Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Leonidas bemötte hennes läppar och blev genast lugnare då han åter kunde känna halsbandet runt sin hals. Han strök henne försiktigt över kinden och rynkade protesterande på pannan när hon anklagade sig själv för Philips död. Han skulle aldrig klandra henne för det, men istället för att säga någonting tog han hennes ansikte mellan sina händer, höll upp det mot sitt och kysste henne ömt.
"Följ med mig tillbaka till mitt rike..", sa han tyst och strök undan en hårslinga som fallit ner över hennes ansikte. När han stod där och tittade in i hennes mörka ögon så förstod han att han älskade henne mer än livet själv.

Cleo tryckte sig mot honom och besvarade lyckligt hans kyss, även fast allt runt om var olyckligt. Han var hennes livsglädje tillsammans med den vackra pojken hon fött. Hon rynkade på pannan åt hans ord och tog ett litet steg ifrån honom.
”Theodore är kung här. Det här är hans rike och vad ska jag vara hos dig?” Äktenskap hade hon glömt, glömde nästan att Philip inte längre fanns mellan en förening mellan dem.

Leonidas tittade bort mot pojken som nu hade somnat på den stora sängen. Så länge ingenting bevisade att det var han själv var fadern skulle Theodore så småningom bli konung här – vilket förmodligen var bäst för dem alla. Men prinsen var långt ifrån redo att styra ett helt rike.
"Min hustru?", svarade han till slut och såg sakta tillbaka mot Cleo. Såg in i hennes vackra ögon. Kanske var det självisk av honom, men Leonidas ville inte längre leva utan henne, och Philip hade redan givit honom tillåtelse att äkta Cleopatra. Innan de reste hade han trots allt bett Leonidas att ta hand om hans hustru och barn om han någonsin skulle dö i krig. "Om inte, så stannar jag här tills din son är gammal nog att styra riket. Jag lämnar inte dig igen..".

"Din hustru?" upprepade hon och rynkade lite på pannan, insåg att hon var fri att äkta vem hon än önskade. Hon nickade lite och kramade hårt om honom, fanns inget hon önskat om mer ända sen hon träffat honom under sitt bröllop. Hon smekte hans nacke och slöt ögonen, han förstod inte alls hur lycklig hon kände sig över det erbjudandet. "Men min son... Jag åker ingenstans utan honom. Han är redan kung." sade hon tyst och tittade på honom med stora ögon.

Leonidas kunde knappt andas när hon först rynkade på pannan, men ett leende dök upp på hans läppar när hon sedan nickade och la sina armar omkring honom. Han tog det som ett 'ja'.
"Ta med honom. Vi kan återvända hit när han är äldre", svarade han och drog handen över hennes kind, men vågade inte ens föreställa sig hur hans föräldrar skulle reagera om han kom tillbaka hem med både sin bästa väns hustru... och hans son.

Cleo nickade lite och kysste hårt hans läppar. Hon kramade om honom och slöt ögonen, fanns inget annat hon ville. Hon släppte honom då hon hörde barnet gnälla. Hon gick till sängen och satte sig ner bredvid pojken.
”Sätt dig, kolla på honom,” log hon och kollade på honom med stora ögon.

Leonidas följde med bort till sängen och tog för första gången en ordentlig titt på lilla varelsen vars ögonlock fortfarande var slutna. Och för en kort stund kunde han knappt andas. Han hade varit med om mycket, men aldrig varit så nära en sådan liten människa tidigare. Han satte sig intill Cleopatra, men kunde inte släppa blicken från lilla pojken. Från de små händerna och det lilla runda ansiktet som stack upp ovanför filten. Sakta öppnade han munnen för att säga någonting, men tyckte sig inte finna de rätta orden.

Cleo plockade upp Theodore och räckte över honom till Leonidas. Visst älskade hon Leonidas oförklarligt mycket men hon kunde inte älska honom mer än sitt barn. Hon smekte sin blivande makes lår och sken upp i ett leende. Ville så gärna se sina två pojkar med varandra, hon hade längtat så mycket till dagen han skulle träffa Theodore.

Leonidas kastade en blick mot Cleopatra när hon plötsligt räckte över barnet, som om han inte varit beredd på att faktiskt få hålla i pojken. Men när Theodore väl låg i hans armar spred det sig ett lugn genom prinsen. Försiktigt sträckte han fram en hand för att röra vid det lilla huvudet.
"Han är vacker..", sade han mjukt och tittade upp på Cleo igen. Ett litet leende hade återigen letat sig fram på hans läppar. "Han är lik dig..".

Cleo log stort och smekte hans lår, blev så lycklig av att se dom med varandra. Hon lutade sig fram och kysste mjukt Leonidas panna.
”Han är din, när han vaknar kommer du se.” Pojkens ögon var exakt likadana som hans faders. Hon kollade på Leonidas och smekte hans kind, visste inte hur hon kände över att hon bildat en familj med mannen hon älskade. Det kändes otroligt bra men hon fick massvis med skuldkänslor, det borde ha varit Philips son.