PRS Lupple & Medi

Hon såg över axeln.
"Speciell på vilket sett?" Willow snodde runt och lade armarna i kors och såg in i hans ögon.
"Jag tror du vet mer än du säger."

Dorian såg på henne och suckade tungt, vad skulle han säga? Jo alla världens vampyrer vill åt ditt blod, vi också men lugn vi vill inte att du dör. Det lät ju absurt. Han slog irriterat bort tankarna och mötte hennes blick.
"Ditt blod innehåller krafter som en viss eh folkgrupp vill åt." Sa han tyst och såg på henne. Hon skulle säkert tro att han var galen.
"Därför är du sjuk." La han till för att få det att låta mer trovärdigt även om det han sa var sanningen så skulle nog inte hon anse det så. Men hon hade överraskat honom förut.

"Krafter?" Hon fnyste och vände sig om.
"Du är ju sjuk. Du borde kolla upp dig." Hon öppnade dörren och gick ut från rummet och tog sig ner för trappan och gick mot ytterdörren medan hon såg över axeln.
"Sluta följ efter mig!" Hon stannade upp och såg på honom.
"Jag kan inte bo kvar här och jag tänker inte göra det häller."

Dorian såg på henne och suckade samtidigt som han himlade med ögonen.
" Om jag ändå kunde." Sa han frustrerat och ville nästan skrika. Hey du är omringad av vampyrer, tror du att du kan fly? Läs alla tecken. Men han följde henne med blicken
"Hur ska du ta dig någon annanstans?" Sa han trött och gick efter henne.
"Jag vet att du är mänsklig och tänker rationellt. Men världen är inte så självklar som du tror." Sa han och lutade sig mot väggen och såg på henne. " Du har 17 frågor kvar, vill du fråga dem eller inte?" Sa han med ett litet leende.

"Jag går." Hon såg på honom och lade armarna i kors.
"Eller kör din bil igen." Hon lade huvudet på sned så hennes hår ramlade i hennes ansikte och rynkade på pannan.
"17? " Hon såg frågande på honom.
"Så jag har redan stäl... Nej det där är ingen fråga!" Hon såg på honom med en itererande blick.
"Ibland kan du vara så.." Hon vände sig om och öppnade ytterdörren.
"Så balen är den verkligen en bal eller vad är det för något? För ni verkar vara så ivriga att jag är med."

"Du ska gå, vet du åt vilket håll?" Sa han och flinade till.
"Du har inte körkort." Poängterade han och följde efter ut genom ytterdörren.
"Balen är en bal och någonting som kommer göra dig frisk." Sa han och stängde dörren efter sig.

Hon vände sig om och suckade.
"Och du har ingen licens på att hoppa på tak men du gör det ändå!" Hon såg förtvivlad ut.
"Kommer jag att hata er för det?" Hon såg på honom med en sorgsen blick och förde handen mot hjärtat.
"Så ni ve vad felet är?"

Han skrattade lågt och såg på henne.
"Det är bara du som har sett mig hoppa på tak, om du kör kommer många fler se dig. Du kommer åka fast." Sa han allvarligt. Studerade henne noggrant när hon ställde två frågor, han antog att båda var lika viktiga för henne.
"Kanske, jag hoppas inte det men det är ett ganska gammalt botemedel. " Sa han tankfullt och nickade sedan.
"Japp och du med, jag berättade det nyss för dig- Då du sprang ut." Sa han lugnt.

"Då får jag bara se till att du åker fast." Hon såg bort och häll handen mot hjärtat.
"Om jag inte vill då? Kommer jag dö?" Hon såg på honom med en sorgsen blick och backade. Kanske började hon inse vad han var.
"Dorian." Hon backade fortfarande och kände runt halsen och såg ner där korset skulle hänga.

" Du kan försöka." Sa han och studerade henne, såg hur hon rörde handen mot hjärtat och det började slå snabbare. Han backade några steg ifrån henne för att ge henne utrymme.
" Nej men om du inte gör det kommer ditt hjärta ge upp. " Sa han tyst och sorgset.
"Ja Willow?" Sa han och såg hu hon kände runt halsen. Började hon fatta?
"Jag ska inte skada dig." Sa han med en sån vänlig och lugn ton som han kunde och backade ytterligare ifrån henne. Inte för att avståndet egentligen gjorde någon skillnad för honom om han ville skada henne men hon behövde känna sig trygg.