PRS Lupple & Medi

"Jag får inte bestämma." Hon såg på honom och såg sedan ner.
"Ta mig bara dit du tror jag klarar mig." Hon kände hjärtat slå och suckade.
"Men vi sa att vi skulle tillbaka till Alexander."

" Willow, du kommer klara dig oavsett om du väljer sjukhus eller hus." Sa han och flinade lätt.
"Jag tror Alexander redan är här, god vän med min far." Sa han och stannade upp men fortsatte sedan gå i hennes takt. Kanske bäst att låta vissa saker smälta först innan han visade mer av vad han kunde göra.

Hon såg på honom och färgen bleknade.
"Är Alexander en vampyr?" Hon såg sig om och bet sig i läppen.
"Så alla ni är vampyrer?"

Han stannade upp och såg på henne.
"Ja du har princip bara träffat vampyrer sen du kom. Vampyrer som vill hjälpa dig med din kraft grej. Andra hade tömt dig samma stund dem kände av dig. Du anar inte hur lockande du är." Sa han tyst.
"Och det är inte därför jag gillar dig." La han till innan han började gå igen.
Han öppnade ytterdörren när de kom fram och släppte hennes hand.
"Redo?" Sa han tyst och hörde hur alla vampyrer, hans familj försökte få klartecken om de skulle gömma sig, fly eller komma fram.

"Även han som sålde kors, prästen och flickan i kassan på glasskiosken?" Hon lade huvudet på sned och såg på honom och rodnade en smula.
"Hur skulle jag veta vad du var första kvällen? Så fort man stöter i en vacker människa. Oj fel av mig vampyr. Nej jag tänker inte så." Hon såg på honom.
"De tär lika fånigt att köpa en ny handväska eller tygpåse och s"frågar om de ska lägga ner den i en plastpåse." Hon såg på honom och nickade.
"Jag tror det.

"Nej inte dem." Sa han och flinade lätt.
"Du borde börja." Sa han allvarligt och gick sedan in.
" Hon vet." Sa han tyst och lutade sig mot väggen.
"Ge henne lite andrum." Fortsatte han och Lathan var först framme men höll sig en väldigt lång bit ifrån henne. Av artighetsskäl antagligen.
" Willow. Vi är så ledsna för att hållit dig i mörkret. Vi försöker hjälpa." Sa Lathan och log vänligt och Dorian ville nästan skratta över hur vansinnigt fånigt det såg ut att han stod så långt ifrån men han höll sig.

"Då är det inte alla." Hon såg på honom och petade honom midjan och klev in och såg ner. Drog ett djupt andetag oh bet sig i läppen tills den var mörkröd men inget blod syntes.
"Så varför sa ni inget i förväg?" Hon såg på dem och torkade bort tårarna och sjönk ner på en stol och satte händerna för ansiktet.
"Vet ni om vampyrer dödade min familj?"

Dorian flinade lite och såg på hennes läpp innan han tittade bort och stirrade på en tavla istället.
"Vi kunde inte bara säga en sån sak Willow, du har tyckt vi var helt galna." Sa Lathan ärligt och log svagt innan han slutade le och tittade på henne.
"Åh Willow, det vet jag inget om men jag skulle kunna försöka ta reda på så mycket jag kan om det?" Föreslog Lathan och såg på henne.

"Tror fortfarande ni är lite galna men jag vet inte." Hon nickade.
"Gärna och..." Hon blev tyst och såg på honom.
"Kan du kolla vem som äger mitt gamla barnhem med." Hon lutade sig tillbaka och suckade.
"Jag är rätt yr. Jag tror jag ska till rummet."

Lathan nickade. " Absolut, jag ska se vad jag kan finna." Sa han och gick snabbt iväg till sitt kontor och Dorian såg på Willow.
"Vill du ha hjälp dit?" Sa han och höll ut sin hand mot henne och log svagt.
"Du behöver äta du har inte ätit på hela dagen. Och dricka nått- vatten?" Sa han och studerade henne.