Sjunde året på Hogwarts

Jag lyfte huvudet när dörren öppnades och tjejen kom in
"här vi antog att du skulle vara hungrig" sa hon och ställde ner en bricka med mat på bordet och jag bara nickade
"öh om du vill kan jag ta in din kompis hit?" sa hon försiktigt och jag bara nickade och hon log lättat "jag tar hit henne om en stund" sa hon och lämnade rummet
"vad är det med dem här människorna?" sa jag till mig själv

Då James fixade allt runt omkring sig såg han en lärobok som fallit ner. Han öppnade den och läste det första som visade sig för hans ögon; "Håll stadigt i din trollstav och utför rörelserna samtidigt..."
Då han läste ordet trollstav slogs han av ett minne som någon fått honom att glömma.

Det började med att han hade sprungit igenom Hogwarts med Cara och Draco under kriget, ungefär under samma tillfälle då Voldemort trängt sig in i hans huvud och förvridit hans sinne. Han hade varit på väg över gårdsplanen då någon hade lamslagit honom och burit iväg honom. Då han vaknade hade en grupp av människor stått framför honom och tvingat ur sanningen med oförlåtliga förbannelser. De ville veta vart mina vänner fanns, de var särskilt intresserade av Cara. De hade fått honom att berätta allt, men det tog några månader. James hade alltid varit starksinnad. Till slut, då de fått honom att berätta vad han ville, hade de lyckats kidnappa Vesslan också. De förhörde honom om Potter, eftersom han var mer villig att sammarbeta för att rädda sin älskade fick han vadra fritt i byggnaden och gav James mat och vatten. James hade aldrig reagerat på det. Sedan hade han hört ett av deras samtal om hemliga planer, han kom inte ihåg vad de sagt, hur mycket han än tänkte på de. De hade upptäckt att hans öra var tryckt mot dörren och använt Obliviate, sedan slagit en sten mot hans huvud. Dagen därpå kom Weasley ner med mat som vanligt, han hade försökt att överfalla honom, men misslyckats. Nästa gång slog han stenen...
"Herregud..." sade han högt. "Han var oskyldig..." än en gång begravde han ansiktet i händerna av ångest, slog knytnäven i bordet och kastade läroboken i väggen.

Jag nickade åt killen ochlog svagt.
- Jo, jag är väll okej, vad vill du?, sa jag och såg på honom.
- Kan vi inte tala om, men din kompis vill att du ska komma, sa han och drog mig ur soffan.
Min kompis, vem?, tänkte jag förvirrat när jag följde ut i korridoren efter killen.
De var i alla fall inte smarta nog att låta mig gå fritt så här, varför gjorde de det?
Det här var väldigt förvirrande, de var det kassaste kidnappningsförsök jag hade sätt.
Men de hade inga stavar, de kanske inte var vana att klara sig utan magi?
Killen stannade och öppnade en dörr och jag klev in.
Och där satt Cara, jag flinade mot henne.
- Tjena Cara, och vad gör du i detta trevliga rum?, sa jag roat till henne.
Egentligen borde jag väll vara rädd, men jag var nyfiken på vad de ville.

Jag lyfte huvudet och såg på Laura, så de var henne de hade kidnappat. Men varför? Vad ville de henne?
"hej Laura, jag beställde en spahelg men jag antar att det blev nått fel med bokningen" sa jag och log lite svagt och såg på killen som stängde dörren "så vad gör du här?" sa jag till Laura

Jag satte mig ner vid Cara och log.
- Inte den blekaste, antar att vi bara var på fel plats vid fel tillfälle.
Krum och Vilma transferera sig därifrån och Dean transfererade sig hem till dig så jag antar att han snackar med Draco när du inte är där, sa jag och log snett mot henne.
- Nej, ärligt talat vad gör du här?, och vad vill de mig?, sa jag och kröp upp i soffan.

"jag undrade vad de ville så jag frågade dem och de slog ner mig och tog mig hit" sa jag och ryckte på axlarna och funderade sen "de ville inte säga vad de har för plan" sa jag undrande och gav Laura en kram och var glad över att hon var här
"vad tror du de gör med oss?"

Jag kramade om Cara tillbaka och log.
- Nej, jag har ingen aning men det är absolut ett trevligt sätt att bli kidnappad på, sa jag och såg mig om.
- Det är lite olikt fängelsehålorna, sa jag lätt och log mot Cara.
- Nej, det kommer nog gå bra, jag hoppas bara att din far inte gör något med dem för de har kidnappat dej, jag fattar ju varför de gjorde det.
Ingen av dem har sina stavar kvar, sa jag menande till Cara.

Jag nickade och funderade lite "jag vet faktisk inte hur de har tänkt lösa de här. Jag menar min far lär ju bli rasande och ja visst är de trevligt men de är ändå ett fängelse" sa jag soryser och så på maten men skakade på huvudet
"hur ska de ens få kontakt med honom och hur tänkte de överleva utan stavar?"

Jag såg på Cara och skakade på huvudet.
- Har du hört talas om ugglor?, och jag tror inte att de blev av med stavarna frivilligt.
De är mugglarfödda, sa jag lätt och ställde mig upp.
- Nej, vad säger du Cara, ska vi ta och gå?, fast först måste vi leta på våra stavar, sa jag lätt och drog fram en hårnål ur skon.
- Fred och George har lärt mig att alltid ha en sådan med, sajag och började dyrka upp låset.

"ja men, de hindrar inte pappa från att spåra upp o döda dem" suckade jag och skrattade sedan "ja försök du, jag tror inte det går eftersom minst en av dem kan använda magi men du får gärna försöka, jag vill se hu du gör" sa jag roat