Kreativitets Cupen!
Forum > Kreativitet > Kreativitets Cupen!
Användare | Inlägg |
---|---|
Matizze
Elev |
*hugga mig själv i axeln*
Neeeej! Herregud, inte kärlek! T_T Jaja, jag får väl försöka göra det bästa av situationen... 9 mar, 2012 16:49 |
percy weasley
Elev |
okej
9 mar, 2012 17:09 |
Putte
Elev |
Detta ska bli kul att se
Luckylucky<3<3 //Putte <3 9 mar, 2012 17:51 |
Pygmepuffen
Elev |
Okej, mitt bidrag är redan klart... När du sa att vi skulle skriva om kärlek så tänkte jag först, som du föreslog, på HP. Men sen tänkte jag på något som påverkat mig mycket de senaste veckorna, och så skrev jag en dikt om det istället.
klicka på bilden för att göra den större 9 mar, 2012 17:57 |
grodan-boll
Elev |
Var ju bara tvungen att knåpa ihop en liten dikt om min kärlek till HP
Allt började när jag endast sju år var Mamma läste en historia som ännu hänger kvar Den innehöll ugglor, magi och en flygande kvast Efter första kapitlet, ja, då var jag fast Vi har mött alfer, hippogriffer, troll och drakar Och lärt oss att inte ta emot kakorna Hagrid bakar Vi har skrattat och gråtit tillsammans, Trion och jag Och jag har följt era äventyr både natt och dag Sju böcker och åtta filmer senare Min kärlek till Harry Potter har inte blivit klenare Den är lika stark om inte ännu starkare Den är som heroin, om jag hade varit knarkare Historien har format hur jag är som person Jag skulle aldrig byta ut den, inte ens för en biljon För lika sägert som att jag använder Google Chrome Kan jag faktiskt säga: Hogwarts is my home SpellHallow44 @ Pottermore http://spellhallow.tumblr.com/ 9 mar, 2012 19:36 |
Borttagen
|
Mitt lilla bidrag i tre delar:
När natten skrider in i rummet, och allt blir svart och tyst Och tjärnorna på himlen blinkar bakom molnen Då vill jag bara skrika ut min rädsla, men det kommer ej ett knyst För något rör sig vid mina fötter, varmt och tryggt Jag känner den varma pälsen mellan mina tår Och rädslan för natten, den försvinner fast den var så svår När mörkret är som mörkast och natten är så natt Då kan det kännas tryggast med en lika kolsvart katt På morgonen när solens första strålar in i mitt fönster letar sig Och golvet är så kallt det ryser i hela mig När tystnaden letat sig in i alla skrymslen och vrår Och natten hänger kvar på något sätt i världen vår Då känner jag mig ensammare än någon annan på jorden Jag känner mig så ensam att jag darrar så in i norden Men så känner jag något blött och strävt mot min häl Och en katts mjuka tunga har räddat min ensamma själ En eftermiddag efter långa dagen kan vara tuff När alla är som tröttast och grinighet fins i all luft Vi andas in den och blir tröttare ju mer Och allt eländigt är det ända jag ser När jag slänger mig på sängen och är så himla trött Så hör jag plötsligt något som är så himla sött Ett litet kurr och ett litet mjau och så var saken klar På detta sätt har en liten katt räddat många av mina dar En dikt tillägnad mina båda katter, Sixten & Kitty ♥ 10 mar, 2012 09:43 |
Matizze
Elev |
10 mar, 2012 17:07 |
Twix
Elev |
Skrivet av Matizze: ... Måste dikten vara på svenska, eller kan man skriva på engelska? Den kan vara på både svenska och engelska. 10 mar, 2012 21:38 |
Borttagen
|
Det är kul med dikter, de dyker ofta upp i mitt huvud bara så där
Ska bli spännande att se alla andras bidrag! 10 mar, 2012 23:28 |
Matizze
Elev |
Skrivet av Twix: Skrivet av Matizze: ... Måste dikten vara på svenska, eller kan man skriva på engelska? Den kan vara på både svenska och engelska. Haha! Då skriver jag på svengelska XP 11 mar, 2012 09:23 |
Du får inte svara på den här tråden.