes tagit med, den där exklusiva sorten de hade pratat om så många gånger. När Ellis först lärde känna Wesley för ett par år sedan hade han varit så glad över att ha funnit någon som verkade dela hans syn på världen – en likasinnad. Det var som om de talade samma språk. Och Wesley, med sina stora, mörka ögon och sitt smittande skratt, hade snabbt blivit någon Ellis såg fram emot att träffa varje dag. Men med tiden hade något förändrats. Ellis märkte hur hans hjärta slog snabbare när Wesley kom in i rummet, hur hans blick ofrivilligt drogs mot honom. Det var inte längre bara vänskap; det var något annat, något som gnagde och drog i honom dag och natt. Men hur berättade man för sin bästa vän att man kände en längtan som ibland var så stark att det kändes som att den skulle spränga en inifrån? Han sneglade på Wesley som nu skrattade åt något som en av de andra sagt, och Ellis kunde inte låta bli att le själv. Kanske var det tillräckligt för nu, tänkte han. Att bara få vara nära, att dela dessa stunder med hans vän.

Samuel satt tyst, blicken flackade mellan hans vänner medan deras ord sjönk in. Han visste att han alltid hade varit den försiktige, den som noggrant övervägde varje steg och ofta lät rädslan hålla honom tillbaka. Han hade flera gånger önskat att han var mer som Ellis, Audrey och Wesley. De verkade leva sina liv fullt ut, utan att låta rädslan hålla dem tillbaka. I kontrast till dem kände Samuel sig ofta som en skugga, någon som stod på sidan och betraktade istället för att delta. Hans tankar vandrade tillbaka till de otaliga gånger han hade tvekat, de möjligheter han hade låtit passera på grund av sin naivitet.
Audreys välbekanta röst fick Samuel att vakna ur sina tankar. Hennes närvaro fyllde rummet med en härlig energi som fick honom att le, trots hans nervositet. Och trots att hon förmodligen sa de där om att han var snygg för att vara vänlig, värme det ändå någonting inom honom.
Ellis, som märkte Samuels tystnad, lutade sig framåt med en uppmuntrande blick.
"Vad säger du, Samuel? Är det inte dags att du tar ett steg ut ur din komfortzon? Vi lever bara en gång, och du vill väl inte se tillbaka och undra vad som kunde ha varit?"
Samuel kände hur hans hjärta slog snabbare när han vände sin uppmärksamhet mot Ellis igen. Han ville inte längre vara åskådaren i sitt eget liv. Han ville känna samma frihet och glädje som sina vänner. Men hur bröt man sig loss från de osynliga kedjorna av rädsla och tvivel? Ellis märkte hans kamp och ett lurigt leende spred sig över hans läppar.
"Du vill lära känna nya människor ikväll, eller hur?."
Samuel nickade försiktigt, nästan omärkligt. Han tog en klunk av sin egen drink, hoppades att den skulle ge honom modet han så desperat behövde.
”Bra. Då har jag en liten utmaning till dig", sa Ellis och lutade sig tillbaka mot stolsryggen igen. ”Innan vi lämnar festen ikväll vill jag att du ska ha fixat minst en dejt med någon..."

Det gör ont i bröstkorgen på Edmund när han ser hur lycklig Wesley verkar göra Ellis. Egentligen är det väl patetiskt vid det här laget, att han fortfarande är helt och hållet nerförälskad i en av sina bästa vänner, som uppenbarligen inte känner samma sak för honom. Ibland önskar han att han kunde stänga av sina känslor, de blir ofta för mycket för honom. De mörka ögonen stryker sig över hans lilla grupp med vänner. I slutändan är han väldigt lycklig över att bara ha Ellis som vän, de skulle troligen gå varandra på nerverna om de varit mer än så. Eller ja, det är åtminstone vad han försöker intala sig själv för att må lite bättre. Det är riktigt trevligt, och Eddie vill inte förstöra för sig själv med sina eviga tankar och funderingar. Han har blivit trött på hur hans egna hjärna fungerar, han skulle bra gärna känna sig mer avslappnad, bara ta dagen som den kommer. Trots hur olikt honom det än må låta. Edmund försöker ruska upp sig, och fokusera på människorna som är med honom nu. Han är faktiskt imponerad över hur både Ellis och Wes sakta men säkert börjar få Samuel att kanske försöka vara mindre försiktig, lära känna nya människor, och bli mer utåtriktad. Om han ska vara helt ärlig så skulle nog Eddie behöva höra det själv också. Blicken vandrar till sin tvillingsyster som sitter och skrattar med Cecilia när Ellis sedan uppmanar Samuel till att fixa en dejt med någon. Han undrar vad hon tänker, vad hon känner.

Audrey stannar upp lite när hon hör ordet dejt. Hon önskar att hon skulle vara en av personerna som Samuel skulle fråga i såna fall, men hon tvivlar starkt på det. De är vänner, och så kommer det troligen att förbli. Hon tittar mot Samuel med ett svagt leende på läpparna. Vem skulle säga nej till en dejt med honom?
”Du kommer nog kunna få en dejt hur lätt som helst,” säger Wesley sanningsenligt och tar en klunk av sin whisky. Audrey håller med, det finns egentligen ingenting att inte gilla med Samuel. Samtidigt så kanske hon är lite partisk, men ändå. Edmund funderar på om han ska köra på den utmaningen också.. men han påminner sig själv att det är oändligt mycket svårare att hitta någon när man är gay. Om han skulle gå fram och flirta med folk i skolan skulle det till och med kunna leda till att han blir utkickad.

Samuel kände hur hjärtat slog snabbare, nästan som om det ville hoppa ur bröstet på honom. Att fixa en dejt? Hur gick man ens till väga? Tankarna snurrade i huvudet. Han kunde väl inte bara gå fram till någon tjej på festen och fråga om hon ville gå ut med honom? Eller kunde han det? Hans vänner fick det att se så enkelt ut, som om det bara var en lek. Men för honom kändes det som en enorm bergsstigning. Munnen kändes torr och Samuel stirrade ner på drinken som han knappt hade rört. Han hade aldrig varit någon stordrickare; alkoholens lockelse hade aldrig riktigt tilltalat honom. Men nu, i detta ögonblick, kände han något annorlunda. Han såg upp från glaset och mötte sina vänners blickar, och i nästa stund bestämde han sig. Med en plötslig impuls, lyfte han glaset till läpparna. Vätskan brände nerför halsen och fyllde honom med en intensiv värme. Han svepte hela innehållet i ett enda drag, och när glaset var tomt satte han tillbaka det på bordet och kände en blandning av triumf och ånger. I ögonvrån såg Samuel hur Ellis log sitt vanliga, breda leende. Ellis, som alltid varit den modige, den som kunde prata med vem som helst och få det att verka enkelt.
"Du klarar det, Sammy. Wes har rätt, du kommer kunna få en dejt hur lätt som helst”, sade Ellis och gav honom en lätt knuff i ryggen. Samuel tog ett djupt andetag och kände hur en våg av beslutsamhet skölja över honom. Han skulle klara det...

Stämningen på förfesten blev så småningom mer livlig. Skratt och samtal blandade sig med den pulserande musiken från grammofonen vars glada toner fyllde rummet. Ellis slog sig ner bredvid Edmund på en av sofforna. Han höll ett glas i handen, varsamt, för att inte spilla, och den bärnstensfärgade vätskan skimrade i skenet från den dämpade belysningen. Han tog en klunk, njöt av den rika, rökiga smaken, och lade märke till Edmunds frånvarande uttryck.
”Allt okej, Ed?" frågade han. Fiskade sedan fram ett paket Pall Mall ur sin ficka med en smidig rörelse, som om det var något han gjort tusentals gånger tidigare. Paketet, som var lite skrynkligt, öppnades med vana händer. Han drog ut en cigarett och placerade den mellan sina tänder innan han sträckte fram paketet mot Edmund som en tyst inbjudan.
"Du verkar lite tankspridd," fortsatte han, medan han fortfarande höll fast cigaretten mellan sina läppar. "Mer än vanligt… Vad är det som snurrar i din skalle den här gången?"

Det är väldigt uppenbart för Audrey att deras nya vän blir nervös. Det är inte konstigt, att bjuda ut någon kan vara riktigt jobbigt, det tar på krafterna för man vill inte skämma ut sig. Hon själv har aldrig riktigt bjudit ut någon på en dejt, eller ja, hon har inte använt ordet dejt iallafall. De gånger hon frågat ut någon så har hennes ordval alltid varit mer diskreta. Vill du gå och käka middag? Vill du ta ett glas på en pub? Vill du ta en kopp kaffe? Nu kan det leda till missförstånd såklart.. hon har liksom ställt alla sina vänner samma frågor tidigare utan någon romantisk baktanke, men i slutändan brukar det ändå bli till en dejt.
”Det behöver inte bli så svårt Sam, om du börjar prata med någon och du finner intresse i personen så kan du bara fråga om de vill hitta på någonting. Bort från alla andra. Det som är så bra är att ni kan bestämma vad ni vill göra för något,” börjar hon och tar en klunk av whiskyn. Nu hoppas hon lite på att Samuel kommer fråga henne.. men ja, det är önsketänkande. ”Så om du känner dig obekväm med att till exempel sitta och käka med personen så kan du alltid föreslå typ.. minigolf, spela spel, att ni ska bada, eller typ en barrunda.” Barrunda är Audreys egna favorit, men med tanke på att Samuel inte är lika förtjust i alkohol så tvivlar hon på att det skulle vara hans förstahandsval. Det verkar som att han blir mer självsäker, vilket gör henne väldigt glad. Nu tycker hon verkligen inte att hennes vän ska känna tvång till de här dejterna, men att utmana sig själv kan vara oerhört bra. Hon lyssnar på musiken, gud vad hon älskar musik. Audrey har sin egna grammofon, och hon har ingen aning om vad hon skulle göra utan den.

Förfesten börjar komma igång mer och mer, och alla börjar slappna av lite mer än de tidigare gjort. Stämningen som varit så jobbig efter ritualen de gjort under natten som gått har förändrats helt. Nu fylls Ellis rum med skratt, glädje och skitsnack om allt möjligt. Edmund är aningen frånvarande, han har plockat upp en av sin väns böcker som han sett i ett hörn och börjar läsa baksidan på den. Samtidigt så håller han en konversation med Wes som försöker övertala honom att prova hans nya whisky. Tillslut så lyckas den längre, och nu har Eddie ett eget kristallglas i handen medan Wes har ett triumferande leende på läpparna. Han har aldrig riktigt gillat att dricka alkohol. Nu skulle han gärna vilja prova och känna hur det är att vara full, men han är orolig över vilken effekt det skulle få på honom. Tvillingsyskonens pappa är en argsint alkoholist, han vet vad det kan göra mot folk. Samtidigt finner han det oerhört roande att sitta och lyssna på sina vänners babblande när de fått i sig lite för mycket, eller att betrakta hur de försöker ta sig framåt. Det har hänt några gånger att Wes inte kunnat kontrollera sina egna långa ben, så pass att han ramlat ner i både ån, buskar och dikar. Edmund höjer på blicken från sin bok upp mot Ellis som sätter sig ner bredvid honom. Hjärtat tar ett extra skutt, han önskar att han kunde få sig själv att inte gilla honom på det viset.. men det är omöjligt att kontrollera det.
”Jag tror jag bara är lite slagen efter natten jag hade, men när är jag inte tankspridd liksom?” Svarar Edmund och ser ner på cigarettpaketet som Ellis håller fram. Edmund har vissa tankar om alkohol, men cigaretter har han inte någonting emot. Det är oerhört vanligt vid den här tiden, och just nu skulle han inte ha någonting emot en cigarett, kanske det kan hjälpa hans tankspridda hjärna. Han drar ut en cigarett ur paketet och låter den vila mellan sina tänder. ”Men det här är definitivt något jag behövde. Något som nog alla vi behövde.”