In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon nickade och log stort.
"Det låter okej." Hon började att äta och reste sig sedan och såg sedan mot de andra.
"Då går jag." Hon neg innan hon försvann från matsalen och gick före Léon.

Rion och Leo bytte blickar igen. De tänkte på Alices undervisning och funderade på hur det skulle se ut med Léon som lärare. Men Alice verkade vara okej med Léon, så förhoppningsvis skulle det väl gå bra.
"Okej.", sa Rion då Alice reste sig och såg sedan på Ivan och Leo igen. De verkade inte försöka hejda henne eller följa efter. Léon skulle få vara ifred med henne först. Ivan såg sig om efter Isabelle. Kanske hade hon tänkt vara med Alice? Han hade inte sett till henne sedan han vaknade.

Månader hade gått och Alice satt nu i sitt egna bibliotek och läste från en bok medan hon nynnade på en melodi. Efter en stund såg hon upp, lade ifrån sig boken och reste sig. Det hade börjat bli tid för middag och hon tog sig ner.
"Leo, Rion vart är ni?"

Leo och Rion hade varit ute en sväng i mörkret då deras vistelse inomhus började göra de otåliga. Dessutom verkade inte Ivan särskilt tillmötesgående ännu. De har ändå kommit närmare honom, på den nivå att de kunde tala till varandra i en artig ton, men Ivan gjorde inget försök att be om ursäkt om deras förflutna eller bjuda in de i sociala sammanhang.
De kom in i hallen och kunde då höra Alices stämma. Båda log lite och gick in i matsalen för att höra på hennes beskrivning om dagens lektion. "Hur har det gått med läsningen?", sa Rion och Leo satte sig ner till bords med Alice på sin ena sida och Rion på den andra sidan om henne.

Hon log och slog ihop händerna.
"Det har gått bra. Det har inte varit någon fara." Hon hade tagit med boken och visade.
"Men inte den roligaste boken att läsa." Hon suckade sorgset.
"Så i morgon kommer Rådet för att kolla hur det har gått för mig.." Hon log och började att äta.

"Så kul att höra.", sa Rion och sträckte sig efter frukten som stod framdukad på bordet åt de. "Vad läser du om för något då?", frågade Rion vidare och tuggade på en vindruva samtidigt som han hällde upp vatten i sitt glas. Leo lyssnade intresserat på samtidigt som han själv plockade av maten.
Ivan kom in i matsalen och hälsade. Hans kroppsspråk skvallrade om att han var trött, han liksom rörde sig långsamt. Han gick fram till sin stol vid kortsidan och satte sig ner på den. Han försjönk genast i sina egna tankar och plockade av maten i tystnad.

"Det är en lagbok." Hon suckade och såg Léon gå ut för att jaga och hon såg på Ivan.
"Kan vi spela shack sen? Jag har inte övat på en vecka." Hon log och skrattade.
"Jag tror jag kan slå dig denna gång."

Rion försökte dra sig till minnes då han läst en lagbok, men det var ett vagt minne. Just nu intresserade han sig mest för att skriva. Han hade inte läst på ett tag.
Rion nickade till Alices ord och smakade av vattnet i glaset.
Ivan såg upp då Alice talade till honom. "Hm?". Han hade först inte hört på, men snart kopplade han vad hon sa och log då mot henne. "Givetvis. Jag ser till att någon gör i ordning det för oss och ställer fram något gott att dricka till spelet. Jag blir så törstig av det.", sa Ivan och skrattade lite. Han vad glad över att Alice verkade lita på honom och vilja lära sig av honom. Han såg på Leo och Rion, de verkade inte hata honom, så som de gjort i början, tyckte han och gladde sig lite åt det också.

Hon tog sitt vinglas och såg på Ivan.
"Det är ingen fara drick du. " Hon log och åt upp maten och såg på Rion.
"Men sen kommer det här med ekonomin och jag är livrädd." Hon skakade på huvudet.

Ivan höjde sitt glas åt Alice i en skål och smakade sedan av drycken. Han funderade på deras spel och skrattade smått åt tanken att Alice skulle vinna. Hon hade ju lärt sig av den bäste trots allt, tyckte han och log åt tanken. Han såg på Leo och Rion som verkade återgått till sitt. De talade lågt mellan varandra. Ivan kunde inte riktigt höra vad de sa.
Leo tittade sedan på Alice då hon uttryckte sin rädsla för ekonomi. "Ekonomi? Varför är du livrädd? Det kommer säkert att gå bra.", försökte Leo och log mot henne.