Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Leonidas såg på henne med stora ögon. Han hade varit så säker på att Philip var fadern, men det som Cleo sa tydde på motsatta.
"Är du säker?", frågade han tyst och tittade ner på pojken igen. Hade svårt att förstå att det var hans egen som vilade i hans armar. Givetvis var han glad över att dela någonting så dyrbart med Cleopatra, men Leonidas visste ingenting om att bilda familj. Han själv hade trots allt vuxit upp med en avlägsen relation till sina föräldrar.

”Philips ögon är mörka. Han har dina ögon.” Sade hon och smekte Leonidas kind. Hon tittade ner på pojken och blåste lite varm luft på hans ansikte, älskade pojken så mycket. Han grät aldrig utan sådana små gester kunde få honom att vakna upp med ett leende. Hon log svagt och pussade lite på hans ansikte innan hon viskade lite ord i hans öron innan Theodore långsamt men säkert började vakna. Hon tyckte att Leonidas kunde se vad hon menade med hans ögon. Hon tittade menande upp på honom då Theodores ögon var öppna, hon tyckte iallafall att likheten var solklar.

Leonidas tappade sällan fattningen, men när den lilla pojken slog upp sina ögon; gjorde han det. Nog fanns det likheter mellan honom själv och Theodore. De ljusa ögonen var densamma, liksom han hade ärvt sin egen faders, men pojken var mer lik sin moder än någon annan. De hade samma ansiktsform, samma mun, till och med de slanka fingrarna kom från henne.
"Vår son..", sa han tyst utan att ta ögonen från honom. Han betraktade den lilla pojken. Förstod inte mycket om småbarn, men denna lilla fick honom att vilja försöka."Han är perfekt..". Leonidas såg upp mot sin älskade igen och lutade sig långsamt framåt för att kyssa hennes läppar.

"Det är tur att jag har ljusa ögon annars hade någon kommit på vår affär." sade hon tyst och smekte Theodores kind innan hon tittade upp på Leonidas. Hon log stort mot honom och kysste honom hårt. Hon ville inget annat än att vara med honom, att bilda en familj och leva lycklig. Hon smekte hans kind och drog sig undan för att kolla på honom med sina stora ögon. "Så du vill äkta mig? En änka med en son?" frågade hon sedan med ett litet leende på läpparna. "Vad kommer dina föräldrar säga?" Hon kunde inte riktigt säga att hon brydde sig om vad de tyckte, hon tänkte inte låta något stå i vägen för hennes lycka, som då var med Leonidas.

"Jag vill inget hellre än att bli din make. Hur galet det än låter", svarade Leonidas med ett leende. Han tog hennes hand med sin fria och flätade långsamt ihop deras fingrar. Leendet försvann dock när hon nämnde hans föräldrar. "De får tycka vad de vill. Jag kommer inte bry mig", sade han, vilket inte riktigt var sant. Enda sedan barnsben har han kämpat för sin fars godkännande, och att återvända tillsammans med Philips hustru och den lilla konungen skulle inte direkt få honom att tycka bättre om sin son. Men samtidigt tänkte inte Leonidas låta fadern, eller modern, hindra honom från att vara tillsammans med flickan han älskade.

Cleo log stort och kollade på honom med stora ögon. Hon nickade sedan lite och kramade hårt om hans hand innan hon la sig ner på sängen, var otroligt trött efter allt som hade hänt.
"Vi kan ju stanna här annars." sade hon sedan, visste ju att hans relation med hans föräldrar inte var den bästa. Hon log svagt och smekte hans handrygg med sin tumme, ville bara att Leonidas skulle vara bekväm och lycklig.

"Jag har alltid sett det här som mitt andra hem", sa Leonidas samtidigt som han drog sin hand längst hennes arm. Han visste att han förr eller senare skulle han behöva återvända hem och möta sina föräldrar, men det kunde lika gärna vänta. De skulle inte direkt sakna honom – särskilt inte fadern. "Men om vi stanna här får vi vara försiktiga. Jag tvivlar starkt på att din svärmor kommer tycka om att se oss tillsammans.. och den kvinnan skrämmer mig".

"Det är ju logiskt att jag gifter mig med dig, det måste väl hon också förstå? Min sons far är död, vem bättre som fadersfigur än Philips broder?" frågade hon försiktigt och kollade på honom med stora ögon, visste inte om Philips önskan om att Leonidas skulle äkta henne ifall han dog i kriget. Hon försökte bara tänka på någon smart idé som de kunde sälja in till sin svärmor. "Jag vet, hon skrämmer mig också med sina hökögon. Jag tvivlar starkt på att hon inte funderat på att ta barnet ifrån mig och uppfostra honom själv. Du skulle sett hennes reaktion när hon såg att jag tog mig friheten att välja hans namn." sade hon tyst och tittade på Theodore lite snabbt innan hon vände blicken mot Leonidas.

"Det kommer inte bli lätt, men vi får komma på ett sätt att övertyga henne", sa Leonidas lugnt samtidigt som han varsamt placerade Theodore intill sin mor. Önskade så innerligt att han kunde bli den fadern som pojken förtjänade, men sanningen var att han var rädd för att sluta upp som sina egna föräldrar.
Långsamt lade han sig ner bredvid Cleo med armen omkring dem båda. Även han var trött efter den långa resan och alla sömnlösa nätter. Det var under natten som alla minnen kom tillbaka. Det var då han såg Philip framför sig. Hörde hans smärtsamma rop och såg hur hans blick sakta kallnade.

Cleo tog pojken och la honom över sin bröstkorg. Hon tog en liten filt och la den över hans rygg innan hon kysste mjukt hans kind. Hon nickade bara, de skulle vara tvungna att hitta på något för att hennes svärmor skulle gå med på deras giftemål.
”Sov lite.” Log hon och smekte Leonidas kind. Hon lutade sig mot honom och kysste mjukt hans panna.