Sjunde året på Hogwarts

Jag stod och kollade på alla dödsätarna när ett brev kom, jag kände inte igen ugglan men bad Draco öppna, jag skummade igenom det och bad Draco svara eftersom jag själv hade staven riktad mot min pappas tjänare.
Hej Sally
Viole har inte riktigt tid och prata nu, men hon förklarar så fort hon kan. Draco

Jag gav Cara en blick som var väldig häpen och min bror gick sakta in i tältet medans Cara riktade sin stav mot Fenrir.
Plötsligt såg jag en skugga komma bakom min bror och jag började genast göra en massa ljud från mig bakom munkaveln.
-"Crucio!" skrek en röst bakom Draco och min bror flög ned på golvet och började skrika, krampa och rycka av smärta.
-"Släpp staven flicka lilla om du inte vill se honom dö" sa Scabior hjärtlöst. Jag visste att han inte var den som bugade sig frivilligt, inte för någon, inte ens Lord Voldemorts dotter.
Cara släppte staven och både hon och staven plus Draco blev borttransfererade, bort från tältet, bort från skogen, bort från... mig.
-"Lägg förbannelser och förhäxningar runt tältet! nuu!" gormade Sacbior.
Snapparna placerade sig runt tältet och gick närga meter utåt varefter alla kastade skydförtrollningar runt.
-"Varför har vi flickan i fångenskap?" frågade en av snapparna.
-"för...att ..vi fick ingen lön av Malfoys när vi förde Olivander dit. och om dem nu är så desperata av att få tillbaka sin lilla flicka, så får dem betala..." sa Scabior och satte sig på fotöljens armstöd varefter han drog bort min lugg från ögonen och drog bort munkaveln.
Jag andades häftigt.
-"Ni kommer få ångra det här..." väste jag kraftfullt.

Jag och Draco hamnade i en skog någon stans och jag svor lågt åt mig själv över att jag hade blivit överlumpad.
-Är du ok? frågade jag Draco som nickade innan han sa
- Vi måste göra något. Draco började bli orolig och vandra fram och tillbaka.
- Draco lugna dig, vi ska göra något. jag andades och visste vad jag behövde göra.
- VAD? Draco skrek på mig och jag gav honom en lugn blick och tog sedan hans hand och transfererade mig hem till pappa. han och dödsätarna hade fortfarande möte och när jag landade i rummet såg han upp och gick fram till mig.
- Vad har hänt. han lät neutral men jag visste att han var orolig, jag kände på pannan och märkte att jag blödde lite, Voldemorts blick for direkt på Draco och jag skakade på huvudet.
- Nej Draco har nog mer ont än jag. men dina snappare är inte direkt lojala. sa jag och pappa fnös.
- De kidnappade Viole. jag och Draco försökte stoppa dem men de torterade Draco och jag kunde inte se honom dö så jag släpte staven och de transfererade oss där i från. sa jag sorgset. jag såg ursäktande åt Lucius som slog ner blicken. hela kvällen hade varit misslyckad, men i stället för att bli besviken på mig la Voldemort en hand på min axel.
- Ledsen. sa han och dödsätarna kollade förvånat på honom men han gav dem en vass blick och de återgick till sitt.
- Du måste hjälpa henne! sa jag och jag tänkte inte ge mig fören pappa gick med på det, men utan att ställa en frågor och hans vanliga svar "om att jag måste ingenting" så svarade han
- Jag ska ta i tur med saken. Yaxley ta reda på vart Scabior är. befallde Voldemort, jag antar att det var hans sätt att be om ursäkt och jag log
- Hur ska jag göra det? frågade Yaxley förvirrat.
- Det är ditt problem. sa Voldemort skarpt, Bella kom fram till mig och log.
- Kom så ska ni få något att äta. Jag och Draco började gå med mamma till köket. vi åt utan att egentligen vara hungriga. efter en stund kom pappa in.
- Yaxley hittade dem. vad sägs som ett besök? han log kallhjärtat, och med ens kom alla mina krafter tillbaka. jag och Draco reste oss och följde med pappa och Lucius som stod och väntade, och snart var vi åter i tältet.

Det kurrade i min mage och Scabior satt fortfarande på armtödet och pratade ironiskt om vad han skulle säga till min familj.
Jag sprattlade och fäktade tills grårygg kom in i tältet, då jag blev blixtstilla.
-"Redan hemlängtan?gör dig hemmastadd istället!" grymtade Fenrir och jag tryckte mig bakåt i stolen och hoppades på att inte bli hundmat.
Plötsligt small det till och halva tältet var raserat. jag hostade och kollade vad det var som orsakade smällen.
Voldemort, Pappa, Draco och Cara stod framför mig en bit bort.
Jag började skaka.
-"Far!" tjöt jag till och det började rinna glädjetårar.
Han skyndade fram och Scabior låg på golvet i en bugande position.
Min bror gick fram till scabior och måttade en hård spark mot honom som hämnd, sedan knöt han upp repen som jag var bunden med och jag kastade mig i famnen på honom och sedan min far.
Jag var äntligen fri igen.

Scabior låg på marken och bugade och jag kollade argt på honom men jag var inte i närheten av så arg som pappa var.
- Nämen vem har vi här? hans röst var iskall och jag var glad att jag inte var Scabior.
- Herre. jag är din ödmjuke tjänare. Scabior lyfte inte blicken.
- Frästa inte mitt tålamod. du har gått för långt den här gången. jag visste att pappa var rasande men han lät lugn.
- Jag trodde inte du brydde dig om Malfoys. bortförklarade han sig.
- De vet du att jag inte gör, men du vet att jag bryr mig om Cara och att du ens riktade staven mot henne är illa nog.
- Lucius? ta med dig Cara till Malfoy manor, hon kan stanna där ett tag. sa Voldemort utan att släppa Scabior med blicken.
- Men det vore trevligt i fall du kom hem och sa hejdå innan du åker. han log snabbt och jag nickade.
- Det lovar jag. och låt honom inte komma undan för lätt nu. sa jag och log.
- Han ska vara glad om han kommer här ifrån över huvudtaget. Sa Voldemort och jag nickade. jag följde med de andra ut och tog Draco i handen. snart stod vi i hans vardagsrum.
- Viole är du ok? frågade jag

Voldemort hotade scabior ett antal gånger medans han behöll lugnet. Jag tog tag i min fars hand och vi transfererade oss bort och nära jag öppnade ögonen stod jag i mitt eget vardagsrum. Jag pustade ut.
-"Viole är du okej?" frågade Cara. Jag nickade ochkollade på mina armleder som hade inskurna märken efter repen som skavt.
-"Aouch" mumlade jag och grimascherade mot golvet.
-"Antar det, tack för att ni hjälpte mig!" sa jag med kvävd röst.

jag såg på Viole hon verkade ok.
- Klart. jag kunde ju knappast lämna dig där. och jag är glad att jag inte är Scabior nu. jag log lite.
- Sally skrev ett brev till dig. hon vill nog veta om du är ok. sa Draco till sin syster. sen gick vi upp till Dracos rum.
- Får jag sova nu? sa han trött. jag skrattade åt honom och gav honom en puss.
- Du är alltid en sån sömntuta. men sov du. sa jag och Draco la sig i sängen. jag såg ut på stjärnorna utanför. jag är glad att Voldemort är min pappa. tänkte jag innan jag kröp ner hos Draco och somnade.

Jag nickade åt min bror och ryckte åt mig ett pergament som låg på bordet och började med hjälp av trollstaven att skriva ett brev till Sally där jag förklarade vad som hänt och att jag mådde bra.
sedan visslade jag högt och min lilla megascoop uggla Kruz kom flygande och satte sig på min axel, jag gav honom brevet och han flaxade ut genom ett öppet fönster.
Sedan satte jag mig i soffan. Usch så jag såknade Jack.
-"Expecto Patronum!" sa jag högt och såg hur min silvriga vildhund trängde sig ur staven och sprang längs golvet. Jag skickade med den ett medelande som den skulle ta till Jack och den försvann snabbt.
sedan lade jag mig på soffan och slöt ögonen, efter ca fem minuter så sov jag.

jag vaknade av att någon puttade på mig. jag vände mig om och såg in i Dracos ögon. hans ögon var blanka och jag såg på honom.
- Draco vad är det?
- Vad kommer och hända? jag såg undrande på honom, jag var lite för trött för att förstå vad han mende.
- Jag menar om Potter lyckas, vad kommer hända med oss? Draco såg oroade ut och jag la mig närmare honom.
- Jag vet inte. men oroa dig inte. om det är någon som ska oroa sig så är det jag. jag skrattade lite men Draco sa i stället.
- Det är de jag menar. tänk om du hamnar i Azkaban? Jag såg på honom.
- Draco hur länge har du oroat dig? han slog ner blicken.
- Ett tag. om du hamnar där kan jag inte hälsa på dig. jag såg på honom och gav han en puss
- Då får jag se till att inte hamna där. sov nu. sa jag och slot mina ögon. jag hörde hur Draco somnade. men han hade börjat oroa mig. tänk om Harry lyckas då dör pappa. men om Pappa lyckas dör Harry. och antagligen alla andra som är mina vänner och står på "fel sida" vad jobbigt det blev. jag får straffa Draco för att han gav mig sådana tankar. log jag och somnade om.

Jag vaknade av att en uggla nafsade på mig och sen såg jag att det var Kruz. Jag läste brevet och tyckte det var otäckt men sen tog jag en pergamentpapper och skrev: Hej Viole. Oj vad otäckt det lät! Kan jag komma till er idag om 20 minuter? Svara gärna Sally sen så kom min uggla Piggelin och jag skickade brevet. Sen klädde jag på mig min Gryffindor tröja och ett par jeans.