privat mellan Nepflite och Rei Hino

När pappan såg dockan så brast han också ut igråt

Miranda såg på honom och lät honom gråta även om hon avskydde människors gråt.
Men hon såg på honom och sa.
- Jag beklagar verkligen sorgen.
Vill du ha hjälp att bära tillbaka kroppen eller vill du att jag ska gå?

"Jag fixar det jag tror vi behöver vara ensama men tack" sa han

Miranda nickade och sa.
- Okej, han var säkert en bra kille.

Sedan väne hon sig om och började gå och visste att hon hade gjort dockan lika tung som en normal död människa så hon var inte orolig och hon gick iväg oh när hon kom utan synhåll så sprang hon tillbaka till stället där Jane satt med Wincent.

Han fortsatte skrika

Jane satt vid hans sida och Markus som den andra vampyren hette såg på henne och sa.
- Jag står i stort skett på ditt lägenhetskontrakt Jane.
Så länge han inte kommer att kunna bara bland människor så kommer du inte kunna bo i lägenhet.

Jane nickade och sa.
- Jag vet.
Gå och säg upp det

Hans föräldrar var förtvivlade.

Han skrek högre

När Markus sprungit iväg så sa Jane till Miranda.
- Hur tog hans föräldrar det?

Miranda suckade och sa
- han mamma började gråta ganska direkt medan hans far började gråta först då han såg min docka.

Jane nickade och sa.
- Jag är glad att du kan göra dockor så bra Miranda.

Miranda nickade och sa.
- Ja absolut.
Men det är också tur att de inte har lika bra syn som oss för då hade de absolut sett att det var en docka.

Han vred sig i smärtan och försökte få den att sluta men inget hjälpte han skrek

Jane strök honom över kinden och sa.
- Såja Vincent, det kommer att bli bra.

Hon såg sedan på Miranda och sa.
- Innan förvandlingen är över måste vi ha fått hit två levande människor.
Men ta inte hans mamma och pappa.

Miranda nickade och sa
- Absout,