PRS Lupple & Medi

Hon tog hans hand och reste sig upp och tog sedan hans arm.
"Vi går upp så kan jag äta sen. " Hon såg på honom.
"Kanske något kött med vitlök och mjölk om det finns?" Hon log och såg Alexander.
"Måste jag ta ett blodprov till slår jag honom."

"Okej." Sa han och började gå mot hennes rum och flinade lätt.
"Det går säkert att ordna." Log han och vinkade lätt åt Alexander och nickade.
"Du behöver inte ta ett blodprov till." Sa Dorian och öppnade hennes dörr till sovrummet.
" Och om du ändå behöver det så kan jag slå honom åt dig. Det är nog säkrare. För dig. " Sa Dorian och Alexander såg mot Willow.
"Inga mera springmarscher nu, du lovade att inte överanstränga dig." Log Alexander innan han gick bortåt.

Dorian hjälpte henne till sängen och lutade sig mot väggen. "Så du förtjänar typ tusen poäng för att du tar hela den här grejen förvånansvärt bra." Sa Dorian och såg på henne.

"Inte mitt fel att ni är vampyrer." Muttrade hon och fick av sig skorna och klättrade upp i sängen och kröp ner. Log mot honom och såg på Dorian.
"Tack. En fråga. Varför minns jag inte vissa saker. Det känns som jag missat vissa saker." Hon log mot Maria som kom in med en kanna och et glas och hällde upp vatten-

Dorian såg på henne med ett svagt leende men slutade sedan le.
" Jag har aldrig gjort det på dig, men vi kan liksom ändra minnen eller ta bort dem helt. Jag tror någon har tagit bort minnen av den första kvällen vi träffades. Jag skulle kunna försöka och återställa dem men det är rätt osäkert. " Sa han ärligt och funderade lite. Fanns det något sätt att upphäva minnesblockeringar? Den personen som la den borde ju kunna göra det. Kan det vara Lathan tro? Han måste forska vidare i det.
Han log mot Maria och bet sig lätt i läppen. " Prata sen?" Sa han på italienska till henne med en bedjande blick.

"Men då kan ni väl ta bort rädslor?" Hon såg på honom.
"Jag vill bli av med min nålräddsla. Du anar inte hur rädd jag är för nålar Dorian." Hon såg på honom och slöt ögonen.
"De senaste gångerna har jag varit för trött för att känna nålen" Hon tog vatten och drack sakta.

Maria såg på sin son och svarade på Italienska.
"Det var DU som ville få henne dricka." Hon gick sen ut och stängde dörren om sig.

Dorian nickade sakta. " Jo det kan vi." Sa han och suckade tyst.
" Vill du verkligen det? Jag menar visst det är en rädsla ett hinder för dig men det är du inte för att man ska identifiera sig med sina rädslor men jag vet inte." Sa han lågt och pillade trött på väggen.
Hon bad om det då borde han kunna böja lite på sin egen regel han satt upp, att aldrig ändra hennes minnen om det inte räddade hennes liv men det var ett undantag. För nått så simpelt? Var det värt det, för henne kanske.

Han tittade oförstående på Maria när hon gick ut, var hon arg på honom? Han ville bara ha lite stöd från henne senare. Han ville prata om Willow. Han slog frustrerat bort tankarna och tittade nedåt på golvet.
"Mamma jag ville prata med dig sen om saker." Viskade han lite nedslaget på italienska och hoppades att hon hörde innan han vände upp blicken och såg på Willow.

"Jag dör hellre än att ta sprutor Dorian så illa är det." Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Jag vill verkligen bli av med den om det går." Hon såg på honom.
"Då kan Alexander ta hur många prover han vill och jag skulle inte ha något emot det." Hon ryckte på axlarna.

Maria såg på honom och lade armarna om sin sån.
"Vad är det? Jag finns här det vet du." Hon drog handen genom hans hår och log svagt.

Dorian såg på henne.
"Åh säg inte så." Mumlade han och nickade. "Visst, om du ber om det. "Sa han och såg på henne.
"Vem vill du ha hjälp av?" Sa han och nickade. Jo det var sant, det var en fördel.

Han kände Marias armar om sig och kramade henne tillbaka.
"Inte nu, det är lite privat. Senare i skogen." Viskade han mot henne och pussade henne lätt på kinden innan han slank ur hennes grepp och rörde sig lite närmare Willow.

"Oh okej." Hon log mot honom och gick ner till köket för att se hur maten gick.

"Jag känner mig fortfarande yr så kanske låta allt smälta inan vi tar in nya saker?" Hon slöt ögonen medan hon drack mer vatten.
"Smakade jag gott då? Jag är nyfiken bara."

Dorian nickade sakta och log. "Smart plan." Sa han och satte sig på stolen vid hennes säng och skrattade till. Kunde han rodna så skulle han ha gjort det nu.
" Godaste jag någonsin smakat. " Sa han ärligt och flinade lätt.
" Vet inte om det går och jämföra med något som du skulle kunna se som gott men det får högsta betyg." Sa han och log mot henne.