In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon log och nickade, kastade en blick mot Léon när han harklade sig.
"Ja jag hatat att säga det men jag är inte bra på ekonomi. Jag har mer lärt mig språk. Så om du kan lära henne inom det området skulle jag uppskatta det." Léon log svagt och suckade.
"Hon har mycket framför sig."

Rion såg mot Léon då han talade till honom. Ett litet leende syntes på Rions läppar då Léon uttryckte sig osäkerhet i området om ekonomi. Han såg tillbaka mot Alice igen för att hur hon verkade reagera på Léons ord, men konstaterade att hon inte verkade ha något emot det. "Tja, jag är inte lärare, Alice, men lite kan jag. Säg till, så ska jag försöka mitt bästa.", sa han och rörde vid hennes ansikte innan han reste på sig.
"Det är bäst att vi lägger oss nu. Det låter som att vi har en lång dag framför oss. Godnatt då.", sa Rion och nickade åt Alice och kikade åt Léons håll innan han ursäktade sig och lämnade de kvar i Alices sovrum.

Léon log och skakade på huvudet.
"Bara hon lär sig hur mycket en get är värd i sånna lägen och hur mycket guld man ta för vissa saker." Han log.
"Tack så mycket Rion."
Hon reste sig och gick och satte sig i sängen och drog upp benen.

Rion och Leo hade vaknat ungefär vid samma tid och gått ner tillsammans till matsalen för att sätta sig ner till bords i matsalen. Rion hade svängt förbi Leos rum för att hämta upp honom och tillsammans gick de ner.
"Har du sett till Ivan? Eller Isabelle?", frågade Leo, men Rion skakade på huvudet. Han hade inte sett de. Inte sedan kvällen innan. När de kom in i matsalen satte sig Leo och Rion till bords och såg på när tjänarna dukade bordet. De hade precis kommit i tid till att de nybakade, ljuvligt doftande, bröden lades fram.

Isabelle såg upp och drog på sig.
"Ivan jag måste gå upp." Hon smekte hans kind och gav den en lätt kyss innan hon satte sig upp.
"Jag går i förväg så oroa dig inte."

Ivan hade sovit hela natten, djupt. Han hade först inte reagerat på Isabelles ord, men stönade något när han försökte återfå medvetandet och öppnade ögonen sakta när hon röde hans kind och såg på henne. Han blinkade igen och öppnade munnen för att säga något, men nickade istället bara. "Okej..", mumlade han och lät huvudet falla ner på kudden igen. Strax därpå tvingade han sig ändå upp, han ville inte någon vänta på honom mer än onödigt och ställde sig därför upp för att dra på sig kläder och dra en hand genom det mörka håret så att det föll mot hans hjässa.
"Jag hoppas Alice vet vad hon ger sig in på.", sa Leo sedan lite fundersamt, så att Rion hörde. Rion nickade och plockade ett av de nybakade brödet för att bre smör på det. "Vi måste lita på henne nu. Hon gjorde det tydligt igår att hon ville de här. Hon måste kunna lita på oss att vi stöttar henne och finns där för henne, Leo.", sa Rion i sin vanliga lugna ton. Leo nickade då och hällde upp kaffe åt sig. "Ja, javisst, du har rätt. Vi får göra det."

Alice kom in i matsalen med Léon efter sig och hon log.
"Godmorgon." Hon drog ut stolen och slog sig ner.
Hon såg sedan på Rion och log mot honom.
"Rion kan du läsa och skriva?" Frågade hon och såg med stora ögon på honom.

"Godmorgon.", sa både Leo och Rion i kör när de hörde Alice komma in i matsalen. Leo upptäckte Léon och nickade åt honom, men eftersom Rion satt med ryggen mot såg han inte honom. Rion såg på Alice och log då hon såg på honom och verkade glad över att se henne. Hennes iver gjorde att han skrattade lite. Han hällde upp vatten i ett glas och såg sedan på henne. "Ja, det kan jag. Hurså?", frågade han henne och Leo såg på deras håll. Han ville också veta vad hon tänkte.

"Vill du lära mig? Léon sa att han inte borde ha mig hela tiden. Att lära mig borde vara allas del." Hon såg på honom och log.
"Vill du ära mig?" Frågade hon medan hon började plocka åt sig mat och log mjukt mot honom.

Han höjde en aning på ögonbrynen i förvåning. "Oj, det var jag inte beredd på.", sa Rion och åt sista tuggan av brödet för att skölja ner det med kaffet. "Jag tycker Léon ska börja lära dig, och sedan, innan det blir för mycket belastning för honom, då kan jag hjälpa dig. Vad säger du om det? Jag är trots allt inte lärare, Alice.".
Han var smickrad av hennes fråga, men kände sig osäker på lärarrollen.
Då dök Ivan upp i matsalen och nickade åt de andra att han hade sett de och satte sig som vanligt på sin plats vid kortsidan av bordet. "Godmorgon.", sa han och nickade åt de andra innan han började plocka av maten. Han kikade på Alice för att se hur hon verkade må och konstaterade att hon verkade pigg, kanske ivrig till och med att börja lära sig. Ivan log åt det.